tag:blogger.com,1999:blog-52874559242914165982024-03-04T22:07:18.665-08:00Marija Gimbutas och hennes kritikerDiskussionen om kvinnlig och manlig symbolik i det förhistoriska ”Gamla Europa”Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.comBlogger10125tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-88013739537643418252012-11-02T14:04:00.002-07:002012-11-03T06:51:09.428-07:00Min text om Gimbutas på nätet igenNedan finns den text om Marija Gimbutas jag skrev 2002 Den fanns förut som en bilaga till min webbsida Kiremaj70 men i och med att denna försvann försvann ju också bilagan,<br />
<br />
Jag tänkte först lägga upp allt på samma bloggsida, men det verkar inte bloggen klara av, så när man kommer längst ner får man klicka på "Older posts" för att komma vidare.<br />
<br />
Det finns tveklöst en hel del slarvfel språkliga fel i texten, som jag nu får en chans att gradvis arbeta bort. När den låg på min webbsida förhindrades detta av tekniska problem på den.<br />
<br />
Denna text skrevs alltså 2002. Den var illustrerad med många bilder, men dessa har inte kunnat tagits med.<br />
<br />
Jag vill också säga att det är över 10 år sedan texten lades fram, och jag står inte nödvändigtvis idag för ALLT i den.....<br />
<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, Times, serif; line-height: 21px;"><span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 14px; line-height: 19px;"><img alt="" height="573" id="Image7_img" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzt84cBnxYUGHxiRllhROFgO1tSrvXhuFMuyL_eKfCkUFk6Lee0fDzfRNzYUJVh-ro5RpwisrkuWkmfRM2GFIzeUFosHNjObcHfH5thBtg6rd_lwMDs53nWdxdiCX1TfAVRksWfOCgGSs/s728/gimbutas.jpg" style="-webkit-background-clip: initial; -webkit-background-origin: initial; -webkit-box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.496094) 1px 1px 5px; background-attachment: initial; background-color: white; background-image: initial; background-position: initial initial; background-repeat: initial; padding-bottom: 5px; padding-left: 5px; padding-right: 5px; padding-top: 5px; visibility: visible;" width="443" /></span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, Times, serif; line-height: 21px;"><span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 14px; line-height: 19px;"><br /></span></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Georgia, Times, serif; line-height: 21px;"><span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 14px; line-height: 19px;">Marija Gimbutas (1921 - 1994)</span></span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-7072697165826288312012-11-02T13:44:00.000-07:002012-11-02T15:16:04.587-07:00Innehållsförteckning<br />
1. Neolitiska kvinnofiguriner – uttryck för en kvinnodominerad religion?<br />
Gudinnekult och figuriner<br />
Kronologi och spridning<br />
Modergudinnan<br />
Peter J Uckos ahistoriska alternativ<br />
Figuriner och sexualitet<br />
En unik könsfördelning?<br />
Falliska hällristningar i norr<br />
Figuriner och abstrakta begrepp – exemplet Lega<br />
Hodders poststrukturalism eller Domus:Agrios::kvinnor:män<br />
Marija Gimbutas och Den stora gudinnan<br />
Kritiken mot Gimbutas gudinneteori<br />
<br />
2. Figuriner, kulthus och rituella centra<br />
Vincakulturen: regionala rituella centra?<br />
Gimbutas: tempel och tempelmodeller<br />
Catal Hüyük<br />
Tempelkulturen på Malta<br />
Det minoiska Kreta<br />
<br />
3.Den västeuropeiska megalitkulturen<br />
Crawford: ögongudinnans vandrande missionärer<br />
Fleming: att frigöra sig från modergudinnans omfamning<br />
Hodders Domus – från hus till gravmonument<br />
Megalitiska Skandinavien<br />
Det urholkade Domus: Hodder om Storbritannien<br />
Gimbutas: graven som livmoder<br />
<br />
4.Ett matrifokalt, egalitärt och fredligt Europa?<br />
Ett jämlikt samhälle?<br />
Ett fredligt samhälle?<br />
Religion och social organisering: ett matrifokalt och matrilineärt samhälle?<br />
Neolitiska Malta och polynesiska Påskön – en etnografisk parallell?<br />
<br />
5.Alternativ till fysiologiskt faderskap - förnekande, okunnighet eller villospår?<br />
<br />
6.Att idealisera neolitikum<br />
Att bortförklara människooffer<br />
Att bortse från mångfalden<br />
<br />
7.Reflektioner och slutsatser<br />
<br />
Referenser<br />
Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-29637835767917438012012-11-02T13:39:00.002-07:002012-11-03T20:20:52.040-07:001. Neolitiska kvinnofiguriner – uttryck för en kvinnodominerad religion?<br />
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Frågan om det finns tecken på en omfattande gudinnekult i det neolitiska Europa och Mellanöstern är ånyo aktuell. Efter att under en period på 60 – och 70-talen varit en ganska så död frågeställning hamnade den i centrum igen, framförallt tack vare Marija Gimbutas. Hon har i flera arbeten (Gimbutas 1982; 1989: 1991: 1999) utve3cklat sin teori om den gudinnekult som enligt henne var det neolitiska samhällets ideologiska centrum. Hennes teori har fått ett stort inflytande utanför de akademiska disciplinerna (ex.vis Sjöö/mor 1987; Eisler 1990) men även bland akademiskt verksamma forskare (Dexter 1990; Ferguson 1986: Stone 1976,) Delar av kvinnorörelsen framförallt ekofeminister och vissa radikalfeminister använder sig av Gimbutas teoribildning i uppbygget av sin egen världsbild. (Spretnak 1981: Sjöö/Mor 1987: Sjöö 1992). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Samtidigt har den allmänna inställningen inom arkeologin blivit alltmer negativ till teorin. Den betraktas numera allmänt som ogrundad och har de senaste årtiondena utsatts för hårda angrepp (se exempelvis Ucko 1968; Fleming 1969; Oates 1978; Whitehouse 1983; Trump 1983; Talalay 1993; Goodison/Morris 1998).). I motsats till vad som tidigare varit fallet är frågan idag politiskt laddad. Den vanligaste inställningen inom arkeologin synes vara att det är mycket svårt att mer konkret uttala sig om en religiös kult under neolitikum utan att förfalla till lösa spekulationer. Inom andra akademiska discipliner har ibland teorin fått större stöd.. Det gäller exempelvis en religionshistoriker som Carol P Chr5ist (1987: 1992). Men även religionshistoriker som förkastar Gimbutas teori i sin helhet kan vara mer benägna än arkeologer att godta beläggen för existensen av en neolitisk gudinnekult (se exempelvis Preston 1987). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Osäkerheten bland många forskare avspeglar naturligtvis bland annat det faktum att det arkeologiska materialet i hög grad är svårtolkat. Samma artefakter har av olika forskare tolkats som gudinnor, pornografiska avbildningar, barnleksaker, magiska hjälpare i hushållet eller symboliska representationer för hemmet och tryggheten. Men oavsett osäkerheten finns det två regioner i det neolitiska Europa och Mellanöstern där forskare har föreslagit att det arkeologiska materialet avspeglar en religion dominerad av kvinnliga gudomligheter.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den ena omfattar Mellanöstern, Sydösteuropa, det egeiska området, dalar av Italien och i viss mån Egypten. Det som utmärker detta område är den mångfald av kvinnofiguriner som har funnits. Det är ett område där det har funnits tiotusentals kvinnofiguriner och där kvinnliga avbildningar klart dominerar över manliga. Den andra regionen är de megalitiska Västeuropa, som omfattar den iberiska halvön, Frankrike, delar av Italien, Storbritannien, Irland, och sydvästra Skandinavien. Här finns ganska få antropomorfa figuriner; bilden domineras istället av de megalitiska gravmonumenten. Flera forskare har hävdat att bland annat monumentens former, de kvinnoavbildningar och andra symboler som ibland finns på monumenten samt de oftast kvinnliga statymenhirer som finns i anknytning till monumenten talar för att de avspeglar en gudinnekult. Det neolitiska Malta kombinerar drag från båda dessa kulturella sfärer.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>a. Gudinnekult och figuriner</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Figurinerna präglar i hög grad det arkeologiska materialet i Mellanöstern, Sydösteuropa och delar av den mediterrana världen. De utgör traditionellt sett ett av de starkaste argumenten för en neolitisk gudinnekult och ska behandlas i detta avsnitt. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att den stora majoriteten av alla könsbestämbara antropomorfa figuriner under större delen av neolitikum föreställer kvinnor förnekas, så vitt jag känner till, inte av någon. Det är ett mönster med rötter i senpaleolitikum. Figurinerna under den gravettiska perioden föreställde nästan undantagslöst kvinnor (därav termen ”venusfiguriner”). Men även under slutet av senpaleolitikum dominerade kvinnofiguriner, om än ej lika välgjorda, det antropomorfa materialet. Från mesolitikum har däremot endast ett fåtal antropomorfa figuriner återfunnits.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>b. Kronologi och spridning</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
(I det följande avsnittet kommer jag ofta att använda termen ”kulturgrupper”. Det är värt att hålla i minnet att det arkeologiska begreppet ”kultur” definieras utifrån återkommande artefakttyper och inte automatiskt kan översättas till ”kulturer” eller ”etniska grupper” i en etnografisk mening). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är i och med neolitikum och utvecklingen av jordbruket som antalet figuriner ökar dramatiskt. I Mellanöstern det egeiska området, Sydösteuropa, södra Italien, och på Malta har det återfunnits ett stort antal antropomorfa figuriner. I Egypten är andelen mindre, och i resten av Europa förekommer figuriner mycket sparsamt. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<i>Mellanöstern</i></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Cirka 9000 f. kr. börjar bofasta kulturer med jordbruksinslag utvecklas i Mellanöstern. Det är svårt att veta i vilken takt denna utveckling skedde eller när det kan vara rimligt att beskriva dessa kulturer som ”jordbrukande”. Det sker vad som skulle kunna kallas en neolitiseringsprocess med en gradvis utveckling av fasta bosättningar, jordbruk, domesticerade av djur och krukmakeri. Vad som egentligen kom först – jordbruket eller det fasta levnadsmönstret – är svårt att avgöra. Vad som i detta sammanhang är intressant är att i de allra tidigaste faserna förekommer inga kvinnofiguriner, men att de efter hand uppstår i region efter region och kommer att bli ett centralt inslag i den arkeologiska bilden. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Palestinaområdet har inga figuriner återfunnits från Kebarankulturen, men i den efterföljande natufiska kulturen som ligger på gränsen till en jordbrukskultur finner vi kvinnofiguriner. (Mellaart 1975: 34). I de efterföljande kulturerna fortsatte kvinnofiguriner att tillverkas (ex i Wadi Fallah (Mellaart 1975:39). Andra fyndorter där figuriner återfunnits från dessa tidsperioder är exempelvis Tell Aswad (Mellaart 1975: 51) och Cayönü i norra Syrien (Mellaart 1975:53). I det tidiga Jeriko i dess förkeramiska kultur finner vi också figuriner Mellaart 1975:63).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Zagrosområdet har vi en liknande utveckling. I den tidigaste fasen finner vi djurfiguriner (Mellaart 1975:83) men inga kvinnofiguriner. Senare kommer kvinnofiguriner som efterhand blir alltmer välgjorda (Mellaart 1975:88).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Likaså finner vi samma utveckling i Anatolien. Den tidigaste kända jordbruksby är akeramiska Hacilar (som ej får förväxlas med keramiska Hacilar, som låg på samma plats men minst 1000 år senare!). Där saknas helt figuriner (Mellaart 1975:95). Lite senare i tiden befinner sig Suberde, där figuriner återfunnits (Mellaart 1975:96). Omkring 7000 f.kr uppkommer så den kanske märkligaste bosättningen i det neolitiska Mellanöstern. Det är staden Catal Hüyük, med uppskattningsvis 1000 hus och 5-6000 invånare. Under sextiotalet grävdes ca 1/30 av staden ut av Mellaart och hans medarbetare. Under de senaste åren har nya utgrävningar, ledda av Ian Hodder, genomförts. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Catal Hüyük blev genom Mellaarts utgrävningar känt för vad som verkade vara ett rikt rituellt liv. Utgrävaren James Mellaart för sin del definierade uppemot en tredjedel av de utgrävda husen som kulthus (shrines) och det finns skäl att godta den definitionen. I dessa hus finns reliefer, målningar, tjurhuvuden, tjurhorn, skallar – och välgjorda figuriner. Av dessa figuriner är karakteriserar Mellaart 33 som kvinnliga och 8 som manliga (en ovanligt hög andel av manliga figuriner för att vara i neolitiska Mellanöstern). Förutom dessa välgjorda figuriner finns det andra mer klumpigt utförda som inte återfinns i kulthusen. Catal Hüyük är en av de viktigaste fyndorterna i varje diskussion om en neolitisk gudinnekult och vi åt3erkomer till den senare. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Något senare uppkommer en ny by i Hacilar. Denna gång har den utvecklat keramikkonsten och har samtidigt några av de mest suggestivt välgjorda kvinnofigurinerna i hela Mellanöstern. James Mellaart, som även ledde utgrävningen av Hacilar, är av uppfattningen att samtliga figuriner från Hacilar föreställer kvinnor, vilket ser ut att vara en rimlig bedömning ((Mellaart 1970-2:70). Vi återkommer senare även till Hacilar. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Mesopotamien återfinns kvinnofiguriner i de tidigaste neolitiska kulturerna (Mellaart 1975:138) och kommer senare under neolitikum att vara en framträdande del i det arkeologsiska materialet. Bland annat kan nämnas de uttrycksfulla figurinerna från Samarra- Hassuna- och Halafkulturerna.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Över hela regionen finner vi närvaron av kvinnofiguriner och en förkrossande övervikt för kvinniga figuriner över manliga. Det gäller även i Egypten, även om antalet funna figuriner där är förhållandevis få (Ucko 1968). Och det finns inga manliga avbildningar av annan art som skulle kunna sägas väga upp den kvinniga dominansen.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<i>Sydösteuropa</i></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<i></i><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När jordbruket kommer till Sydösteuropa börjar figuriner tillverkas även där. Regionen utvecklas snart till ett rikt centrum för figurinkulturen över 30.000 figuriner hade 1974 funnits i Sydösteuropa (enligt Gimbutas 1982). Gimbutas (1987:510) bräknar att endast mellan 2 och 3 procent av de antropomorfa figurinerna från Sydösteuropa är avbildar män. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Sesklokulturen uppstår ca 6500 f.kr. i norra Grekland. De tillverkade antropomorfa figuriner, varav många föreställde gravida kvinnor (Gimbutas 1991:17). I Achilleion återfanns 200 lerfiguriner vid utgrävningen, Omkring 6.200 f.kr. uppstår Starvecokulturen i Makedonien. Vid fyndorten Anza fanns figuriner, många med fågelliknande drag. Inte en enda entydigt manlig figurin finns i Anzamaterialet. (Gimbutas 1976).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Karanovokulturen i centrala Bulgarien, som uppstod 6. 300 f. Kr. fanns kvinnofiguriner, många med fågeldrag (Gimbutas 1991:35). Den levde vidare ända fram till 4000 f. Kr. och spred sig över stora delar av Bulgarien och in i Rumänien. De senare figurinerna var i hög grad schematiserade och hade olika typer av inristade symboler (Gimbutas 1991:98). Vid fyndorten Sitagroi har återfunnits 200 figuriner, varav Gimbutas (1986: 226) bedömer endast en procent av dem som <i>möjligen</i> manliga. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från Butmirkulturen i nuvarande Bosnien, som uppstod ca 5.300 f. Kr har återfunnits hundratals terracottafiguriner.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En av de mest väsentliga kulturgrupperna i Sydösteuropa var Vincakulturen i Centralbalkan, som uppstod ca 5. 400 f. Kr. Den är ganska väl undersökt och är ovanligt rik på figurinfynd. Endast i den namngivande orten Vinca har det återfunnits 2000 figuriner och antropomorfa vaser. De är ofta fågälliknande och har ofta inristade symboler, som V-tecken, meandrar och parallella linjer. De ser ofta ut som om de var försedda med masker. Det manliga inslaget är ovanligt stort för Sydösteuropa – ca 20 procent av figurinerna beräknas av Gimbutas vara manliga (Gimbutas 1991:66). Figurinerna verkar inte vara slumpvis spridda runt Vincakulturen, utan ser ut att vara ojämnt fördelade, med regionala centrum med ovanligt stort antal figuriner (Chapman 1981:74) . </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lengyelkulturen med centrum in Ungern uppstod cirka 5000 f. Kr. av allt att döma ur den bandkeramiska kulturen, som var spridd över hela Centraleuropa. I motsats till denna producerade Lengyelkulturen ett stort antal antropomorfa figuriner. Liksom i många andra kulturer var deras figuriner i hög grad schematiserade. De har inga masker och de är oftast stående, med tyngdpunkten förlagt till nederdelen. I några fall finns figuriner som föreställer kvinnor som sitter på stolar. (Gimbutas 1991:83 ff).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En av de mest anmärkningsvärda kulturgrupperna i regionen är Cucutenikulturen med centrum i Moldavien. Den var på många sätt en ovanlig kultur. Framförallt kan framhävas bosättningarnas storlek. Det fanns städer som beräknas ha haft en befolkning uppemot 10.000 invånare. Cucutenikulturen tillverkade mycket schematiserade figuriner. I den sena Cucutenikulturen framställdes mycket magra figuriner. Med runda skivformade huvuden, och armar som påminner om vingar. En ytterst liten del av figurinerna är manliga (Gimbutas 1991:111)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från början ca 4000 f. Kr. slås hela det sydösteuropeiska kulturkomplexet sönder. Några av de kulturer som förts berörs är Karanovo- Vinca- och Lengyelkulturerna (Gimbutas 1991: 365) Det innebär att figurinkulturen försvinner: de efterföljande kulturerna producerar ytterst få kvinnofiguriner. Det symbolsystem de representerar ersätts med ett av en helt annan karaktär, med en stark tonvikt på vapen, nötkreatur och hästar. (Mallory 1989:233 ff; Hodder 1990; Gimbutas 1991: 351 ff).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<i></i><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<i>Italien</i></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Italien, Sardinien, Korsika och Malta har också stora mängder av kvinnofiguriner funnits. De återfinns först i det kulturkomplex som brukar benämnas ”Impressed ware" efter de karakteristiska intryck av bland annat fingernaglar i keramiken. Det är i detta kulturkomplex som det förtas jordbruket uppkommer i regionen i det sjunde årtusendet f. Kr. Detsamma gäller på Sardinien, där så antropomorfa figurinerna uppko9mmer inom ramen för detta kulturkomplex. Det är i samma tidsperiod som byar ersätter grottor som bisättningar. På Sardinien är det vanligt att figuriner från denna period, föreställande nakna kvinnor, påträffas i gravar (Gimbutas 1991:168). Omkring 4000 f. Kr. uppkommer den s.k. Ozierikulturen, känd för sina rikt dekorerade vaser och sina underjordiska gravkammare. Här återfinns ofta vita kvinnofiguriner, som mycket påminner om de välbekanta cykladiska figurinerna, i gravar. Tidigare var den allmänna uppfattningen att dessa figuriner var ett resultat av påverkan från den cykladiska (och minoiska) kulturen men idag vet vi att figurinerna i Sardinien föregår de cykladiska med minst 1000 år. (Gimbutas 1991:171). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Slutligen återfinns figuriner på Malta, där de efterhand kom att ingå i ett betydligt mer komplext sammanhang. Den kombinerar figurinkultur och megalitmonument på ett sätt som är unikt i Europa. Figurinerna återfinns i de stentempel, som ’är de äldsta av sitt slag i världen. Vid den maltesiska kulturens höjdpunkt mellan 3500 och 2500 f. Kr. börjar redan den kvinnligt dominerade figurinkulturen falla samman i Sydösteuropa och stora delar av Mellanöstern. Efter år 2000 f.kr. återstår endast minoiska Kreta, Cypern och den egeiska övärlden. Efter det minoiska Kretas fall 1450 f. Kr. är denna period i Europas och Mellanösterns förhistoria slut. Över hela Europa och Mellanöstern härskar nu ett het annat, till större delen mansdominerat, symbolsystem. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>c. Modergudinnan</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Före mitten av 1960-talet förekom förvisso olika uppfattningar om figurinerna och deras karaktär. Den vanligaste uppfattningen var att dessa representerade en gudinnekult med rötter i paleolitikum (ex.vis James 1957, 1959; Campbell 1976; Crawford 1957; Neumann 1955; Gimbutas 1956; Hultkrantz 1961). Det fanns förvisso också avvikande uppfattningar men någon egentlig vetenskaplig diskussion fördes knappast. De olika författarna presenterade sina uppfattningar men mer utförliga diskussioner var sällsynta. Bland arkeologer var det mer vanligt att diskutera utbredning och kronologi än att diskutera betydelsen. Det låg vanligtvis på religionshistorikernas lott att tolka materialet. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En av de mer framträdande förespråkarna för den dominerande synen var religionshistorikern E O James. I sin bok <i>The Cult of the Mother-Goddess </i>(James 1959) presenterade han sin syn på kvinnofigurinernas betydelse. Utgångspunkten är en syn på människors livssituation: ”An adequate supply of offspring and food being a necessary condition of human existence, the promotion and conservation of life have been a fundamental urge from Palaeolithic times to the present day which has found magico-religous expression in a very deep laid and highly developed cultus” (James 1959: 13) Det är detta som ger upphov till gudinnekulten: “As individualized divine beings came to be regarded as ultimately responsible for the control of the vital processes...the Mother-goddess, Western Asia and South-eastern Europe, occupied a predominant position by virtue of her life-giving properties <i>par excellence</i>”(James 1959: 20).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Denna gudinnekult uppstår i paleolitikum men tas över av de neolitiska jordbrukskulturerna: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
“With the transition from food-gathering to food-producing the female principle continued to predominate the cultus that had grown up around the mysterious process of birth and generation. Woman being the mother of the race, she was essentially the life-producer and in that capacity she played an essential role in the production of offspring...it would seem that at first there was some uncertainty about the significance of paternity. Therefore, as the precise function of the male partner in relation to conception and birth was less obvious, and probably less understood, it is hardly surprising that he should be regarded as supplementary rather than as the vital agent in the process. Consequently, the mother and her maternal organs and attributes were the life-giving symbols <i>Par excellence</i>” (James 1959: 22). I och med att mänsklighetens kunskaper växer förändras så slutligen situationen: “With the establishment of husbandry and domestication, however, as the function of the male in the process of generation became more apparent and was recognized to be a vital element in the situation, the life-producing Mother, be it as Mother-earth or in any other capacity, was assigned a spouse to play his essential role as the begetter” (James 1959: 47) </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Med denna teori som utgångspunkt behandlar James det paleolitiska och neolitiska materialet. Han går igenom kvinnofigurinerna i region efter region för att visa utbredningen och utvecklingen av modergudinnekulten. Utifrån ett antal generella uttalanden om människans livssituation och psykologiska logik drar han <i>de facto</i> slutsatsen att alla avbildningar av kvinnor som återfunnits från paleolitikum och neolitikum är avbildningar av modergudinnan (eller modergudinnorna). Det finns hos James ingen diskussion om föremålens materiella kontext eller om alternativa tolkningar. I detta var han ett typiskt exempel på hur arkeologiskt material ofta behandlades före 1960-talet. Även om gudinnetolkningen inte var den enda tolkningen av figurinerna (jfr Graham Clarks tolkning av de paleolitiska figurinerna: ”Characteristic products of unregenerated male imagination”, James 1957: 146 f) fördes ingen egentlig diskussion om de olika alternativen </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>d. Peter J Uckos ahistoriska alternativ</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På 1960-talet uppstod en arkeologisk teori- och metoddiskussion av en ny typ. Den amerikanska ”nya” arkeologin uppstod med helt ny krav på metodologisk stringens och med en mer social inriktning än den tidigare ofta mer deskriptiva arkeologin. En ny generation av arkeologer började ifrågasätta tidigare uppfattningar med aggressivitet och engagemang.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bara några år efter utgrävningarna av Catal Hüyük och Hacilar, som kunde ses som ett starkt stöd för gudinneteorin, presenterade Peter J Ucko (1968) sitt arbete <i>Antropomorphic Figurines</i>. Den var dels en katalog över egyptiska och kretensiska neolitiska figuriner, med jämförelser med materialet från Mellanöstern och Grekland. Men framförallt var det ett generalangrepp mot ”modergudinneteorin”. Arbetet kom att få en avgörande betydelse för de följande årens diskussion. Inspirerade av Ucko började andra arkeologer på område efter område ifrågasätta såväl den religiösa betydelsen av de förhistoriska figurinerna, och av andra antropomorfa avbildningar, liksom deras könsbestämning (ex.vis Fleming 1969; Oates 1978; Binford 1981; Whitehouse 1983; Trump 1983). Andrew Fleming uttryckte kanske den allmänna stämningen i sin avslutning till sin artikel ”The myth of the mother-goddess”: ”The mother-goddess has detained us for to long: let us disengage ourselves from her embrace” (Fleming 1969:259). Liksom Boas, Lowie, Kroeber m.fl. vid början av detta sekel försökte demolera teorier om ”matriarkat” och ”matrilineär prioritet” var det nu en ung arkeologgeneration som attackerade teorin om den dominerande ”modergudinnan”. Uckos arbete ställde väsentliga frågor och kan inte förbigås i en diskussion om figurinernas betydelse. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ucko angrep de traditionella föreställningarna på huvudsakligen två punkter. Den första var uppfattningen att det rådde en total dominans för kvinnliga figuriner. Här försökte Ucko visa att en ganska stor och signifikant del av figurinerna var könsobestämbara och följaktligen lika gärna kunde ha varit manliga som kvinnliga. Dels försökte han visa att figurinerna, i den mån de var kvinnliga, troligen inte avbildade någon ”modergudinna” utan hade andra funktioner. <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Hans egen metod för att bestämma könet på figurinerna var mycket formell. I alla regioner utom Egypten använde han sig av närvaron respektive frånvaron av bröst, penis, skägg eller pubisk triangel som kriterium. De figuriner som saknade de ovan nämnda attributen definierade han som ”no sex”. Det enda undantaget är Egypten där han konstaterar (Ucko 1968:173 ff) att det finns ett samband mellan manliga och kvinnliga figuriner och förhållandet mellan midja och höft. Relationen mellan höft och midja hos de kvinnliga figurinerna är i genomsnitt 1,9: 1 medan samma relation hos de manliga är 1,4: 1 (Ucko 1968:174). På Kreta, där han inte tar hänsyn till relationen mellan höft och midja, använder han en säregen metod. Alla figuriner som avbildas i sin helhet karakteriseras som ”no sex” om de saknar könsorgan eller bröst. De figuriner där endast överdelen är bevarad betecknas som till ½ ”no sex” och till ½ manlig om de saknar bröst. Alla figuriner där endast underdelen är bevarad betraktas som ½ kvinnlig och ½ ”no sex” om de saknar könsorgan (Ucko 196:315). <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>I alla regioner utom Egypten har han könsorgan, bröst och skägg som enda kriterium, vilket leder till att han konstruerar upp en kategori av ”könlösa” figuriner som i antal är jämförbar med den kvinnliga gruppen. På neolitiska Kreta blir slutsatsen att manliga figuriner utgör 9,2 procent av materialet, kvinnliga, kvinnliga 37, 3 procent och ”könlösa” 40, 7 procent. Ytterligare 12, 8 procent är så fragmentariska att han inte klassificerar dem alls. (Ucko 1968:316 <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Den här skillnaden i bedömningar har stor betydelse för hur vi ska se på den neolitiska figurinkulturen. Om Ucko hade rätt skulle den exceptionella – i jämförelse med etnografiskt beskrivet material – situationen att praktiskt taget alla figuriner föreställer kvinnor mildras betydligt. Vi får en bild av en könsfördelning som inte avviker lika mycket från den som finns beskriven i det etnografiska materialet från exempelvis jordbrukskulturerna i Afrika. ( Å andra sidan: även om Uckos analys vore riktig skulle vi ändå ha att göra med en könsfördelning som mig veterligt inte finns beskriven någonstans i etnografiskt material.) Därför är det viktigt att diskutera rimligheten i Uckos kriterier, i synnerhet som de blivit accepterade av många arkeologer (ex.vis Renfrew/Bahn 1991:365; Trump 1983). <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Det finns fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor utöver könsorgan, bröst och skägg. Ingen av dessa diskuteras specifikt av Ucko. Även om han i Egypten tar hänsyn till ett av dessa – relationen mellan höft och midja – gör han det endast för att han hittat ett statistiskt samband mellan närvaron resp. frånvaron av bröst och manliga respektive kvinnliga könsorgan å ena sidan och relationen mellan höft och midja å den andra. Han gör det inte för at relationen mellan höft och midja är en fysiologisk könsskillnad som existerar oberoende av vad Ucko gör för beräkningar av egyptiska figuriner. <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>I själva verket finns det flera fysiologiska könsskillnader som inte diskuteras av Ucko. Dels är kvinnors händer och fötter vanligtvis mindre än mäns, dels är, som nämnts, relationen mellan midjan å ena sidan och höft och lår å den andra helt annorlunda hos kvinnor än män. Kvinnor har i genomsnitt en smalare midja och bredare höfter och lår än män. Slutligen är kvinnors stjärt vanligtvis större än mäns. Detta är ett elementärt faktum för de som har gått läkarutbildning (Eva Östlund, legitimerad läkare 2002-07–03, personlig kommunikation) (och förmodligen för många andra) men för somliga arkeologer tycks det vara helt obekant. <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
<br />
</span>Den här diskussionen är inte oväsentlig. Såväl Ucko som många av hans efterföljare har utifrån sina ovan nämnda kriterier definierat en rad figuriner som utifrån anatomiska fakta rimligen borde tolkas som kvinnoavbildningar som ”könlösa”. Dit hör till exempel figur 78 (Ucko 1968:206) vars relation mellan midja och höfter är utpräglat kvinnlig. Andra uppenbara exempel på detta är figur 114 (Ucko 1968:222), figur 120 (Ucko 1968:226), figur 121 (Ucko 1968: 227), figur 125 (Ucko 1968:229) och figur 127 (Ucko 1968: 230). Jag menar att Uckos slutsatser visar faran med att ersätta en helhetsbedömning av en figurins proportioner med kriterier som ensidigt väljer ut vissa element i den mänskliga fysiologin. <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Ucko fick många efterföljare. Med hjälp av hans kriterier började den kvinnliga karaktären hos den ena efter den andras av de neolitiska figurinerna förnekas eller betvivlas. Ett exempel är när Trump (1983:71) förekar den kvinnliga karaktären hos de figuriner på Malta som vanligen brukar anses som gudinneavbildningar med att ”sexually characteristics are noticeably lacking” (fig). Vad han menar med detta är helt enkelt frånvaron av bröst och könsorgan, han diskuterar inte figurinens former i övrigt. <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Det är väl att märka att Uckos metod leder honom till slutsatser som ofta skiljer sig från andra forskares. Ett exempel, som jag tänker gå närmare in på är hur hans bedömning av figurinmaterialet från Hacilar i Turkiet skiljer sig från de som görs av James Mellaart, som ledde utgrävningarna där. Vid Hacilar låg en neolitisk by, daterad till omkring 5500 f.kr. På en av nivåerna har återfunnits över hundra figuriner, varav många har publicerats av Mellaart. (1970-1; 1970-2). Mellaart och Ucko skiljer sig dock definitivt vad gäller könsbestämningen av figurinerna. Ucko använder sig av den metod han brukar använda och kommer fram till att av de 25 figuriner som han kunnat studera är 25 kvinniga (har bröst) och 20 könlösa (de saknar bröst) (Ucko 1968:366). Inga av figurinerna hade några andra av de av Ucko använda kriterierna för könsbestämning (könsorgan eller skägg). <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Om man tittar lite på en del av de figuriner i Hacilar som Ucko definierar som könlösa ser vi hur han gör samma misstag som för många av de kretensiska figurinerna. Det gäller till exempel Mellaarts exempel CXXV (Mellaart 1970-2:180), CXXVII (Mellaart 1970-2:CXXVII), CXXXI (Mellaart 1970-2:186f), där både relationerna mellan midja och höft, liksom formen på stjärten definitivt ser ut att vara kvinnlig. <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Mellaart definierar, i motsats till Ucko, alla figuriner, eller åtminstone de som är någorlunda välgjorda, som kvinnliga (Mellaart 1970a:166 ff). Skillnaderna mellan figurinerna förklarar han istället med att de representerar kvinnoavbildningar (dvs. gudinneavbildningar) från olika åldrar: <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
</span></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”In fact all the statuettes from Hacilar VI represent certain aspects of the life of the goddess; the maiden, the mature matron, the pregnant mother, a full-breasted nursing mother, the mother with her child, and the Mistress of Animals, the goddess of nature and wild life”(Mellaart 1970a: 170) <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>För Mellaart avspeglar detta ett samhälle som domineras av kvinnor. : ”Man’s main concern is now to ensure the fertility and abundance of what he has achieved: his crops, his domesticated animals and his family. It is probably more correct to reread this sentence to “woman’s” for the one thing which is clearly indicated in the religion of Hacilar is the predominance of the woman. All this is reflected in the statuary: the male is virtually absent, and so is any sexual emphasis. The statuettes lay stress on the breasts, the stomach, the navel, on abundance of flesh, and pregnancy, and hence on the ability to procreate life, sustain and nourish it, but not on the simple fact of sexual reproduction. With this goes the almost complete absence of any phallic and vulvar symbols in the Anatolian Neolithic.” (Mellaart 1970a: 170). <span style="font: 16.0px Monaco;"><br />
<br />
</span>Som vi ser kan figurinernas könsbestämning till och med påverka synen på dessa samhällens (liksom religionen) karaktär. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ucko diskuterar aldrig maltesiska figuriner, men senare har forskare använts sig av hans metod på det maltesiska materialet. Ett exempel är Caroline Malone (1998), som i sitt bidrag till volymen ”Ancient Goddesses” hävdat att endast de figuriner som har klart markerade bröst och pubiska trianglar kan ses som kvinnliga, men att de övriga inte kan definieras som kvinnliga (Malone 1998: 156). Hon hävdar här att feta män har liknande former som de flesta maltesiska figuriner. Men det är knappast sant. På den stora statyn på Malta (Evans 1971: Plate 19) är endast nederdelen bevarad, men fötterna är här så små i förhållande till benen, att en kvinnlig könsbestämning ter sig rimlig. De figuriner från Malta som saknar bröst eller pubisk triangel (ex. vis Evans 1971: Plate 36, 39, 40, 47, 48) har relationer mellan midja, höft och lår som är kvinnliga. Män kan vara feta – men fettet sätter sig här vanligtvis vid magen, och leder inte till kvinnliga relationer mellan midja, höft och lår (Eva Östlund, legitimerad läkare, personlig kommunikation 2002-07–03). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den andra punkten är att förneka att figurinerna, i den mån de är kvinnliga, är kopplade till en ”modergudinnekult”. Här utgår Ucko först (1968:412) från att uttrycket ”modergudinna" avser ”den stora jordmodern” nära kopplad till naturens fruktsamhet. Han refererar till ett anta författare som själva har en snävt fruktbarhetsinriktad gudinneteori för neolitikum. I stället för att vidga frågan till om figurinerna avspeglar en gudinnekult av <i>någon </i>typ nöjer han sig med att polemisera mot karikatyren för att sedan lämna gudinneteorin som helhet och leta efter andra alternativ (leksaker, initiationsceremonier, sympatetisk magi etc.) Det är en ganska ofruktbar utgångspunkt eftersom den leder honom till det ena förenklade resonemanget efter det andra.. Att utgå från en så snäv gudinnekategori för att sedan motbevisa den underlättar förvisso Uckos polemik, men det vetenskapliga värdet av de poänger han får blir ytterst begränsade. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är med den utgångspunkten han går igenom det tidiga historiska materialet för de olika regionerna. Vad gäller Kreta behandlar han egendomligt nog den tidiga minoiska perioden i ett avsnitt om det historiska materialet. Inga tydbara skriftiga källor finns från den minoiska perioden. Liksom när det gäller det neolitiska Kreta kan vi endast utgå från arkeologiskt material. Utifrån detta material går det dock att visa på exempel som tyder på en gudinnekult redan i den tidiga minoiska perioden. (Gesell 1985:7) De3t finns vidare inga tecken på att den gudinnekult som så uppenbart dominerade i <i>den senare </i>minoiska perioden skulle ha kommit <i>utifrån </i>under minoisk tid. Att anta att den har rötter i neolitikum är trots allt det rimligaste antagandet - - och borde den då inte ha haft någon form av materiell avspegling – till exempel i form av kvinnliga figuriner? </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Efter att mycket knapphändigt gått igenom det historiska (och, för Kreta, det minoiska) materialet återvänder Ucko till neolitikum. I ett antal punkter (Ucko 1968:417 ff) bemöter han en ”modergudinnetolkning” av figurinerna. Jag ska ta upp hans centrala argument </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
*De som förespråkar en modergudinnetolkning bortförklara de manliga figurinerna som undantagsfall.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
*De har heller inte tagit hänsyn till den kategori av figuriner som enligt Ucko är könlösa.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
*Det utbredda bruket att tillverka figuriner av lera är underligt om de representerar en modergudinna; avbildningar av den främsta gudomen borde förtjäna ett mer dyrbart material.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
*Det finns ingen förklaring för de olika variationerna i mänskliga former om man antar en modergudinneförklaring.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
*Modergudinnetolkningen kan inte förklara existensen av djurfiguriner.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
*Mode3rgudinnetoerin kan inte förklara varför en fruktbarhetsgudinna finns representerad i gravar; innan en modergudinneförklaring ska kunna accepteras måste det finnas en förklaring av relationen mellan död, fruktbarhet och modergudinnan. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ucko går igenom region för region och tillbakavisar ”modergudinnetokningen”. För Egypten bli slutsatsen: Figurinerna</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”cannot be immediately accepted as representatives of a Mother Goddess for the following reasons: the existence of male as well as female figurines; the absence of any sign of divinity about any of the figures; the absence of any excavated figures representing Mother and Child; the absence of an early historic Egyptian mother Goddess tradition; the absence of plausible theoretical explanations to account for a Fertility/ Earth Goddess associated with Death (Ucko 1968:427).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
För Kreta anför han följande argument:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”That no Cretan Neolithic figurine has been found in a definitely ritual context, that there are no figures of mother and child, and that there are no signs of divinity about any of these figures, shows that they cannot be presumed to represent a Mother Goddess. The large number of sexless figures represented…demonstrates that it is unlikely that the Cretans were in this context concerned with ideas of fertility as expressed through the relationship between male and female (unless the sexless figures are interpreted as representing children). The predominant use of clay shows that cost and value were not of especial value in these representations.” (sida?) </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ucko går sedan igenom de övriga regionerna och överallt utom i Hacilar, där han menar att frågan står öppen, avvisar han ”modergudinnetolkningen” med argument som de ovanstående. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är sällan man stöter på en mer uppenbar nonsenspolemik än hos Ucko. Om ”modergudinnetolkningen” inte kan förklara varför det tillverkas könlösa figuriner samt figuriner av män och djur är det ju beklagligt, men vad har det att göra med frågan om de kvinnliga figurinerna representerade en ”modergudinna”? Att lera är ett alltför billigt material för att tillverka gudinneavbildningar i är ett etnocentriskt påstående; vi vet inte om de neolitiska bönderna delade Uckos (borgerliga) likhetstecken mellan ”värdefull” och ”dyrbar”. Att figurinerna har varierande former är inget argument mot en religiös tolkning. En jämförande studie av olika avbildningar av exempelvis Inanna/Ishtar skulle visa de mest olika former. Om Ucko inte känner till några teoretiska förklaringar till sambandet mellan död, fruktbarhet och ”modergudinnan” borde han studera den omfattande litteraturen om Inanna/Ishtar.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Uckos regionala genomgångar är av samma karaktär. Att Ucko saknar ”divinity” i figurinerna säger inget om vad dåtidens människor såg i dem – eller vad andra forskare skulle kunna se i dem. Många skulle nog kunna få en ”himmelsk” känsla om de betraktar exempelvis figur X men det finns ingen anledning att diskutera privata upplevelser som Ucko gör. Och de flesta historiskt dokumenterade ”modergudinnorna” brukar vanligtvis inte avbildas med barn. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om Uckos argumentering mot en gudinnetolkning av de neolitiska figurinerna är svag, är de frågeställningar han reser dock i hög grad relevanta. Det går naturligtvis inte att automatiskt fastslå att alla figuriner från neolitikum representerar gudinnor eller gudar utan en grundlig analys. Och framförallt måste alternativa tolkningar beaktas. Ucko blir också något mer intressant när han lägger fram alternativa förklaringsmodeller än när han avvisar sin gena karikatyrartade ”jordmoder”.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I sina tolkningsförlag baserar han sig främst på etnografiska paralleller. I en kort översikt av det etnografiska materialet (Ucko 1968:425) redovisar han de olika funktioner figuriner kan ha i etnografiskt beskrivna samhällen. Det innefattar initiationsceremonier, fruktbarhetsmagi, sympatetisk magi liksom andra typer av magisk aktivitet. Det finns också etnografiskt beskrivna fall av figuriner som lagts i gravar som inte föreställer gudomligheter utan haft en rad andra betydelser (ex. vis en figurin föreställande en avliden kvinnas man). I ett tidigare avsnitt (Ucko 1968 421 ff) diskuterar han mer utförligt de etnografiska belägg som finns för att figuriner kan användas som dockor för barn. Här nämner han det faktum att det för vår tid finns en väl dokumenterad övervikt för kvinnliga avbildningar just när det gäller dockor för barn. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Efter denna etnografiska utflykt övergår han till det neolitiska materialet och undersöker om de etnografiska exemplen skulle kunna vara tillämpbara här. Hans svar blir att många av dessa kan förklara det neolitiska materialet bättre än gudinnetolkningen. I region efter region upptäcker han sedan barnleksaker, initiationsceremonidockor och dockor som används för sympatetisk magi. Jag väljer att referera hans förklaring av de kretensiska figurinerna.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den främsta förklaringen till dessa är att de användes som dockor för barn (Ucko 1968: 435 f). Han hävdar att det faktum att de gjordes i lera lätt kan förstås utifrån den teorin. Vidare kan skillnaden i teknisk skicklighet bero på att en del av dockorna gjordes av vuxna åt barnen, medan andras tillverkades av barnen själva. Att nederdelarna på de sittande figurerna (som alla gjordes i lera) var rektangulära kan enligt Ucko också förklaras av att de tillverkades av barn. Att anatomiska detaljer lades till figurer av de mest olikartade karaktärer för också Uckos tankar till dockor för barn, liksom att flera av figurinerna är försedda med hår. Slutligen är existensen av könlösa figuriner, liksom övervikten av kvinnliga figuriner över manliga en egenskap som är helt förnlig med leksaksteorin. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Uckos andra förklaring är att figurinerna kunde ha använts i initiationsceremonier. (Ucko 1968: 436). Både variationerna i material och teknisk skicklighet skulle kunna förklaras av att dessa varierade pga. av föräldrarnas olika status. Att somliga av figurinerna var deformerade, medan andra var antingen tjocke eller smala kan bero på att de avspeglade olika berättelser, som ackompanjerades av olika sånger, eller karikatyrer. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En tredje förklaring Ucko finner är att de skulle kunna ha använts i sympatetisk magi (aa). Även om han är mer skeptisk till den förklaringen drar han upp några argument för. Att figurer var försedda med hår skulle kunna förklaras med att håre4t kommit från det tilltänkta offret. Vidare kan de deformerade figurerna tolkas antingen som ett försök att bota sjukdomar eller att skicka sjukdomar på någon med sympatetisk magi. Manliga och kvinnliga figurer kan förklaras med könet på ett önskat barn. De könlösa figurerna kan ha tillverkats av de som ville ha barn men inte brydde sig om vilket kön barnet skulle ha. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det mest anmärkningsvärda med Uckos behandling av etnografiskt material är att han medvetet ignorerar det etnografiska material som visar att figuriner i etnografiskt beskrivet material ofta används för att beskriva gudomliga makter. Den som endast läst Ucko och inte bemött sig om att kontrollera det etnografiska materialet måste få intrycket att det aldrig förekommer figuriner som avbildar gudar, gudinnor eller andra övernaturliga väsen som är föremål för en religiös kult. På det sättet ter sig Uckos slutsats att i alla regioner han diskuterar – utom i Hacilar – går det att tänka sig en rad förklaringar till figurinerna tom att de skulle vara avbildningar av gudinnor (eller andra gudomliga eller övernaturliga väsen) ganska logisk. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ucko är inte ensam om sin selektiva etnografi – andra arkeologer som inspirerats av Ucko har använt samma metod. Ett exempel på detta är Lauren E. Talalay (1993:Ö ff)) i sitt arbete om figurinerna i Franchthi Cave i Grekland. I hennes avsnitt om etnografiska analogier går hon igenom hur figuriner använts till initiationsceremonier, i riter för helande, i häxkonster, fruktbarhetsriter, och som dockor för barn. Men i likhet med Ucko diskuterar hon aldrig det etnografiska material om hur figuriner och andra antropomorfa avbildningar används för att avbilda gudinnor (eller gudar). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I själva verket behöver man bara göra några stickprov från det etnografiska material som diskuterar figuriner för att finna exempel på avbildningar av gudomligheter, anfäder, anmödrar och andra övernaturliga makter.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Elisofons <i>The Sculpture of Africa </i>(Elisofon 1958) finns till exempel en presentation av det afrikanska figurinmaterialet. I Afrika tillverkas figuriner huvudsakligen i ett område runt Nigers och Zaires/Kongos stora flodsystem. Detta område sammanfaller i stort med kärnan i den afrikanska jordbrukskulturen (Elisofon 1958: 18f). Det anmärkningsvärda är här hur stor del av figurinerna som avbildar de mytiska anfäder och anmödrar som utgör en central del av religionen. Bara i Elisofons arbete kan man finna ett stort antal exempel på avbildningar av anfäder och anmödrar (Elisofon 1958: 38ff, 158, 190 ff), liksom i övrigt också figuriner som föreställer guden Gu i Yorubakulturen (Elisofon 1958: 110f). Vi får hålla i minnet att de flesta av de etnografiskt beskrivna kulturerna i Afrikas hade kristnats (eller islamiserats) före kontakten med etnograferna så att andelen rent religiösa avbildningar förmodligen kraftigt hade minskat. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men det finns andra kulturer som inte påverkats av de stora monoteistiska världsreligionerna och där tron på gudinnor och gudar inte undertryckts. Det mest uppenbara exempel är Indien, där statsreligionen fortfarande är polyteistisk, och där framförallt på landsbygden gudinnetron är i högsta grad levande. David Kingsley (1986:197 ff) diskuterar gudinnetron i byarna på den indiska landsbygden. Han påpekar bland annat att de lokala gudomligheterna nästan alltid är kvinnliga (Kingsley 1986: 197) och att de tenderar att bli dyrkade med större intensitet än de stora gudarna från det hinduiska panteonet. (Kingsley 1986: 198). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nu hävdar visserligen Kingsley (1986: 198) att dessa gudinnor vanligen inte representeras av antropomorfa avbildningar, men som vi ska se nedan finns det ändå många exempel på antropomorfa avbilningar av gudinnor (och gudar) från den indiska landsbygden. I Indiens förhistoria fanns ”Harappakulturen”, där vi liksom i det neolitiska Europa återfinner en stor mängd av, vanligen, kvinnliga figuriner (Kingsley 1986: 212 ff).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Pupul Jayakar (1982) har i sitt arbete ”The Earthen Drum” redovisat religiös konst på den indiska landsbygden. Själv anser han att konsten på landsbygden avspeglar en tradition som ytterst härstammar från Harappakulturen, som trängdes undan av de vediska erövrarna. (Jayakar 1982: 8 ff). Dessa traditioner avspeglas enligt honom delvis i Atharva Veda, i motsats till Rgveda, som avspeglar de indoeuropeiska erövrarnas religion. (Jayakar 1982: 36 ff). Denna hans grundsyn är naturligtvis inte oomstridd, men det etnografiska material han presenterar står och faller inte med hans invasionsteori. Han diskuterar bland annat den muntliga traditionen på landsbygden, i form av poem och sånger med religiösa motiv (Jayakar 1982: 64 ff), en tradition som sedan länge har varit nära kopplad till gudinnedyrkan (Jayakar 1982: 68). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men på landsbygden finns också religiösa skulpturer och statyetter (Jayakar 1982: 188 ff), som bland annat producerades av lokala krukmakare, snickare och guldsmeder. En central den av denna konst var och är framställningar av gudinnor och arketypiska mödrar. (Jayakar 1982: 228 ff). Och, intressant nog med tanke på Uckos tidigare refererade kommentar, har en stor del av dessa tillverkats i lera. (Jayakar 1982: 250 ff).. Det är uppenbarligen så att den indiska landsbygdsbefolkningen inte ansåg att gudinneavbildningar måste tillverkas i ett mer dyrbart material. I själva verket har lerfiguriner av kvinnor som Jayakar ser som avbildningar av jordmodern ("The Earth Mother”) tillverkats under de senaste 5000 åren. (Jayakar 1982: 250). Det går naturligtvis att betvivla att de äldsta av dessa figuriner verkligen föreställer jordmodern – även om jag inte sett någon som direkt använt Uckos förklaringsmodeller på Harappakulturens figuriner. Men om det idag på den indiska landsbygden finns denna starka tradition med gudinneavbildningar är det knappast en extrem ståndpunkt att Harappakulturens figuriner skulle vara en del i en långvarig tradition, som sträcker sig från neolitikum till våra dagar. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta bevisar naturligtvis inte någonting om europeiskt neolitium. Däremot visar det på den ensidighet som Ucko (och efterföljare som Talalay) ger prov på när de letar igenom omfattande mängder av etnografiskt material på jakt efter alternativ till gudinneteorin medan konsekvent ignorerar det omfattande material som finns där figuriner och andra antropomorfa avbildningar faktiskt avbildar gudinnor (och gudar). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan svaghet med Uckos behandling är att han aldrig diskuterar om den kvinnliga dominansen i det neolitiska materialet (som han i och för sig underskattar) har sin motsvarighet i de etnografiska paralleller han drar. Det är i och för sig en svår uppgift; etnograferna publicerar normalt sett inte, i motsats till en del arkeologer, någon statistik över könsfördelningen av det antropomorfa figurinmaterialet. Men redan en ytlig översikt av delar av det afrikanska materialet visar ett stort antal imponerande manliga gestalter (varav några föreställer mäktiga manliga hövdingar och några dito manliga gudar) som fullständigt saknas i det neolitiska materialet. Det finns manliga neolitiska figuriner; det finns dock i stort sett inte några publicerade manliga neolitiska figuriner som ger intryck av makt och auktoritet, eller som är försedda med vapen. Det förstnämnda är naturligtvis en fråga om tolkningar. Men inte heller de som med mer eller mindre större engagemang avvisar uppfattningen att neolitikum var en period av en dominerande gudinnekult och/eller en ”matrifokal” kvinnodominerad kulturbrukar kunna hänvisa till några imponerande manliga figuriner som argument för sin ståndpunkt. De tvingas i stället finna den manliga maktens symboler i exempelvis ormar och tjurbilder (Hayden 1986), hänvisa till en påstådd (och tvivelaktig) manlig övervikt vad gäller gravgods (Milisauskas 1978), avfärda kvinnofigurinerna som pornografiska bilder (Binford 1981) eller ytterst begränsade skyddsandar för hushållsarbetet(Chapman 1981) eller med lätt hand glida över hela frågeställningen (Ehrenberg 1989; Tringham 1990; Talalay 1993).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En tredje svaghet hos Ucko är att han inte diskuterar varför den kvinnliga dominansen i de antropomorfa avbildningarna i den aktuella regionen gradvis (och vad gäller Sydösteuropa, ganska plötsligt) försvann. Hans överhistoriska metod där han jämför figuriner från alla tider och alla delar av världen hörn är i sig inte felaktig; värdefulla lärdomar kan förvisso dras från sådana jämförelser. Men om den inte kombineras med en konkret analys av hur just det neolitiska materialet i de berörda områdena skiljer sig från andra kulturer i tid och rum blir värdet av denna metod ytterst begränsad. Och för att spetsa till det: eftersom leksaker utgör Uckos favoritförklaring kan man undra sig vad Sydösteuropas barn lekte med när kvinnofigurinernas period upphörde: Dolkar? Eller kanske stridsyxor?</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>e. Figuriner och sexualitet</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Jag ska kort behandla ett alternativ till den religiösa förklaringen som ofta framskymtar, nämligen att se figurinerna som pornografiska – som ett uttryck för mäns syn på kvinnor som sexualobjekt. Uppfattningen brukar oftare föras fram muntlig än skriftligt, men det finns några texter som explicit argumenterar för uppfattningen. Collins och Onians (1968) argumenterar utförligt för att de senpaleolitiska figurinerna skulle kunna ses som ett uttryck för mäns sexuella önskningar, men de berör inte de neolitiska. Arkeologen Sally Binford (1982: 546 f) ser ut att antyda en pornografisk förklaring för ett stort antal kvinnofiguriner, framför allt paleolitiska men även neolitiska: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”To assume that the representation of the female figure in art signifies matriarchal power is so fraught with fallacy that I find it difficult to take it seriously as an argument. Does <i>Playboy</i> artwork imply that it represent a matriarchal cultural system? The Venus figures of the Upper Palaeolithic appear to be the earliest example of a common human fascination of the female form. There exists, by the way, a great deal of cave art that is not discussed either by male art historians or by women seeking to document the existence of the Mother Goddess – representations of the female genitalia that would be right at home in any contemporary men’s room”. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Till de få andra forskare som framkastat liknade tolkningar hör Andrew Fleming (1969: 251)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Å andra sidan finns det bland de som argumenterar för en gudinnetolkning en stark tendens att gå till den motsatta ytterligheten och helt förneka sexuella inslag i figurinkonsten. Ett exempel är Catal Hüyüks och Hacilars utgrävare James Mellaarts kategoriska förnekande av sexuella inslag i dessa två fyndorters konst. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om Hacilar skriver han: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”… the male is virtually absent, and so is any sexual emphasis. The statuettes lay stress on the breasts, the stomach, the navel, on abundance of flesh, and pregnancy, and hence on the ability to procreate life, sustain and nourish it, but not on the simple fact of sexual reproduction. With this goes the goes the almost complete absence of any phallic or vulval symbol in the Anatolian Neolithic.” (Mellaart 1970 – 1: 170). Och i Catal Hüyük noterar han “the complete absence of sex in any of the figurines, statuettes, plaster reliefs or wall-paintings. The reproductive organs are never shown, representation of phallus and vulva are unknown…emphasis on sex in art is invariably connected with male impulse and desire. If Neolithic woman was the creator of Neolithic religion, its absence is easily explained.” (Mellaart 1967: 201 f). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De ovan refererade ståndpunkterna utgår kanske från falska premisser. Motsats paret ”pornografi” – ”avsaknad av sexualitet” kan möjligen ses som en extrapolering av tendenser i dagens samhälle med föga relevans för de perioder de behandlar. Med en implicit projicering av dagens sexualmönster på förhistorien och en mekanisk uppdelning av verkligheten i sexuella och icke-sexuella delar riskerar vi att missförstå och förenkla mer än något annat. Både Mellaart och Binford har en androcentrisk behandling av sexualiteten. Vare sig man tror att <i>Playboy</i> är en bra parallell till förhistorisk konst (Binford) eller om man utgår från att sexuella avbildningar i konsten alltid måste uttrycka manliga behov (Mellaart) utgår man från den socialt konstruerade manliga sexualiteten idag som norm. Det blir än mer märkligt om man som Mellaart dessutom menar att avbildningar inte kan vara sexuellt laddade om inte könsorganen avbildas! </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Erotiska övertoner i religiös konst är ju inte ovanliga, men det betyder inte att avbildningar av gudinnor som Ishtar eller Durga eller gudar som Pan och Dyonysus bör ses som pornografiska. Det skulle kunna gå att hävda att gudinnor som Ishtar och Durga, som dyrkats i en patriarkal kontext, hade sexualiserats men att förhistoriska gudinneavbildningar gjordes i en icke-patriarkal miljö och att de därför saknade sexuella inslag. Problemet med en sådan tolkning är att det verkar förutsätta att endast patriarkala samhällen har en sexualitet, eller att endast patriarkala samhällen skapar konst med sexuella under- och övertoner. Denna utgångspunkt förefaller mig en smula osannolik. Det går naturligtvis inte alls att utesluta att såväl män som kvinnor kunde få erotisk-mystiska upplevelser av delar av den neolitiska konsten. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>f. En unik könsfördelning?</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En invändning mot att fokusera på könsfördelningen för de antropomorfa avbildningarna i de förhistoriska perioderna som ofta förs fram är att en kvinnodominans i sådana avbildningar inte är något specifikt för paleolitikum, neolitikum eller ”Gamla Europa” utan kan finnas lite varstans i olika tidsperioder eller kulturer. I så fall skulle bedömningen av könet hos antropomorfa avbildningar ha föga mer än ett rent statistiskt intresse. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Cynthia Eller (2000: 156) avslutar en diskussion om förhistorisk kont med följande kommentar:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”It is unfortunate that prehistoric art cannot tell us more about how women were regarded in prehistoric societies, or how they lived their life’s, but the evidence of prehistoric art is simply inconclusive. It tells us that women existed, and that people in prehistoric societies chose to represent them, usually in stylised or abstract forms. <i>It tells us that then, as now, women seemed to be depicted more often than men.</i> But beyond that, we are given precious little information about the status of either divine or human women in prehistory…”</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
(Min kursivering). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Påståendet att kvinnor idag avbildas oftare än män är ett vanligt påstående. Men de som framför det försöker aldrig på något sätt belägga det. Ofta kommer sedan en hänvisning till herrtidningarnas kvinnobilder eller porrfilmer. Men trots allt dominerar vare sig ”herrtidningarna” eller mer öppet pornografiska media medievärlden idag – och dessutom tenderar herrtidningarna att ha ganska så många avbildningar av män – politiker, idrottsmän, poliser, militärer etc. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att undersöka frekvensen av antropomorfa avbildningar i vårt samhälle ligger utanför denna avhandlings syften, men jag har ändå vid några tillfällen försökt notera förekomsten av manliga och kvinnliga avbildningar i olika sammanhang. Vid ett stickprov på en svensk dagstidning (Aftonbladet 2/7 2000) från det år Cynthia Ellers bok kom ut visade det sig att den, med bilagor, innehöll uppskattningsvis 201 mansavbildningar och 97 kvinnoavbildningar. Detta var inte ett exempel som jag valt ut för att det passar mina syften – hittills har jag inte hittat ett enda exemplar av någon dagstidning där det funnits fler avbildningar av kvinnor än män. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Och även om det skulle gå att hitta en sådan, och även om det skulle kunna gå att hitta andra medier där kvinnobilder skulle kunna dominera stort, som exempelvis vissa modetidningar (porrindustrin av idag är knappast något bra exempel, eftersom den numera sällan avbildar ensamma kvinnor på en badstrand eller liknande motiv, utan sexuella scenarier av explicit karaktär där även män deltar), så är det helt absurt att hävda att könsfördelningen i de antropomorfa avbildningarna i vårt samhälle skulle ha ens avlägsna likheter med den neolitiska. Den centrala skillnaden är att vårt samhälle mycket ofta avbildar män med makt och att en framtida arkeolog knappast skulle kunna missa detta faktum. De neolitiska kulturer som här diskuteras saknar sådana avbildningar. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett annat exempel på en sådan invändning kan vi finna hos Steven Webster som kommenterar uppfattningen att Catal Hüyük skulle ha varit ett kvinnodominerat samhälle: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”as Mellaart (the leader of the excavation) would be the first to admit, the archaeological evidence of female oriented ritual at Catal Hüyük is no more a substantial demonstration of matriarchy than some future excavations of a contemporary shrine of <i>La Virgen de Guadalupe</i> (or some other cult of the Madonna) might uncover… (Webster i Goldberg 1977: 201). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Websters exempel var olyckligt valt, eftersom James Mellaart faktiskt anser att samhället i Catal Hüyük dominerades av kvinnor. Men mer principiellt ingår kultplatser för Maria i vår kultur i ett större sammanhang, som en framtida arkeolog knappast skulle undgå att upptäcka. Det finns inte, och har aldrig funnits, en kultur som dominerats av Mariaavbildningar. Mariaavbildningarna ingår i en materiell kultur där avbilningar av män med makt (alltifrån biskopar och riddare till direktörer och politiker) ändå har en mycket framträdande plats. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är inte heller så att ”förindustriella” samhällen i allmänhet brukar avbilda kvinnor mer än män. Som Hodder noterar sker en verklig förändring i slutet av neolitikum som slår igenom i hela Europa med undantag av delar av det mediterrana området. Denna förändring ser ut att bli bestående, med undantag för begränsade geografiska områden under relativt korta tidsperioder, exempelvis Skåne under yngre bronsålder, där fler kvinnliga än manliga figuriner återfunnits. Annars är svensk bronsålder ett bra exempel på en kultur där könsfördelningen i de antropomorfa avbildningarna är radikalt annorlunda än under de perioder och områden som behandlas här. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>g. Falliska hällristningar i norr</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De främsta exemplen på antropomorfa avbildningar är här de sydsvenska hällristningarna från bronsåldern. Det anmärkningsvärda här är att inte bara en generellt ”manlig” symbolik helt dominerar bilden, utan att denna på samma gång är uttalat fallisk och krigisk – bilder av vapen är vanligt förekommande (Malmer 1989: 17). Malmer ger en sammanfattande bild av risningarna i dessa ordalag: ”De sydliga risningarnas människobild framställer sammanfattningsvis mestadels en manlig värld, karakteriserad av vapen, rikedom, potens och styrka” (Malmer 1989: 23). Människoavbildningarna är till större delen manliga - - enligt Malmer finns det inte ett enda fall där en tecknad gestalt definitivt kan anses föreställa en kvinna. Därför brukar i stället bilderna uppdelas i stående icke-falliska, stående falliska och sittande. De stående falliska bilderna utgör hela 25 procent av människoavbildningarna. De falliska figurerna brukar avbildas i erigerat tillstånd. (s 22). Det bör här noteras att människofigurerna i jaktristningarna i norra Sverige, som uppstod tusentals år tidigare än bronsåldersristningarna, sällan är falliska. (Malmer s 23). Den allmänt accepterade synen i dag på hällristningarna synes vara att de ingick i en fruktbarhetskult (Hultkrantz 1989: 51). Dessa bilder behöver dock kanske inte nödvändigtvis alltid syfta på fruktbarhet utan kan vara ett sätt att glorifiera ett manligt krigarideal med där de falliska elementen är kopplade till de krigiska. Motiv med stridscener där män med klart markerade (erigerade) penisar slåss med vapen i hand ett vanligt motiv. (se bild 1). Falliska bilder förekommer ofta i samband med hästar och vagnar, där det kanske, eller kanske inte, finns kopplingar till fruktbarhetskult. Men det finns en bild där kopplingen med det falliska och fruktbarheten verkar vara helt uppenbar. I en hällristning från Aspeberget i Bohuslän finns en ristning av en man med erigerad penis som plöjer en åker. Enligt Malmers tolkning håller han dessutom en grönskande kvist i handen. Malmer kommenterar: ”Tolkningen som fruktbarhetsrit verkar ofrånkomlig och görs inte mindre sannolik av att detta är ett av de fall när ett litet källsprång väller över berghällen” (Malmer 1989: 21). (bild 1) </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den överflödande falliska symboliken här avspeglar troligen ett samhälle där det manliga könsorganet hade en central betydelse i myt och rit: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det här är <i>ett</i> exempel. Det finns naturligtvis många flera exempel från bronsåldern och senneolitikum i Europa. Det är knappast anmärkningsvärt – vad som däremot är anmärkningsvärt är hur totalt frånvarande en sådan symbolik är från de tidigare perioderna under neolitikum.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>h. Figuriner och abstrakta begrepp: exemplet Lega</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det bestående värdet av Uckos kritik är dock frågan: hur kan vi veta att alla figuriner som föreställer kvinnor också föreställer gudinnor? Det finns som nämnts mängder av kvinnofiguriner et etnografiska materialet och de har ett stort antal funktioner. För att levandegöra problemet kommer jag att ta upp ett exempel.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är inte ofta etnografer diskuterar den roll som figuriner har i en kultur. Ett av undantagen är Daniel Biebuyck (1973) sitt arbete <i>Lega Culture</i>. Figuriner spelar en stor roll för släktskapsgruppen och initiationsriterna i Legakulturen och det kan vara av intresse att titta lite närmare på den.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Legakulturen befinner sig i Kongo/Kinshala, på den nuvarande Demokratiska republiken Kongos territorium. Det är ett relativt egalitärt samhälle utan stat och utan ärftliga hövdingar. Näringsfånget består av en ganska jämn blandning av jordbruk, fiske, jakt och samlande. Släktskapssystemet är i stort sett patrilineärt, med huvudsakligen icke-exogama, icke-totemistiska klaner. I religionen är Kigunga, Kalaga och Kaginga de högsta gudarna, men i praktiken dominerar anfäderskulten. En central roll i Le3gafolkets liv spelas av ”Bwamiförbundet”, en fr4ivillig, delvis kutisk organisation som organiserar majoriteten av männen och en minoritet av kvinnorna. Bwamiförbundet och de invigningsceremonier som finns på alla nivåer i denna hierarkiska organisation dominerar i mycket folkets rituella liv. En central roll i dessa ceremonier innehas av olika kultiska föremål, bland dem antropomorfa och zoomorfa figuriner. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Figurinerna brukar uppdelas i tre huvudgrupper: iginga (plural maginga), kalinbangoma och katimbitimbi. Den största gruppen utgörs av iginga-figurinerna som används av/innehas av medlemmarna i <i>kindi</i>, en av de två högsta graderna i Bwamisystemet. Varje figurin associeras med en aforism, som oftast uttrycker ett karaktärsdrag eller någon annan egenskap. Kalimbangona associeras med beskyddande egenskaper, kan kanske ses som en beskyddare i sig. Katimbitimbi ägs av kvinnor i bunyamwagraden i Bwamisystemet; deras karaktär förklaras inte närmare. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Figuriner, liksom andra objekt, ägs dels kollektivt, dels individuellt (Biebuyck 1973:181 ff). De är, liksom andra konstobjekt, prestigeföremål. (Biebuyck 1973:170).. De kollektivt ägda kan ägas av en släktskapsgrupp, en familj, en klan, eller ett rituellt förbund som omfattar flera klaner. Vad symboliserar då figurinerna? Är de gudar, anfäder eller anmödrar, eller mytiska väsen? Svaret ser ut att vara: ingetdera. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Alla figuriner kan ses som bärare av en speciell mening. (Biebuyck 1973:214 ff). Varje enskild figurin har vanligtvis bara en mening, kondenserad i en aforism. Varje mening kan illustreras av flera figuriner och andra objekt som med helt olika former. Figurinerna representerar en konstellation av karaktärer och personligheter som för sina ägare demonstrerar dygder och ”synder”. I ritualerna beskrivs dessa karaktärer i sånger som har närmast undervisande syfte – en <i>sensmoral</i>. Ett exempel är figurinen Wayinda, till vilken är knuten följande aforism: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Wayinda died because of ritual pollution; the enema is between the buttocks”. (Biebuyck 1973:216). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Enligt Biebuyck symboliserar Wayinda den fula kvinnan som är otrogen under havandeskapet och bringar fördärv över sig själv, sitt barn och sin man. Andra exempel på figuriner är Kimbayu </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
(”one with the dead heart”) och Kabongelo (”one who hear things said behind his back”).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I stället för att avbilda “gudar” eller “gudinnor” representerar Legas figuriner uppenbarligen abstrakta begrepp, som förvisso ibland är associerade med en övernaturlig dimension. Men dessa övernaturliga aspekter, där de förekommer, är sannolikt inte det mest centrala för förståelsen av figurinerna. I sig får naturligtvis också de abstrakta begreppen en sakral dimension när de kopplas till exempelvis initiationsriter. Men därifrån är steget långt till att se dem som representanter för antropomorfa, personligt uppfattade, övernaturliga makter.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta är ett etnografiskt exempel, som förvisso inte bevisar något om neolitikum. Men frågan är förvisso – hur <b>vet</b> vi att inga neolitiska figuriner har en liknande karaktär, hur vet vi att de inte skulle kunna representera exempelvis abstrakta begrepp snarare än ”gudinnor” av den ena eller andra typen? Svaret är naturligtvis att det vet vi inte alls. Vi får helt enkelt förutsättningslöst stude4ra den materiella, kulturella och (för)historiska kontexten om vi ska våga försöka börja svara på frågor om dess betydelse. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>i. Hodders poststrukturalism eller Domus:Agrios::kvinnor:män</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Figuriner kan representera abstrakta begrepp; det är också möjligt för forskare att konstruera abstrakta begrepp med vars hjälp de försöker förklara de neolitiska figurinernas betydelse. Den engelske ”poststrukturalistiske” arkeologen Ian Hodder har i <i>The Domestication of Europe </i>(Hodder 1990) försökt tolka det neolitiska materialet utifrån motsättningen mellan två begrepp, som han benämner <i>Domus </i>och<i> Agrios. </i>Hodders teori är kanske ett mer allvarligt alternativ till gudinneteorin än Uckos multifaktorella mosaik. I motsats till Ucko tar han sin utgångspunkt just i det neolitiska materialets särart och dess plats i den förhistoriska utvecklingen. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Med stöd i arkeologiskt material, bland annat från den mesolitiska by Lepenski Vir, framkastar Hodder att önskan till en bofast tillvaro föregick jordbruket och i själva verket var orsaken till detta, och inte tvärtom:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”I suggest that the social will to sedentism and intensification which ultimately led to economic domestication was created through drama, in the sense that emotions, feelings and fears were aroused in the interplay of concepts surrounding the Domus” (Hodder 1990: 41</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Och vad är då Domus? </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The Domus involves practical activities carried out in the house, food preparation and the sustaining of life. Secondary, symbolic connotations are given to the practical activities, leading to the house as a focus for symbolic elaboration and to the use of the house as a metaphor for social and economic strategies and relations to power. Practical acts such as the preparation and provision of food, the placing of female figurines in the house, and the burial of women and children in and around the house associate the house with the more general idea of nurturing…The Domus as defined here is the concept and practice of nurturing and caring, but at a still more general level it obtains the dramatic force from the exclusion, control and domination of the wild, the outside” (Hodder 1990: 44f) </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ordet Domus i sig är taget från latinet, med paralleller i grekiska <i>domos</i>, sanskrits <i>damas, </i>gammalslavoniska <i>domu </i>och till protoindoeuropeiska <i>dom-</i> och <i>dem-.</i> Här går språkliga pilar till uttryck som ”domesticate”, ”domestic” ”dominate”, ”dome”, ”domain” etc. (Hodder 1990: 45). Vad ligger nyttan i en sådan betraktelse?</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Regardless of whether the first farmers in Europe and the Near East were in any sense Indo-European (Renfrew 1987), I find it fascinating that our language should link houses with the economic process of domestication and more clearly defined social units involving some form of societal domination and constraint – since these Are exactly the links made by the archaeological data for the early neolithic and the Near East” ((Hodder 1990: 45)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I de neolitiska kommunerna i Sydösteuropa dominerar under större delen av perioden, enligt Hodder, huset och bosättningarna totalt den arkeologiska bilden. (Hodder 1990: 48 ff). Gradvis utvecklas byar med allt mer välgjorda hus som tycks vara centrum för dessa samhällens symbolvärld. De blir gradvis större och mer väl utarbetade. De får inre uppdelningar i olika rum med inristade och målade dekorationer. Vanligtvis blir härden eller ugnen ett symboliskt centrum i själva huset, och associeras ofta med behållare för förvaring av mat, små yxor, slipstenar och andra arbetsredskap. Men ugnen i det arkeologiska materialet också associerat med figuriner. De många sydösteuropeiska figuriner som funnits i hus finns vanligtvis i anknytning till ugnen. Samtidigt är figurinerna i sig relaterade till kvinnlighet. Hodder refererar till olika statistiska beräkningar som exempelvis Todorovas (1978:83) uppskattning av att kvinnliga figuriner utgör över 90 procent av de figuriner som funnits från den bulgariska kopparstenåldern och Gimbutas (1986:226) uppskattning att endast cirka en procent av figurinerna från Sitagroi föreställer män. Samtidigt finns ofta krukor i anknytning till ugnen och även här kan man mycket ofta finna en direkt anknytning till det kvinnliga; krukorna är ofta antropomorfa och ganska ofta explicit kvinnliga. De kvinnliga figurinerna är i sin tur ofta kopplade till olika miniatyrföremål ex.vis små ”stolar” eller små ”altare”. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I en explicit polemik mot Ucko framhäver Hodder den centrala symboliska betydelsen hos figurinerna: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”There has been a long discussion in archaeology concerning the ‘meaning’ of figurines. Despite Uckos (1969) timely warning that the figurines from Greece and SE Europe could have had a range of functions, including use as toys, most archaeologists have continued to assume that they had some special symbolic significance. In other words, it is widely felt that the figurines were not just toys and teaching devices. Why has a ‘ritual’ or ‘symbolic’ interpretation stubbornly been retained? Is this just the result of modern romantic notions about Mother Goddesses? I think not. There are some contextual factors concerning the SE European figurines which suggest that they had more than a primary utilitarian function. I would argue that the figurines were truly symbolic in that they evoked secondary meanings beyond the obvious sign which says ‘this is a woman’ and ‘this is a stool’. (Hodder 1990: 64).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han refererar för det första till att figurinerna ofta är väl gjorda, polerade och noggrant ristade och målade. För det andra har vi exempel på en speciell rumslig lokalisering till ugnen och i närheten av ugnen. De var inte slumpvis placerade. För det tredje ingår de kvinnliga figurinerna i grupper av föremål, som inkluderar miniatyrhus, bord, stolar och krukor. Slutligen verkar inte figurinerna vara bokstavliga avbildningar av kvinnor. Ansiktet, i synnerhet munnen, skildras exempelvis ofta inte i detalj. Det verkar finnas ett standardiserat urval av vissa ”kvinnliga” aspekter och en relatering av begreppet ”kvinnlighet” till ”the domestic world” (Hodder 1990: 65).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Huset, ugnen och kvinnan står alltså i centrum i det sydösteuropeiska materialet. Däremot saknas det under den första perioden i stort sett gravfält, ja begravningar är sällsynta över huvud taget. (Hodder 1990: 72 ff). Vi har alltså ett samhälle som präglas av ”Domus” – med en symbolik som är fokuserad på huset, kvinnan, ugnen etc. Vad avspeglar detta för sociala relationer? Det anser sig inte Hodder kunna svara på:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”…it is possible to link a set of ideas associated with women to productive activities within the house such as the processing and storage of grain and weaving and spinning. But it is not possible to argue that these activities were carried out by women rather than by men (Hodder 1990: 67). Samma agnosticism visar han när det6 gäller samhället: “I certainly cannot say whether these societies were matrilineal, matrilocal or matriarchal…To put it over-simply, women may or may not have had any real power in the Neolithic of SE Europe, but certain aspects of being a woman was conceptually central” (Hodder 1990: 68). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I en senare fas slås hela systemet sönder. Bosättningarna praktiskt taget försvinner, de få husen blir mindre välgjorda, och jättelika mansdominerade gravfält dominerar den sydösteuropeiska arkeologin. Här skapar Hodder ett begrepp som sätts i motsättning till Domus – ”Agrios”. <i>Agrios</i> betyder ”vild” och är ett grekiskt ord besläktat med det latinska <i>ager</i> (fält) och utvecklat från det grekiska ordet för fält <i>agros. </i>Hela denna grupp av ord kan härledas från protoindoeuropeiska <i>ag-</i> som betyder handla, agera (Hodder 1990: 86) Agrios har så att säga kontrollerats av Domus men nu sprängs hela strukturen och en symbolik kopplad till det vilda, fälten, det manliga tar överhanden. I den senare Badenkulturen, t.ex. har vi stora mansdominerade gravfält, gravgods som innehåller skellett av nötkreatur, lermodeller av hjuldrivan vagnar, uttryckta sociala skillnader i gravgods och rikare man- än kvinnogravar. En motsvarande bild möter vi i praktiskt hela Sydösteuropa. Eller med Hodders ord: ”The emphasis now is on burial, men, cattle and individual display” (Hodder 1990:91). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I motsats till Ucko, som bortförklarar den kvinnliga dominansen i materialet, och inte tar hänsyn till de förhistoriska utvecklingslinjerna, tar Hodder hänsyn till bägge två. Kontrasten mellan den (symboliska) kvinnliga dominansen under en tidigare period och den (symboliska) manliga dominansen under en senare dominerar Hodders modell. Om man uppfattar Hodders teori som en metateori utan anspråk på att förklara de medvetna intentionerna hos figurinerna skapare ligger han på ett sätt bortom debatten om figurinerna föreställer gudinnor eller inte. Det går i så fall att tänka sig Hodders modell kombinerat med en gudinneteori (där gudinnorna är övernaturliga projektioner av Domus!) eller med andra teorier (där andra representationer, ja kanske till och med leksaker ses som uttryck för Domus). Betydligt djärvare vore att uppfatta Hodders modell som att Domusbegreppet vore ett medvetet begrepp även för de som tillverkade figurinerna. I så fall skulle figurinerna representera komplexa föreställningar kring omvårdnad, trygghet, huset och kvinnlighet på samma sätt som Legas figuriner explicit representerade personliga karaktärsdrag. Men det är tveksamt om Hodder verkligen uppfattar Domus-begreppet på detta sätt. Redan innan han introducerat Domus-begreppet i sig för han en diskussion huruvida hans abstrakta begrepp verkligen motsvarar medvetna begrepp hos de neolitiska människorna. Svaret på den frågan verkar vara nej:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
””I am not sure that we should be dismayed at our inability to fit our fragmentary archaeological data into neat oppositional structures. It may be the notion of oppositional structures which is itself weaker than the archaeological evidence. I am not sure either, that if we could talk to the inhabitants of Lepenski Vir we would necessary be much wiser. The site was inhabited for a long period of time with people of different ages, sexes and perceptions. And even if they could tell us with some conviction that the sculptured heads did or did not refer to fish of the dead, would we take their opinions of face value? I think we would have to assume that there might be underlying, non-discursive concepts which the inhabitants used in their lives even if they could not be very articulate about them?” (Hodder 1990: 28). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodders modell är i längden troligen mer fruktbar än Uckos multifaktorella teori. Men även om man accepterar hans grundsyn – återstår det för en religionshistoriker den centrala frågan: Finns det något som tyder på att dessa diffusa, men säkert i viss mån reella symboliska föreställningskomplex runt omvårdnad, hus bosättningar och kvinnlighet representerades av vad vi idag skulle benämna ”gudinnor”? Frågan besvaras som nämnts inte av Hodder, som i sina texter mycket sällan diskuterar religion. Om han hade sökt religiösa paralleller till sitt Domusbegrepp hade han bland annat kunnat finna att bygudinnorna på den indiska landsbygden har funktioner som starkt påminner om Hodders teori om Domus i det europeiska neolitikum. I sin bok om hinduiska gudinnor påpekar David Kingsley: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The myths and cults of village goddesses…often cast males in disruptive roles and equate the village goddess with the civilized, orderly and refined realm of the village. Outside the village is the jungle: wild, raw and chaotic. The village goddess represents the order of the cultivated field and the security of hearth and home. She is pre-eminently the being who protects the village from attacks by wild, unstable, demonic spirits from the uncivilized outer world. These demons, furthermore, are often said to be male…” (Kingsley 1986: 203).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Här finns en ganska så exakt parallell till Hodders Domus/Agrios-motsättning och här representeras dessa begrepp av gudinnor och ena sidan, manliga demoner å den andra.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Kingsley beskriver hur dessa <i>gramadevatas</i>, ofta dyrkas mer intensivt än de centrala gudarna (Kingsley 1986: 198). Henens helgedomar är ofta placerade vid byns gränser, (jfr Hodders <i>Foris</i>- se nedan<i>)</i>, där hon verkar som en försvarare av byn mot attacker från onda andar. Vid festivalerna till gudinnan brukar alla byns invånare delta, oavsett kasttillhörighet, vilket skiljer kulten av bygudinnorna från kulten av de centrala gudarna, som ofta är förbehållen vissa kaster, vanligtvis de högre. Kulten av bygudinnan är en angelägenhet för hela samhället (Kingsley 1986: 199).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bygudinnorna anses ofta ha varit kvinnor som i sina liv blivit illa behandlade av män och visat stor ilska. Efter sin död har de blivit gudinnor som, logiskt nog, försvarar hela byn mot manliga demoner (Kingsley 1986: 200 ff). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Likheten mellan funktionen hos dessa gudinnor och Hodders Domus är slående: Kingsley talar om hur dessa gudinnor är försvarare av </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”the well-being, stability and order of their villages” (Kingsley 1986: 204).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Dessa exempel visar att det i sig inte behöver finnas någon motsättning mellan Hodders Domus-teori och en gudinnetolkning. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men på den nivå Hodder befinner sig är det omedvetna mentala strukturer som är det intressanta. Vilka religiösa föreställningar som fanns verkar för Hodder vara lika ointressant (eller kanske lika omöjliga att svara på) som vilka samhällsstrukturer som existerade. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men den frågan är ändå i hög grad intressant, i synnerhet som grundstrukturen i hela Hodders modell i själva verket är tagen från den idag mest kända teorin om en neolitisk gudinnetro. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>j. Marija Gimbutas och Den stora gudinnan</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den mest kända och den mest genomarbetade teorin om neolitisk gudinnekult dag är den som utarbetades av Marija Gimbutas (1921 – 1994). Från och med hennes arbete ”The Gods and Goddesses of Old Europe” (Gimbutas 1974) utvecklade hon gradvis en egen version av gudinneteorin – en version som i komplexitet och sofistikering skiljer sig betydligt från tidigare uppfattningar om fruktbarhets- och modergudinnor. Samtidigt har henens uppfattning gradvis utvecklats från att uppfatta den neolitiska gudinnevärlden som ett polyteistiskt panteon till att närmast uppfatta den som panteistisk – den stora, immanenta gudinnan som är närvarande i naturen och i alla livsprocesser. Hennes tolkningar är ofta djärva – och ibland på gränsen till det absurda. Samtidigt hade hon en överblick över det neolitiska materialet som få, om några, andra arkeologer har, vilket erkänns även av hennes vetenskapliga motståndare (Renfrew 1989:41).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas är en forskare som har utövat ett stort inflytande, betydligt större än vad som framkommer vid en ytlig genomgång av den arkeologiska debatten. Det gäller dels hennes bidrag till teorin om de indoeuropeiska språkens ursprung, där nästan hela debatten har polariserats mellan de som försvarar respektive förkastar hennes teori (Renfrew 1989; Mallory 1989). Men även hennes gudinneteori har haft ett stort inflytande på debatten. Och det handlar här inte bara om att hon influerat stora grupper icke-arkeologer som är gudinnetroende själva, eller vill tro på hennes vision om en jämlik, matrifokal förhistoria (ex.vis Sjöö/Mor 1987; Eisler 1990), och att hon har provocerat fram ettriga motinlägg från arkeologer och andra forskare som försökt vederlägga hennes teori (ex.vis Hayden 1986; Fagan 1992; Goodison/Morris 1998) eller att flera feministiskt inspirerade religionsvetare och religionshistoriker inspirerats av hennes teori (ex.vis Christ 1987) - hennes inflytande är också märkbart på ett mer indirekt sätt. Ett av de tydligaste exemplen är att just grundstrukturen i Hodders teori är hämtad från Gimbutas. Han har förvisso tömt den på allt materiellt innehåll – men de kulturgrupper, områden och tidsperioder där han hävdar att ”Domus” dominerade överensstämmer exakt med de där Gimbutas hävdar att samhället präglades av gudinnetro och var matrifokalt. På samma sätt – de kulturgrupper, områden och tidsperioder han menar domineras av ”Agrios” är precis de som Gimbutas menar var tidiga indoeuropeiska, patriarkala kulturer som ersatt kulten av den stora gudinnan med en kult av manliga krigiska gudar.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På samma sätt som Hodder delar upp neolitikum i en fas som domineras av kvinnlig symbolik koncentrerad på hus och omvårdnad symbolik och en senare som domineras av manlig, ”vild” och krigisk symbolik delar Gimbutas upp neolitikum i en tidigare som hon anser utmärks av gudinnetro, ett matrifokalt, egalitärt och dessutom icke-indoeuropeiskt samhälle, medan det under senare delen uppstår patriarkala, stratifierade, militariserade samhällen på de sydryska stäpperna (som hon kallar ”Kurgankulturer” efter det ryska ordet för gravhög). Dessa samhällen var de första indoeuropéerna och spred sig gradvis över Europa . </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodder börjar sin diskussion i sin bok med exemplet Catal Hüyük (Hodder 1990: 3 ff) och gör ganska snart klart att Domusideologin slog igenom redan innan de första jordbruken uppkom i Mellanöstern (Hodder 1990: 130 ff). I sin behandling av det sydösteuropeiska materialet (Hodder 1990: 44 ff) räknar han fyndorter och kulturgrupper som Anza, Obre, Karanovo, Tisza, Vinca, Gumelnitsa, Cucuteni. Tripolye till ”Domuskulturen”- Alla dessa grupper räknar Gimbutas som tillhörande Gamla Europa. ( Gimbutas 1991: 12 ff). Dt finns inte en enda kulturgrupp eller fyndort som Hodder nämner i detta avsitt som inte Gimbutas också nämner som tillhörande ”Gamla Europa”. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När Hodder diskuterar den framväxande Agriosideologin inom ramen för Domus nämner han gravfälten vid Varna i Bulgarien som exempel (Hodder 1990: 77). Intressant nog ser Gimbutas Varna som exempel på framväxande patriarkala tendenser inom ”Gamla Europa”, (Gimbutas 1991: 338). När Hodder sedan diskuterar kulturer där Agriosideologin tagit över, nämner han först Tiszapolgarkulturen. (Hodder 1990: 91), som Gimbutas visserligen inte anser tillhör Kurgankulturerna, men anser var influerade av den framväxande Kurganexpansionen och utsatta för stora sociala förändringar (Gimbutas 1991: 365). Hodder nämner sedan Badenkulturen (Hodder 1990: 91), som enligt Gimbutas tillhör Kurgankulturerna (Gimbutas 1991: 371 ff). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I avsnitten om Centraleuropa (Hodder 1990: 100 ff) räknar Hodder den bandkeramiska kulturen och trattbägarkulturen till Domus-fasen; Gimbutas anser att dessa kulturer tillhörde det förindoeuropeiska Gamla Europa. (Gimbutas 1991: 35 ff, 127 ff). Agrios representeras enligt Hodder av den snörkeramiska kulturen (Hodder 1991: 174 ff); Gimbutas ser samma kultur som härstammande från Kurgankulturen (Gimbutas 1991: 392 ff). Samma sak gäller för övrigt Skandinavien, där Hodder 178 ff) där Hodder låter trattbägarna stå för Domus och snörkeramikerna/stridsyxekulturen för Agrios. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Frankrikes representerar enligt Hodder megalitkulturerna Domus, (Hodder 1990: 219 ff); enligt Gimbutas (Gimbutas 1991: 199 ff) är de en del av Gamla Europa. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Storbritannien segrar Domus slutligen enligt Hodder när klockbägarkulturen uppträder (Hodder 1990: 265 ff); enligt Gimbutas är det klockbägarkulturen som slår sönder de4 västeuropeiska Gamla Europas kulturer (Gimbutas 1991: 390 ff). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas grunduppfattning presenterade redan 1974, och finns för övrigt antydd redan 1956, medan Hodder lade fram sin teori 1990 – det är alltså ingen tvekan om vem som inspirerat vem!</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Gimbutas första arbete om den sydösteuropeiska figurinkulturen (Gimbutas 1974; reviderad upplaga 1982) försökte hon utveckla en ikonografi över figurinerna. Hon ansåg sig skilja mellan tre gudinnetyper i materialet – vattnens härskarinna (fågel- och ormgudinnan), den stora gudinnan för liv, död, och pånyttfödelse, och den havande växtigjetsgudinnan. I en omsorgsfull studie försökte hon visa på samband mellan olika typer av symboler och olika figurintyper och sedan koppla dem till de olika gudinnetyperna. Samtidigt försökte hon koppla des olika typer till de gudinnor i det klasiskt grekiska panteonet som enligt Gimbutas hade en förindoeuropeisk etymologi. I hennes senare synteser finns dessa kategorier kvar, men är inordnade i en delvis annorlunda kontext i ett mer panteistiskt sammanhang. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I hennes sista postumt utgivna arbete ”The Living Goddesses” presenterar hon vad som kan antas vara hennes slutliga åsikter i frågan. I och för sig har boken underrubriken ”edited and supplemented by Miriam Robins Dexter” och ibland kan man fråga sig vad som är Gimbutas, och vad som är Dexters tolkningar. Men det är den slutliga versionen av Gimbutas teori och därför väljer jag att koncentrera mig på den. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Boken börjar med en diskussion om de neolitiska figurinerna. Den beskriver dem redan inledningsvis som ”goddess figurines” (Gimbutas 1999: 3) och grundsynen är att de neolitiska (och paleolitiska) figurinerna huvudsakligen är gudinneavbildningar. Gimbutas konstaterar att små artefakter lättare bevaras än stora, och antyder att det kan ha funnits fler större avbildningar. Figurinerna har ofta inte funnits isolerade utan i samband med andra artefakter som troner, vaser, bord, musikinstrument och även miniatyrtempel, vilket hon tolkar som att de användes i rituella sammanhang. Figuriner har återfunnits på nästan alla arkeologiska fyndplatser i Italien, på Balkanhalvön, och Centraleuropa, liksom i Anatolien och Mellanöstern. Från paleolitikum finns endast uppemot 300 figuriner bevarade men från europeiskt neolitikum har, enligt Gimbutas, uppemot ett hundra tusen figuriner återfunnits, om man räknar med de brutna och skadade figuriner som betraktats som ointressanta i tidigare utgrävningar. (Gimbutas 1999:4). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I motsättning till de som hävdat att kvinnofigurinerna, i synnerhet de som föreställer nakna kvinnor, utgör någon form av erotisk konst, hävdar Gimbutas att denna åsikt är ett uttryck för vår tids kulturella programmering, och att det är fel att projicera denna på kulturer som funnits för tusentals år sedan. På samma sätt är det felaktigt att se dem enbart som ”fruktbarhetsfiguriner”. Visserligen är det sant att fruktbarhet var viktig för den neolitiska befolkningen men den kvinnliga kraften hade en vidare religiös roll. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”In religious art, the human body symbolizes myriad functions beyond the sexual, especially the procreative, nurturing, and life enhancing. I believe that in earlier times, obscenity as a concept surrounding either the male or female body did not exist. Renditions of the body expressed other functions, specifically the nourishing and procreative aspects of the female body and the life-stimulating qualities of the male body. The female force, as the pregnant vegetation goddess, intimately embodied the earth’s fertility. But the sophisticated, complex art surrounding the Neolithic goddess is a shifting kaleidoscope of meaning: she personified every phase of life, death, and regeneration. She was the Creator from whom all life – human, plant and animal –arose, and to whom everything returned. Her role extended far beyond eroticism”. (Gimbutas 1999:5)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att figurinerna inte kan ses som bara erotisk konst visas bland annat av att de vanligtvis inte påminner om verkliga människor. Kroppen är nästan alltid abstrakt avbildad och på olika sätt ”överdriven” De är ofta schematiserade, bär ofta masker, har inristade ”hieroglyfer” (Gimbutas ordval, hon syftar på inristade tecken som enligt henne representerar ett mycket tidigt skriftspråk) eller överdriva kroppsdelar (Gimbutas 1999:5).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Medan många av figurinerna är mycket välgjorda, är många egendomligt ofärdiga, och utgörs ibland bara av en lercylinder med överdrivna bröst eller en gravid mage utan armar och ben. Samtidigt förekommer ofta inristade symboler, som två eller tre parallella linjer, spiraler, meandrar, chevroner och romber. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Även de mindre schematiserade kvinnofigurinerna visar ofta överdrivna kroppsliga, vad gäller kroppsvikt, bröst eller vulva. (Gimbutas 1999:6). På andra figuriner är brösten och kroppens överdel ganska tunn medan nederdelen proportionellt är mycket större än i verkligheten. Dessa figuriner avbildar ofta överdrivna vulvor och ändor. Gimbutas tillägger:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Although we almost automatically think of the vulva and buttocks as sexual symbols, in Old European art they most likely signified life giving and sustenance, rather than eroticism” (Gimbutas 1999:7). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I både paleolitisk och neolitisk konst dominerar enligt Gimbutas vulvan symboliska avbildningar, och förekommer dels separat och dels oproportionerligt stora på figuriner och på krukor och kärl. Den kan avbildas som en triangel, en oval, eller en öppen cirkel. (Gimbutas 1999:8). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Både kvinnliga och manliga figuriner har ofta huvuden med en säregen form. Enligt Gimbutas beror det på att figurinerna avbildar maskerade individer. I något enstaka fall sitter masken lös på figurinen. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas noterar att masker i det klassiska Grekland användes i drama och ritualer, och menar att de troligen hade en liknande funktion i det neolitiska Europa. Och i några fall finns också verkliga masker bevarade från Vincakulturen och gravfältet i Varna. ((Gimbutas 1999:9).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Andra figuriner har djurformade huvuden. Gimbutas ser det som ett yttryck för den nära relationen mellan människan, naturen och det gudomliga i det neolitiska Europa. ((Gimbutas 1999:10)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bland figurinerna urskiljer Gimbutas olika typer. Dessa ser hon som olika aspekter av gudinnan, med undantag av en liten grupp manliga figuriner som hon ser som ett uttryck för en manlig växtlighetsgud.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas (1999: 11-41) delar upp figurinmaterialet i tre huvudgrupper. Den första är ”Life-Giving and Life-Sustaning Images”, den andra är ”Vegetation Goddessess and Gods”, den tredje är ”Images of Death and Regeneration”. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I den första gruppen skiljer hon mellan ”life-giving images" och ”life-sustaining images”. Bland ”life-giving images” finns i första hand den födande gudinnan. Bland neolitiska figuriner är kvinnor i en födande ställning ett vanligt motiv. På många av dessa figuriner förekommer masker och symboliska ristningar. Sådana avbildningar förekommer redan i senpaleolitikum och är ett vanligt motiv under 20.000 år. Enligt Gimbutas var födandet i sig heligt – något av det mest heliga under neolitikum. Gimbutas jämför med rödmålade rum från Catal Hüyük, med avbildningar av kvinnor som föder barn. Rött enligt Gimbutas var blodets, d.v.s. livets färg. På många av avbildningar förekommer symboler för vatten, som nät, strömmar, parallella linjer. Vatten är också symbol för livet och födelsens enligt Gimbutas, och påminner om den fuktiga tillvaron i livmodern. Hon jämför med hur även under historiks tid vattenströmmar och källor kopplats till kvinnliga entiteter, som jungfru Maria och Sankt Brigit. (Gimbutas 1999:11f).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Flera avbildningar föreställer också mödrar med barn. Ibland bär modern, och ibland även barnet masker. Ibland avbildas de som djur. (Gimbutas 1999:12)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ofta förekommer björn och hjort avbildade i anknytning till bilder av den livgivande gudinnan. Gimbutas antar att björnens förmåga att gå i ide på vintern bidrog till att den blev en symbol för regeneration. Inte nog med att björnen överlevde, ungarna hade också fötts under tiden. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hjorten var enligt Gimbutas att annat djur som var heligt och kopplat till den födande gudinnan. Liksom björnen kan man finna avbildningar av hjortar ända tillbaka till senpaleolitikum. . (Gimbutas 1999:12 ff).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bland de livsuppehållande aspekterna av gudinnan räknar Gimbutas avbildningar av kvinnor med fågeldrag som hon ser som ”fågelgudinnor”. Många myter beskriver hur världen uppstått ur ett ägg; dessutom kan flyttfåglarnas vandingar ha gjort fåglar till en bra symboler för livsuppehållande. De flesta fogegudinnefigurer kombinerar kvinnliga drag med drag från olika fågelarter, som olika typer av vattenfåglar, exempelvis ankan, vårfåglar, som exempelvis göken, eller rovfåglar som kråkan och ugglan. Ofta har sådana figuriner en mask med fågelansikte och en kvinnlig kropp. (Gimbutas 1999:14).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan gudinnetyp som enligt Gimbutas tillhör den livsbevarande gruppen är ormgudinnan. Anledningen till att ormar räkans som livsuppehållande kan enligt Gimbutas vara att de liksom björnarna drar sig undan på vintern samt at det faktum att de byter skinn förstärker deras roll som symboler för regeneration. Fåglar ansågs i folktron ge liv till våren och ha förmågan att förkroppsliga döda anfäder/anmödrar. I den klassiska bilden av ormgudinnan sitter hon i en yogiliknande ställning med ormformade höfter och ben. Ibland är också huvuden ormliknande. (Gimbutas 1999: 4 f). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den andra huvudgruppen – växtlighetsgudomligheter – består dels av den havande växtlighetsgudinna, dels av en manlig växtlighetsgud. Den havande gudinnan är en av de mest förkommande figurerna i det neolitiska Europa. Hundratals havande gudinnefigurer har grävts upp i utgrävningar. Ofta kopplas dessa figuriner med mat. De kan återfinnas nära ugnar; det finns också exempel på figuriner som visat sig ha inbakade sädeskorn i sig. Enligt Gimbutas var jordbruksfestivaler i Grekland och Rom kvarlevor av neolitiska sedvänjor kopplade till växtighetsgudinnan. (Gimbutas 1999:15 f).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den manliga växtlighetsguden är den enda manliga entitet av betydelse i Gimbutas system. Enligt Gimbutas var denna gud en gemål till växtlighetsgudinnan, och kan ses som en ”årsgud”, som regelbundet återföds och dör varje år. I sin vårversion är han en ung, viril, gud; på vintern blir han en sorgsen, gammal gud, som väntar på sin död. Från ca 6000 f. Kr. avbildas denna gud på ens stol eller tron. I Sesklokulturen mellan 6000 – 5500 f.kr. finns ganska många avbildningar på denne manliga gud. (Gimbutas 1999: 17f).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Enligt Gimbutas utvecklades Hieros Gamos-traditionen redan under neolitikum. Omfattningen denna rit har när den förts skriftigt dokumenterats cirka 3000 f. Kr. tyder på att den har ett tidigare ursprung. Det finns också avbildningar av par som har samlag, från exempelvis Catal Hüyük och från Gumelnitsa i södra Rumänien. (Gimbutas 1999: 18f). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den tredje typen är avbildningar av död och regeneration. Rovfåglar kopplade till kvinnliga avbildningar är ett vanligt tema i neolitikum. I Catal Hüyük är gamar ett vanligt förekommande motiv; längre västerut i megalitkulturen är det vanligt att avbildningar av ugglor förekommer på megalitgravar. I både Catal Hüyük och det megalitiska Västeuropa kopplas dessa två rovfågelstyper på olika sätt till gudinnan. I megalitkulturen är det till exempel förekommande att ugglans ögon återfinns ovanför ett halsband och mänskliga bröst. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ugglan förekommer redan i grottmålningar från senpaleolitikum och historiskt sett är ugglan, enligt Gimbutas, kopplad till gudinnor som Athena och den sumeriska Li-Lilith. Ugglan är också kopplat med livet, inte endast döden. I Bretagne och Irland har bilder av ugglan en vulva i mitten, i Portugal kombineras ugglegudinnebilder med falliska avbildningar. (Gimbutas 1999:19f). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan gudinnetyp kopplad till döden är den så kallade ”stiff white nude”, benfärgade gudinneavbildningar, med endast små bröst och som ofta har gjorts av alabaster, marmor, eller vit sten. De återfinns nästan alltid i gravar. Samtidigt länkades döden med återfödelsen i dessa figurer – den pubiska triangeln var vanligtvis mycket tydligt markerad. Ibland är dessa figuriner på olika sätt kopplade till rovfåglar. Andra har ormliknande masker. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan typ av gudinnan, benämner Gimbutas ”Gorgon” efter den grekiska myten om de tre gorgonerna, Euryale Sthenno och Medusa<span style="font: 14.0px 'Times New Roman';">.</span> På gravfältet i Varna har påträffats groteska och spökliga kvinnoansikten. Dessa avbildningar har rätter ända tillbaka till Sesklokulturen. Gimbutas ser den grekiska myten som en kvarleva från den neolitiska kulturen. .(Gimbutas 1999:24 ff)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Symboler för regeneration är bland annat grodan, fisken, och igelkotten. Grod-kvinnohybrider är mycket vanligt förekommande i europeiskt neolitikum,, liksom grodor med mycket klart markerad vulva. Enligt Gimbutas kan man se hur denna tradition fortsätter i det historiska materialet, exempelvis i den egyptiska gudinnan Heket, en grodgudinna, som var kopplad till fruktsamhet. Aningen mer vågat är hur Gimbutas kopplar den neolitiska grodgudinnan med Sheela na gig, en figur som avbidas på stenbyggnader i England, Frankrike, Irland och Wales under medeltiden och som avbildar en naken kvinna med grodliknande ben och som håller handen på sin vulva. .(Gimbutas 1999: 27 ff). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan gudinnetyp är fiskgudinnan, som representeras i avbildningar av kvinnor med fiskliknande drag. En av de tidigaste sådana är de ganska kända stenskulpturerna från Lepenski Vir. Fiskavbildningar finns även representerade i de maltesiska templen, och från minoiska sarkofager. .(Gimbutas 1999: 30 f).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan typ är igelkottsgudinnan, representerad av hybrider mellan kvinnor och igelkottar. .(Gimbutas 1999: 31 f). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den kanske mest uppseendeväckande kopplingen Gimbutas gör är när hon hävdar att tjurhuvudet med horn är en symbol som är kopplad till gudinnan. Byggande på ett förlag av Dorothy Cameron, en medarbetare till James Mellaart vid utgrävningen av Catal Hüyük, argumenterar Gimbutas för att tjurhuvudet/tjurhornen inte ska ses som en maskulin symbol utan som en avbildning/symbol för kvinnas inre reproduktiva organ, livmodern och äggledaren. Hennes argument för denna uppseendeväckande idé är dels en bild från Catal Hüyük, som avbildar vad som ser ut att vara ett tjurhuvud placerat exakt där det kvinniga könsorganet ska vara, dels det faktum att det finns likheter mellan en avbildning av ett tjurhuvud med avbildningar av livmodern plus äggledaren. Hon konstaterar sedan att sådana avbildningar finns företrädda bland annat i Parta, Catal Hüyük, och i megalitgravar. .(Gimbutas 1999: 33 ff). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Här kan man få intrycket att Gimbutas (och Dorothy Cameron) drivs av sin egen logik så långt att de inte inser att de befinner sig farligt nära det öppet absurda. För det första kan man fråga sig om den neolitiska befolkningen anatomiska kunskaper var tillräckligt stora för att de skulle känna till äggledarnas, som för ett otränat öga inte är speciellt lätta att upptäcka med blotta ögat vid obduktioner, roll i reproduktionen. Gimbutas har, som vi ska se, åtminstone legat nära åsikten att den neolitiska befolkningen inte kände till faderns och samlagets roll i reproduktionen. Men här utrustar hon den med ganska så avancerade anatomiska kunskaper. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men för det andra går det att se saken från ett annat perspektiv. Anta att Cameron och Gimbutas har rätt – att den neolitiska befolkningen hade upptäckt likheter mellan äggledare och tjurhorn och sedan medvetet använde sig av denna för att hänvisa till gudinnans fruktbarhetsfunktioner. Är det i så fall en tillfällighet att de använde sig av et så definitivt manligt djur som en tjur för att symbolisera gudinnans fruktsamhet? Det skulle ju vara möjligt att enbart försöka avbilda livmoder och äggledare utan att ta omvägen via tjurhuvudet?</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan av Gimbutas exempel på symboler för regeneration som ställer ytterligare frågor om bisexualitet är fallosen. Fallosen förekommer ibland som en neolitisk symbol men är inte speciellt vanlig. Dessutom förekommer den ibland direkt kopplad till en kvinnlig symbolik, till exempel i form av kvinnor med falliska halsar. Fallosen som religiös symbol förkommer ju också i Shivakulten i Indien. För Gimbutas binder de falliska symbolerna de manliga krafterna till gudinnan. .(Gimbutas 1999: 38). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En symbol som mer naturligt kan kopplas till en gudinna är triangeln. Triangeln är en välkänd symbol för det kvinnliga könsorganet och enligt i en ovanligt djärv gissning föreslår Gimbutas att den förekommer som symbol redan från tidigpaleolitikum.(Gimbutas 1999: 38). En variant av triangelmotivet är två trianglar ställda på varandra, som kommer att lika ett timglas. Timglasformade kvinnoavbildningar är mycket vanliga, bland annat i målningar från Cucutenikulturen i Moldavien.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att ta del av Gimbutas försök till rekonstruktion är förvisso omtumlande. Med hjälp av en encyklopedisk översikt, inte bara över det neolitiska materialet, utan också det slaviska och baltiska (och i viss mån även det germanska och keltiska) etnografiska materialet skapar hon en teori som är lika svår att bevisa som motbevisa. Hennes utgångspunkter är till stor del dels, religionshistoria, dels europeisk etnografi. Det är där modellerna kommer, som sedan, med tillbörliga förändringar, översätts till det neolitiska arkeologiska materialet. Det är intressant att jämföra med Gimbutas (1958) studie av den litauiska folkkonsten. Där finner hon en uppdelning av kosmos i en manlig och kvinnlig princip – himlen som manlig och jorden som kvinnlig. Den kvinniga jorden – gudinnan <i>Zemyna</i> – manifesterar sig i varje träd, sten och kulle. Senare ansåg Gimbutas att uppdelningen himmel:jord::manligt:kvinnligt är av indoeuropeiskt ursprung och tolkar det kvinnligt dominerade materialet under (det enligt henne förindoeuropeiska) neolitikum som att gudinnan är hela naturen, med undantag av de ”stimulerande” manliga elementen. Om man skulle tänka sig den litauiska folktron med de manliga gudarna reducerade till nästan noll får vi en ganska bra analogi till neolitikum i Gimbutas tappning. Frågan är bara – hur kan vi veta?</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vi kan naturligtvis inte veta något bestämt. Gimbutas har gjort ett oerhört arbete i sin ikonografiska analys av olika figurintyper. Det är uppenbart att vissa symboler kan kopplas till olika figurintyper, liksom även den upprepade kopplingen mellan kvinnor och ormar/fåglar. Det är också ganska uppenbart att vi står inför en ganska häpnadsväckande kvinnodominerad symbolvärld. Det verkar sannolikt att den religiösa föreställningsvärlden var kopplad till en kvinnlig symbolik. Men mer än så kan vi inte veta, De etnografiskt beskrivna skriftlösa folkens religion kan mycket sällan reduceras ner till vare sig ett polyteistiskt panteon med ett antal gudar eller en allsmäktig gud eller gudinna med ett antal manifestationer. Varför skulle den neolitiska religionen kunna göra det? Hur vet vi exempelvis at det inte finns avbildningar av anmödrar i materialet? (Todorova 1978: 82)? Hur vet vi att inga av djuravbildningarna skulle avspegla någon form av totemism, snarare än aspekter av gudinnan? Svaret är återigen att vi inte vet. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vi vet heller inte om alla människoavbildningarna hade en religiös funktion. Gimbutas (1986: 226) hävdar, i vad som ser ut att vara en implicit polemik mot Ucko, att figurinerna endast undantagsvis hade andra funktioner än religiösa.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”To regard them as toys or inexplicable amulets is to do injustice to a society whose creativity was far above a primitive level” </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men det är inte bara “primitiva” samhällen som producerar leksaker eller andra icke-religiösa avbildningar. Inga nu kända samhällen motsvarar begreppet ”Homo Religiosis” bättre än Gimbutas rekonstruerade neolitiska samhälle, där allt kretsar kring kulten av den Stora Gudinnan. Men det kan faktiskt vara så att i det enorma figurinmaterialet även finns exempelvis avbildningar av kvinnliga ”klanledare” (Abramova 1967) eller varför inte leksaker. Vi kan inte <i>a priori</i> utgå från att från att den obestridliga kvinnliga dominansen i materialet avspeglar just en gudinnekult eller för att använda sig av Hodders terminologi: vi vet inte om ”Domus” alltid avspeglas just i form av gudinnan!</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men nu finns det kvinnofiguriner som har återfunnits i en kontext som starkt talar för att de representerar gudomliga makter. De ska behandlas senare; samtidigt måste det betonas att argumenten för att dessa figuriner är gudinneavbildningar inte automatiskt kan tas som ett argument för att alla andra figuriner är det. Jag tror att en fruktbar utgångspunkt skulle kunna vara att det kvinnligt dominerade symbolsystemet (Hodders ”Domus”) mycket väl kan slå igenom på alla livets områden och representeras av avbildningar som både har religiösa och icke-religiösa btydelse4r.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Samtidigt finns det regioner där det verkar finnas ovanligt starka belägg för att figuriner verkligen ingått i en religiös kult. Det intressanta med dessa är att könsfördelningen här verkar vara densamma som i övriga områden. Men innan jag går in på dessa regioner tänker jag diskutera den mer allmänna kritiken mot Gimbutas och hennes skolas tolkning av de neolitiska figurinerna. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>k. Kritiken mot Gimbutas gudinneteori</b></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Uckos arbete från 1968 föregick Gimbutas första arbete om ämnet med fyra år. När Gimbutas 1974 publicerade ”The Gods and Goddesses of Old Europe" möttes den i stort sett med tystnad. Det var först efter att delar av kvinnorörelsen tagit upp Gimbutas teori och hennes omdöpta version av hennes arbete, ”The Goddesses and Gods of Old Europé”, kom ut 1982 som debatten kom igång. En av de första på plats att angripa Gimbutas var Brian Hayden, som i ett föredrag på ett seminarium i Malta om mediterran fruktbarhetskult gick till våldsamt angrepp mot Gimbutas. Delar av hans föredrag tog upp vad han såg som Gimbutas tendens att tolka nästan all antropomorf och mycket av den övriga neolitiska konsten som symboler avbildningar av gudinnan:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Exempelvis argumenterar han mot kopplingen mellan gudinnekult och ormar med följande argument: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”If we were to take a psychoanalytic approach, snakes would clearly be masculine forces” (Hayden 1986: 20). Nu är kopplingen mellan vad som rimligtvis torde vara torde vara gudinneavbilningar på minoiska Kreta och ormar otvetydigt, och i neolitikum har Gimbutas och andra visat på många kopplingar mellan ormen och kvinnlig symbollik. Och det finns många kvinnofiguriner med ganska otvetydiga ormdrag – (se ex.vis Christ 412). Att mot detta ställa den symbollära Sigmund Freud utvecklade i Die Traumdeutung från 1900 är en tveksam metod. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Samma common sense-resonemang använder Hayden om pelare. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The pillar is yet another symbol that Gimbutas interprets as representing the Great Goddess whereas all common sense and psychiatric wisdom would associate it instead with the phallus or masculine forces” (Hayden 1986: 20). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men han har också en mer generell kritik mot Gimbutas, enligt honom, alltför lättvindiga metod att koppla allehanda symbolik till gudinnan:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Thus, oblique parallel lines, horizontal parallel lines, vertical parallel lines, chevrons, lozenges, zigzags, wavy lines, meanders, circles, ovals, spirals, dots, crescents, U´s, crosses, swirls, caterpillars, double axes, chrysalises, horns, butterflies, birds, eggs, fish, rain, cows, dogs, does, stags, toads, turtles, hedgehogs, bees, bulls, bears, goats, pigs, pillars, and sexless linear or masked figures all are viewed as symbols of the goddess. One wonders what is left?” (Hayden 1986: 18f). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han tar bland annat upp abstrakta geometriska monster, som han anser också skulle kunna symbolisera abstrakta begrepp eller manliga krafter (Hayden 1986: 21). Han avslutar avsnittet med att avkräva Gimbutas </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”methodology, testing, statistics, chance variation, assumptions…rigor”. (Hayden 1986: 22).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han fortsätter med att svepande ta upp ett exempel (björnar) där han medger att kopplingen kan vara rimlig, och två andra (grodor och fiskar) där han inte anser det. Problemet är att han inte närmare går in i ämnet, och för de av hans åhörare/läsare som sett exempelvis det ganska uppenbara exemplet på kopplingen mellan kvinna och fisk i Lepenski Vir förefaller hans tvärsäkra sarkastiska behandling av ämnet lite malplacerad. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Invändningarna är dock långt ifrån meningslösa. En läsare av exempelvis Gimbutas Language of the Goddess ställs inför uppgiften att försöka avgöra om Gimbutas svepande kopplingar mellan olika symboler och olika gudinnetyper verkligen är förankrade i det arkeologiska materialet. Eftersom det, enligt Gimbutas, har återfunnits hundratusentals figuriner från det neolitiska Europa, alla andra artefakter med symboliska tecken och bilder ej att förglömma, är det helt omöjligt för en läsare att bedöma rimligheten i Gimbutas antaganden. När Gimbutas till exempel skriver att V-tecknet, som ju lätt kan ses som en symbol för vulvan, blev </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”for the countless ages the designating mark of the Bird Goddess” </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
och att de</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
“was connected with the bird or with anthropomorphic bird sculptures from the time of the Upper Palaeolithic” (Gimbutas 1989:3)</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
är det sant att hon sedan ger några konkreta exempel på detta, men en skeptisk läsare kan naturligtvis betvivla att dessa exempel är representativa. Att meandrar också är kopplade till gudinnefiguriner (Gimbutas 1989:25) att avbildningar av vattenströmmar är kopplade till fågelgudinnan (Gimbutas 1989:45), liksom parallella linjer (Gimbutas 1989: 48), att baggen är ett djur kopplat till fågelgudinnan, (Gimbutas 1989: 75 ff), att parallella linjer om tre också är kopplade till gudinnan (Gimbutas 1989: ff) etc. är påståenden som hos Gimbutas i samtliga fall återföljs av konkreta exempel, men återigen kan en läsare, i likhet med Hayden, naturligtvis ställa frågor om representativitet. Problemet är här att Gimbutas är skolad före New Archaeology, och att statistisk bearbetning av materialet inte ingick i hennes arbetsmetoder. Invändningen att V-tecken, meandrar, parallella linjer osv. är geometriskt enkla figurer som skulle kunna dyka upp lite överallt av olika orsaker försöker Gimbutas knappast bemöta. Det är helt möjligt att sådana invändningar verkligen är dilettantiska och att den som har Gimbutas överblick över materialet lätt kan inse detta – men, återigen, hur ska den som inte har möjligheten att studera hundratusentals artefakter kunna veta det? </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett försök att statistiskt bearbeta detta gigantiska material, försöka kartlägga hur exempelvis V-tecken, meandrar, parallella linjer etc. är relaterade till exempelvis kvinnoavbilningar, kvinno-fågelhybrider, fågelavbildningar, ormavbildningar etc. har inte Gimbutas genomfört. Det har å andra sidan inte heller henens kritiker gjort De har oftast tagit poänger på att Gimbutas inte gjort det, men själva har de inte heller tagit sig an denna uppgift</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Invändningarna träffar nu inte de delar av Gimbutas teori som är relevant för denna avhandling. För om Gimbutas uppdelningar i olika grupper av gudinnor (och gudar) ofta kan te sig alltför självsäkra, kvarstår det faktum att om figurinerna avspeglade ett religiöst liv (och detta förnekar aldrig Hayden) är det fortfarande uppenbart att de kvinniga elementen är mångdubbelt mer representerade än de manliga. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad Hayden och Gimbutas andra kritiker sällan reflekterar över är just den helhetsbild som skapas av den överväldigande dominansen för kvinnoavbildningar från Sydösteuropa och Mellanöstern. I stället för att försöka förklara och förstå den tycks de ofta vara mera intresserade av ettrig detaljkritik mot en del av Gimbutas påståenden. De ställer sig aldrig frågan vad som ligger bakom denna kvinnodominerade symbolik; det är som om den skulle vara ett perifert faktum, som inte kräver någon förklaring. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att många av Gimbutas konkreta exempel kan vara tvivelaktiga är ganska självklart; det som är mycket svårt att argumentera emot är hennes grundantaganden – att vi står inför en kvinnodominerad materiell kultur, och att denna kultur avspeglar en kult av kvinnliga gudomligheter. Även en del av de konkreta frågor som Hayden ställer kan te sig annorlunda inom ramen för detta helhetsperspektiv. Carol P. Christ påpekar:</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Some may object, as Brian Hayden did, that not all symbols are symbols of the Goddess. But let us not forget that in the Christian worldview of the Middle Ages, the entire natural world was viewed as a symbol of God the Father, Son and Holy Spirit. Trees and streams, forests and glens, testified to the glory of their Creator, as did the waters of baptism and the wine and bread of the communion. No matter that to some the tree (or at least its “phallic” trunk), might be seen as masculine, and water as feminine, nor that water and blood flow from the female body at the time of birth, nor that bread is usually baked by women. To the medieval mind God was male, and everything in the world was symbolic of him. Medieval saints even imagined nursing at the breasts of Jesus. Could not the opposite have been true in Old Europe? If Gimbutas´ hypothesis that the Goddess was the central symbol of Old European religion then there is no “logical” reason why snakes and pillars could not symbolize her powers. From this perspective, Brian Hayden’s critique can be seen as an “indolent assumption” born of our own cultural prejudices.” (Christ 1997: 411f) </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns däremot kritiker som, i Uckos efterföljd, betvivlar just att figurinerna som helhet skulle ha en religiös funktion. I Ruth Tringhams och Margaret Conkeys bidrag i ”Ancient Goddesses” genomför de en Ucko-inspirerad genomgång av paleolitiskt och neolitiskt figurinmaterial, där de betvivlar både dess kvinnliga som dess religiösa karaktär. De hävdar i anknytning bland annat till en artikel av Ucko, att en stor del av de paleolitiska och neolitiska figurerna saknar könsbestämning (Tringham/Conkey 1998: 27). De föreslår dessutom, i anknytning till D. Bailey, att figuriner skulle kunna avbilda individer snarare än gudinnor (Tringham/Conkey 1998: 27). De formligen letar efter alternativ till gudinneteorin och föreslår att figurinerna skulle kunna ha använts </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”as strategies by which, in the context of household-based social differentiation, one group – a household, senior members, senior males – dominate and even exploit another group. In this kind of interpretation, the figurines are seen as acting as overt symbols that help to create and maintain ideologies by which it seems ‘natural’ or acceptable that some people have power over the labour, actions, relations, property of others or have more access to resources and wealth than others” (Tringham/Conkey 1998:42). Detta utmanar inte bara gudinneteorin utan även föreställningen att det neolitiska Europa skulle ha varit egalitärt. Tringham/Conkey föreställer sig i detta exempel ett renodlat klassamhälle i det neolitiska Europa, trots att arkeologiska tecken på en social ojämlikhet är saknas i det neolitiska materialet. Exemplet är för övrigt ganska abstrakt – det diskuterar figurinernas sociala funktion men inte deras kognitiva betydelse. När Tringham/Conkey slutligen ska bli mer konkreta, anknyter de till ett förslag av Douglass Bailey. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han utgår från bulgariska figuriner och antar att de är avsedda som </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”sexual assaults by the subordinate ’muted’ group – women – to resist the domination of males” (Tringham/Conkey 1998: 42). Hela denna teori utgår från att neolitikum präglades av en hård rivalitet mellan olika grupper, inklusive mellan kvinnor och män. Den utgår dessutom från att kvinnorna var underordnade och tillika tystade. Vilket material som stöder dessa antaganden redovisar aldrig Tringham/Conkey. Vi får hålla i minnet att figuriner utgjorde en central del av den tidiga jordbrukskultur som utvecklades i Mellanöstern och gradvis spred sig in i Balkanhalvön och det mediterrana området. Kan hela detta kulturella fenomen förklaras som sexuella provokationer av undertryckta, ”tystade” kvinnor mot manlig dominans? Och om så inte är fallet, på vilket sätt skiljer sig de bulgariska från de andra figurinerna? </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Tringham/Conkeys egna försök till alternativ till gudinneteorin är genomgående tunna och föga övertygande. Å andra sidan ställer de den väsentliga frågan: hur vet vi om vi självklart kan överföra termer som ”religion”, ”tempel”, ”helgedom” och ”ritual” på samhällen som kanske inte skiljer på heligt och profant på det6 sätt som vi gör i den västerländska kulturen. (Tringham/Conkey 1998: 40). Det vore frestande att svara att etnografiska paralleller visar att alla dessa begrepp, med undantag av ”tempel”, verkar ha sina universella motsvarigheter. Men det bevisar å andra sidan inte att de måste ha varit universellt förekommande under neolitikum. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan kritiker av Gimbutas är Cynthia Eller (2000), som i sin bok ”The Myth of Matriarchal Prehistory” försöker analysera och argumentera mot ”matriarkalistiska feminister”. Dit räknar hon Gimbutas, och kritiken mot Gimbutas gudinneteorier är ett återkommande tema i boken. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I diskussionen om gudinnekult i neolitikum utgår hon från antagandet att de ”feministiska matriarkalisterna”</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”almost always posit a form of goddess monotheism for prehistory.”.(Eller 2000: 103). Detta är ett ganska så tveksamt påstående, och när det gäller Gimbutas är hennes position, som vi sett, mer komplex än så. Eller fortsätter med att hävda att ”Historical religions, from classical antiquity to present day, are home to many different goddesses if they include female deities at all” (Eller 2000: 102). Här kan det för det första sägas att Gimbutas också anser sig kunna urskilja olika gudinnetyper i det neolitiska materialet, men att hon tenderar till att se dessa som ett uttryck för ett mer abstrakt gudinnebegrepp. Det är inte en renodlad monoteism – snarare en syn på att de olika gudinnorna är aspekter av den större helheten. En sådan åskådning är inte alla historiskt okänd. Det indiska ”Mahadevi”-begreppet motsvarar ganska väl Gimbutas syn på hur olika gudinnor kan ses som aspekter av den stora gudinnan. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Indien uppstod någon gång under medeltiden tendensen att se de olika gudinnorna som relaterade till varandra. Antingen kunde en gudinna helt enkelt utnämnas till den högsta av gudinnor (och ofta likväl den högsta av gudar) eller också kunde alla gudinnor ses som en manifestation av en gudinna. (Kingsley 1986: 132). I klassiska indiska texter talas om Mahadevi (den stora gudinnan), som ses som den yttersta verkligheten i universum. Exempelvis kallas hon i Lalita-sahasranama för hon som transcenderar universum, världens rot, hon som saknar jämlike, hon som skapar otaliga universa etc. I Devi-bhagavata-purana, som också utgår från en syn på Mahadevi som den högsta gudomen kallas hon bland annat för alltings moder, alla varelsers livskraft, den enda orsaken till universum etc. (Kingsley 1986:133). Medan sådana texter inte förnekar existensen av manliga gudar, är det i dem helt klart att de manliga gudarna endast kan handla i enlighet med gudinnans vilja (Kingsley 1986: 137). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta betyder inte att en sådan åskådning måste ha förekommit under neolitikum, men det visar hur Ellers polemik mot Gimbutas här baserar sig på bristfälliga religionshistoriska kunskaper. </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan åsikt som hon tillskriver de ”feministiska matriarkalisterna” är att gudinnan endast är kärleksfull och omvårdande, och hon kontrar med några historiska exempel på blodtörstiga gudinnor.(Eller 2000: 104) Även här verkar hon ha missat Gimbutas omfattande diskussioner om gudinnans koppling till död och förstörelse. Hon kritiserar också ”matriarkalisterna” för att de brukar anse att gudinnetron existerade under tiotusentals år över hela Europa och kommenterar, skeptiskt: </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”This is a very long time and a very large area for a single religion to dominate” (Eller 2000: 118). Det skulle kunna vara en vägande invändning mot alltför mekaniska försök att ge exakta definitioner hur en gudinnekult skulle kunna sett ut under långa perioder. Men att religiösa komplex har kunnat existera under tiotusentals år är långt ifrån osannolikt – jfr exempelvis shamanismen! </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon nämner att det förvisso finns etnografiska exempel på hur statyetter har använts till att avbilda gudinnor och medger att gudinneavbildningar är </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”one of the most likely explanations of the Neolithic figurine assemblages” (Eller 2000: 138).</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men hon är mycket kritisk till hur Gimbutas och henens efterföljare behandlar detta material. Även om hon erkänner att en del figuriner skulle kunna avbilda gudinnor menar hon att många av figurinerna är </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”not obviously divine, female, or, in some instances, even human” (Eller 2000: 124). </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon försöker ge några exempel på detta (Eller 2000: 124 ff) men dessa är ganska tvivelaktiga. Så tar hon upp två terracottafiguriner från Vinca, där den ena har bröst och den andra inte. (Eller 2000: 129). Gimbutas bedömer båda som kvinnliga, men Eller föreslår att </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”the presence or absence of breasts may have been the defining feature of the sex of these figurines: the one with breasts being female, and the one without being male” (Eller 2000: 128). Hypotesen är ganska så tveksam; den figurin som saknar bröst är den som har de mest uppenbara kvinnliga formen i övrigt; relationen mellan midja och höfter förefaller helt obestridligt kvinnlig.</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon påpekar också att</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”there is an incontinency in viewing female images as representations of the goddess while interpreting male or animal images similarly placed as being merely men and animals” (Eller 2000: 139). Här kan man fråga sig vilka hon polemiserar mot. Gimbutas har definitivt inte den åsikt hon redovisar, och jag har överhuvudtaget aldrig stött på den hos några av Gimbutas anhängare eller några andra ”feministiska matriarkalister”. Gimbutas har definitivt en palts för manliga gudar i sin syn på neolitikum, och djuren beskrivs aldrig som ”bara" djur utan som kopplade till gudinneikonografin. Eller har dessutom återgivit en avbildning av Hans Brosame4rs bild från 1600-talet ”A Whore Venerated by a Fool” som föreställer en prostituerad kvinna stående och med en man (”dåren”) som ligger på marken och dyrkar henne (Eller 2000: 140). Hon frågar sig om inte denna bild skulle kunna tas som en gudinnebild om man inte kände till sammanhanget. Här går hon över gränsen till det orimliga. Jag har lite svårt att föreställa mig någon person, ”feministisk matriarkalist” eller inte, som skulle tolka Brosamers bild som en gudinneavbildning! </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Eller är ofta slarvig, eller okunnig, i sina exempel. Hon påpekar att det har funnits kvinnliga figuriner i Israel från 800-talet f.kr. men att dessa inte kan ha varit gudinneavbildningar eftersom </div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”we know that the religion of the place and era was adamantly monotheistic”. (Eller 2000: 141). För att inse att detta är felaktigt behöver man inte ha fördjupat sig i Raphael Patais (1967) ”The Hebrew Goddess” - det räcker med att ha läst Gamla Testamentets ettriga polemik mot de som reser aseror och dyrkar avgudar!</div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 18.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 16.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon tillskriver också de ”feministiska matriarkalisterna” åsikten att ”everything in prehistoric art…is sacred, practically by definition” (Eller 2000:133). Hon påpekar att samtida etnografiskt beskrivna gruppers konstärliga skapande innehåller avbildningar som inte har någon som helst religiöst innehåll (Eller 2000: 133). Här är hennes invändning mer meningsfull. Efter Gimbutas har teorier om matrifokala (eller matriarkala) samhällen ofta blivit oskiljaktiga från teorier om en nästan allomfattande gudinnetro, som visserligen ofta är förenlig med ett accepterande av manliga gudar, men som däremot i praktiken verkar ha svårt att acceptera att det <i>skulle </i> kunna finnas viktiga inslag i den (icke-funktionella) materiella kulturen, som inte ingår helt och hållet i den i den religiösa sfären. Här skiljer sig Gimbutas och henens efterföljare från marxistiska teoretiker som exempelvis Abramova (1967) och Todorova (1978). Dessa arbetade utifrån Engels matriarkatteori, och ansåg att religionen dominerades av gudinnor, åtminstone i neolitikum, men de kunde ändå tolka figuriner på andra sätt än som gudinneavbildningar, och inte utesluta avbildningar av klanledare eller mytiska anmödrar. </div>
<br />
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
</span></span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-30211754178237171612012-11-02T13:36:00.002-07:002012-11-02T15:27:49.926-07:002. Figuriner, kulthus och rituella centra <span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;">Medan figuriner oftast återfinns i en kontext, som inte nödvändigtvis talar för att de användes i rituella eller religiösa sammanhang, finns det relativt många exempel på att de återfunnits i sammanhang, som starkt talar för att dess funktion var rituell eller kopplad till en religiös föreställningsvärld. Detta förnekas idag knappast av någon; däremot är det många som inte närmare reflektera över vilken betydelse detta har. Det visar sig nämligen att könsfördelningen hos de figuriner som påträffas entydigt rituella kontexter är densamma som de som återfinns i andra sammanhang. Detta är något som aldrig uppmärksammats av Ucko och hans efterföljare. Om den kvinnliga dominansen hos figuriner kan förklaras med exempelvis att de är barnleksaker (Ucko) är det i så falla anmärkningsvärt att i stort sett samma könsfördelning återfinns hos figuriner i kulthus och tempel, där leksaksteorin torde vara utesluten. </span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från neolitiska Balkanhalvön, Ukraina, Catal Hüyük i Turkiet och inte minst från det neolitiska Malta, återfinns figuriner och andra antropomorfa avbildningar i vad som få förnekar är uppenbart rituella sammanhang. På alla dessa fyndorter dominerar kvinnliga avbildningar klart över manliga. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>a. Vincakulturen: regionala rituella centra? </b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den centralbalkanska Vincakulturen är en av de mest undersökta av de sydösteuropeiska kulturerna. Deras figuriner har vanligtvis återfunnits i bostadshusen. Somliga av dessa har dock återfunnits i gropar, fyllda med som ser ut att vara rituella objekt. I en av dessa fanns 26 lerfiguriner och två alabasterfiguriner, tillsammans med bland annat brända ben (Chapman 1981: 73). Det intressanta med just Vincakulturen är att det finns en uppdelning av figurinfynden, så att det största överflödet av figuriner finns koncentrerade på vissa orter, som exempelvis Turdas, Vinca och Potporanj, vilket Chapman (1981: 74) ser som exempel på regionala kultcenter. I den mest framträdande av dessa, den namngivande byn Vinca, har återfunnits över 2000 figuriner. Ca 1 procent av Vincakulturens figuriner är försedda med inristade tecken; de flesta av dessa återfinns i Vinca och Turdas. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Enligt Gimbutas (1991:64) kan flera av de hus där Vincakulturens figuriner återfunnits bäst förklaras som tempel. Det finns hus med målade väggar på insidan och utsidan, försedda med symboler som chevroner och meandrar målade i rött, blått och vitt, oxhuvuden täckta med lera. Vidare objekt som Gimbutas tolkar som altare och offerbord. I ett hus i Parta i Rumänien fanns objekt som Gimbutas tolkade som altare och offerbord, en mobil härd, monumentala statyer, kolonner och djurhuvud – och en figurin av en kvinna (enligt Gimbutas en gudinna) med två huvuden. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vincakulturens ofta mycket välgjorda figuriner har ofta specifika särdrag som gör det möjligt för forskare, eller åtminstone för Gimbutas, att rekonstruera kulturens ikonografiska symbolsystem. Hon urskiljer fågelgudinnan som den mest framträdande av gudomligheterna i denna kultur. Vad hon, så vitt jag kan se med framgång, kan visa på är att ett stort antal figuriner kombinerar element som masker, fågelliknande lång ”nos” eller ”näbb”, målade symboler som V:n, chevroner, meandrar och parallella linjer. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det som enklast kan sägas om Vincakulturen är att den kvinnliga symboliken, Hodders ”Domus” står i centrum även här (även om så mycket som upp till 20 procent av figurinerna anses vara manliga.) Det kan knappast bortförklaras, även om många försöker nedtona betydelsen av det. Chapman visar att det ofta finns en koppling mellan figuriner och andra kultobjekt och olika aspekter av hus och hushållsarbete (Chapman 1981: part ii: 468), och drar sedan av detta slutsatsen: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”the predominance of female over male figurines does not prove that Vinca society was predominantly matriarchal, but merely emphasizes that the most domestic tasks fell to the women, with the spiritual guidance of a female deity or deities” </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Problemet är naturligtvis i så fall att det är i huvudsak de <b>kvinnliga </b>arbetsuppgifterna som får sina speciella gudomliga beskyddare, medan de manliga arbetsområdena, som uppenbarligen också måste finnas, ansågs vara i mindre behov av sådana. På så sätt är vi på nytt tillbaka till den specifikt neolitiska betoningen på det kvinnliga, som Chapman inte förklarar – eller ens försöker förklara. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Samtidigt finns det mycket som talar för att den kvinnliga symboliken i Vincakulturen, med sina regionala ”figurincenter”, sina speciella gropar för figuriner och andra ickefunktionella föremål, sina kolonner med djurhuvuden etc. inte enbart var något diffust ”Domus” som flöt omkring i människors omedvetna och medvetna symbolvärld utan ett uttryck för en rituell organisation. Chapman noterar detta, men anser samtidigt att</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”it is surely more convincing to regard the figurines as representing ritual or magical activities rather than a differentiated fully-formed religion (Chapman 1981: 73).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Påståendet avspeglar förvisso ett evolutionistiskt synsätt, men här motsäger dessutom sig själv – jfr hans tidigare uttalande om hur kvinnliga gudomligheter vakar över hushållsarbetet! Om det fanns en rituell organisation i Vincakulturen finns det ingen anledning att tro att den var av renodlat ”magisk” karaktär; det finns inga goda skäl att förneka existensen av någon typ av gudinnekult.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Även författare som ligger nära Uckos multifaktorella alternativ till gudinneteorin är ofta benägna att acceptera att figurinerna på Balkanhalvön ingår i en rituell, religiös kontext. Det gäller exempelvis Lauren E Talalay (1993) som i sitt arbete om figurinerna om Franchthi Cave i södra Grekland lutar åt Uckos förklaringsmodell. Hon anser däremot att det finns starka belägg för en kommunalt organiserad kult i norra Grekland och på Balkanhalvön (Talalay 1993: 76). Hon refererar bland annat till Chapmans studie av fördelningen av figurinerna och de tecken som tyder på att figuriner är konce4ntrerade till speciella fyndorter, som han uppfattar som rituella centra. Samtidigt noterar hon att figuriner också existerar i anknytning till hushållet, och förslår att de kanske skulle kunna ses som gudomligheter för hushållet i likhet med de romerska <i>lares </i>och <i>penates </i>(Talalay 1993: 77). Hon refererar också till fyndorter som brukar betecknas som kultplatser eller tempel, exempelvis det nedan beskrivna exemplet från Nea Nikomedeia, där endast det största huset i bosättningen, som låg i mitten, omgiven av mindre hus, innehöll figuriner. Hon tar även upp exempel från Bulgarien och Vincakulturen. Hon refererar också till Gimbutas (1974: 72f) beskrivning av fyndplatsen i Sabatinovska i Ukraina, där 32 kvinnliga figuriner var placerade på en i en byggnad, som innehöll ett altare, en ugn, och någonting som närmast kan beskrivas som en tron. (Talalay 1993: 77f). Hon refererar också till Gimbutas (1974: 73 f), som omnämner en bosättning i Kolomijshchina, där ett rödfärgat altare återfanns i ett hus, med 21 figuriner, 18 kvinnliga och 3 manliga (Talalay 1993: 78). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon drar slutsatsen att ”probably by the fifth (and certainly by the fourth) millennium, parts of the Balkans appear to have witnessed …a gradual increase of ritual objects and shrines, and the possible emergence of religious centres” (Talalay 1993: 79).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>b. Gimbutas: tempel och tempelmodeller </b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den arkeolog som mest ihärdigt argumenterat för existensen av tempel i det sydösteuropeiska materialet är Marija Gimbutas. Många byggnader som ofta ses som bostadshus definierar Gimbutas som tempel (Gimbutas 1991: 256 ff). Samtidigt har hon lyft fram existensen av små husmodeller som har återfunnits i hundratal från neolitiska Sydösteuropa. De är vanligtvis byggda i lera och 25- 50 cm länga och avbildar, förutom huset (ibland försett med två våningar), en byst eller mask av ”gudinnan”, eller av (”gudinnans”) heliga djur eller dito djurhorn (Gimbutas 1991: 17). Gimbutas ser dessa som tempelmodeller, Vad som dock är uppenbart är att de modeller Gimbutas lyft fram inte kan ses som naturlistiska avbildningar av vanliga hus. Inga normala bostadshus ser ut som de som Gimbut6as publicerat. Frågan är om dessa kvinnoavbildningar kan ses utifrån Hodders mer vaga Domusperspektiv eller om de verkligen är tempelmodeller. Klart är att de är mycket välgjorda och rimligen torde ha haft en symbolisk betydelse i de samhällen som producerade dem. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Förutom tempelmodeller finner Gimbutas ofta rester av verkliga tempel i det arkeologiska materialet. Ett av de mest anmärkningsvärda är en tidigare nämnd 70 kvadratmeters byggnad i Sabatinovska i Moldavien (Gimbutas 1991: 260). På en struktur som Gimbutas uppfattar som ett altare fanns 16 figuriner (”ormgudinnor" i Gimbutas tolkning). Alla saknar armar, med undantag av en som håller i en närmast fallosliknande pinne. Framför altaret står en härd med krukor. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att hus som detta inte kan ses som normala bostadshus förefaller uppenbart. Det borde rimligen ha någon form av rituell funktion. Även om definitionen av begreppet ”tempel” naturligtvis kan diskuteras förefaller det här ändå handla om någon form av rituella byggnader.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vi har dessutom andra exempel på hur lokaler som skulle kunna vara kulthus genom sin storlek och placering får sin bestämda plats i sydösteuropeiska bosättningar kulturgeografi. Ett av dessa är den neolitiska byn vid Nea Nikomedeia i Makedonien. Där var ett antal kvadratiska och rektangulära hus, inte över 8 meter långa, grupperade runt en central kvadratisk byggnad med en ungefärlig storlek på 12 gånger 12 meter. Det centrala huset var utrustat med tre rum istället för de övriga, som endast hade två. I det centrala huset fanns två lerfiguriner, som ytterligare utmärkte dess unika ställning i byn (Champion 1984: 142). Det kan kanske antas att det centrala huset var någon form av kulthus, men tolkningen är långtifrån säker. Att byns två figuriner återfinns i just det centrala och största huset torde å andra sidan knappast vara en tillfällighet.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>c. Catal Hüyük</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vid Catal Hüyük på Konyaslätten i Anatolien i nuvarande Turkiet existerade mellan cirka 7250 f. Kr. och 6150 f.kr. en stad med uppskattningsvis 1000 hus och 5000 invånare. Den är värr5ldens största kända neolitiska stad, och världens näst äldsta kända neolitiska stad (endast Jeriko är äldre). Vid utgrävningar i början av 1960-talet under ledning av James Mellaart grävdes cirka 1/30 av staden ut. I dag pågår nya utgrävningar som leds av Ian Hodder. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mellaart (1967) har publicerat en del av fynden från sina utgrävningar. Trots att det inte är en fullständig utgrävningsrapport (någon sådan har tyvärr aldrig publicerats) ger ändå Mellaarts bok, liksom hans rapporter i Anatolian Studies (Mellaart 1962, 1963, 1964, 1966) en bra bild av dessa utgrävningars resultat. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Catal Hüyük var en tätt byggd stad, utan gator med några få gårdsutrymmen och alla ingångar till husen via taken. I dessa hus kan noteras att vad som antas ha varit sovplattformar också fungerade som gravar. Det var under sovplattformarna som de döda begravdes. I varje hus stod det två sovplattformar. I den ena – den större – var kvinnor och barn begravda. I den andra – den mindre – begravdes männen. (Mellaart 1967: 60). Mellaart drog slutsatsen att det var kvinnor och barn som sov på den plattform där just kvinnor och barn begravdes. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Medan platsen för mannens sovplattform kunde variera stod kvinnas sovplattform alltid på samma ställe. Det finns mer kvinno- än mansgravar i det uppgr5ävda området. Av 222 undersökta skelett är 136 definitivt kvinnliga (Todd 1976:33).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Catal Hüyüks ekonomi var uppbyggd på jordbruk, jakt och boskapsskötsel. Så tidigt som i den äldsta nivån är hund och nöt domesticerade. Mot slutet av stadens historia minskar enligt Mellaart jaktens betydelse drastiskt, vilket verkar sammanfalla med att de manliga inslagen i de antropomorfa avbildningarna minskar. (Mellaart 1196: 76). Staden var sannolikt ett centrum för en komplex kultur i Anatolien, med en omfattande handel. (Todd 1976: 126, 129).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ungefär en tredjedel av husen definierar Mellaart som kultplatser (shrines). Dessa skiljde sig inte i sin arkitektur från bostadshusen, men de innehöll väggmålningar, reliefer, rituellt uppställda horn av nötkreatur, människoskallar på plattformar och antropomorfa figuriner. (Mellaart 1967: 77ff).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De enda antropomorfa avbildningarna på relieferna föreställer enligt Mellaart också kvinnor, medan det manliga enligt Mellaart representeras av djuravbildningar av vilka han tolkar det flesta som tjurar. Mellaart gör iakttagelsen att avbildningar som han tolkar som att de behandlar döden alltid finns på norra och östra väggarna, födelsen på de västra, medan avbildningar av tjurar alltid finns på den norra sidan. Den södra sidan sakande för det mesta avbildningar (Mellaart 1967: 204). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Väggmålningarna varierar från dekorativa textilliknande mönster till landskapsframställningar och vulkanutbrott. Det finns scener med gamar som äter på människokroppar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mellaart skiljer mellan mer välgjorda figuriner, som han kallar ”statyetter”, och mer primitivt tillverkade, som han kallar ”figuriner.” (Mellaart 1967: 180) De mer välgjorda är mellan 30 cm och 5 cm långa och återfinns framförallt i kultrummen. . Av dessa är 33 kvinnliga och 8 manliga. (Mellaart 1967: 202 f).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De kvinnliga figurinerna avbildas i olika åldrar, ibland havande, födande, och/eller avbildade med vilda djur. (Mellaart 1967: 180). Det finns som nämnts manliga figuriner, medan det däremot saknas manliga avbildningar bland relieferna. Där symboliseras istället de manliga krafterna av djur, framförallt tjurar (Mellaart 1967: 181). Den mest kända av de kvinnliga figurinerna föreställer en kvinna på en stol eller tron, med två leoparder som armstöd. Hon förefaller samtidigt föda ett barn. (Mellaart 1967: 184; se även Mellaart 1967: plansch IX). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mellaart ser avbildningarna som föreställande den stora gudinnan och hennes son/älskare, en tolkning som uppenbarligen inspirerats av myter som de om Cybele/Attis och Inanna/Dumuzi: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”the general feeling one gets from the material favours the existence of but two deities: the Great Goddess and her son and paramour” (Mellaart 1967: 201). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det intressanta med Catal Hüyük är att vi här har ytterligare ett exempel på ett kultiskt centrum under neolitisk tid, där kvinnliga representationer dominerar över manliga på samma sätt som när de gäller fynd från mindre entydigt rituella kontexter. När kontexten blir entydigt rituell förändras alltså inte könsfördelningen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>d. Tempelkulturen på Malta</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett exempel på hur figuriner ingår i en kontext som få vågat hävda är något annat än rituell är det neolitiska Malta. Det är ovanligt översiktligt och det mesta är publicerat. I John Evans monumentala katalog (Evans 1971) har han sammanställt fynd från neolitiska Malta, som, om inte helt fullständig, ändå ger en översikt över det arkeologiska materialet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På det neolitiska Malta dominerar templen den arkeologiska bilden, tillsammans med den underjordiska gravkammaren vid Hal Saflieni. Att det verkligen är frågan om tempel verkar inte vara omtvistat, vanligtvis ses det som så självklart att frågan inte ens behöver ställas. En av de som ändå diskuterat frågan är David Trump: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
” There can now be very little argument but that they really were temple. Their monumental size and the nature of their contents would seem to exclude domestic use completely. Only one, Tarxien, has produced human burials, and those of a subsequent period. Nor, then, are they tombs, though it will be suggested under Origins below that there may well be an underlying connection. On the positive side, structures that can most easily be interpreted as altars abound. Tarxien has yielded (p.68) the clearest evidence of animal sacrifice. Though the smaller figurines are clearly not conclusive, the great ’fat lady’ at the same site can surely only be a cult statue” (Trump 1972:25). Därför är det rimligt att antas att avbildningar och parafernalia i templet ingick i en religiös/rituell kontext och att vi åtminstone här har artefakter som inte kan analyseras på det sätt som Peter J Ucko analyserar grottkonst (Ucko/Rosenfeld 1967) eller figuriner (Ucko 1968). Dessa tempel har ganska särpräglade konturer, som vissa författare ser som avbildning av gudinnans kropp. Ristningarna på templen saknar helt antropomorfa inslag och präglas av abstrakta mönster, som somliga menar i hög grad utgör avbildningar av natur och växtlighet. Den antropomorfa konsten representeras här istället av figuriner. Alla figuriner är inte antropomorfa – det finns även zoomorfa figuriner (för ett exempel se Evans 1971:35). Men de antropomorfa dominerar bilden.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Som jag försökt visa tidigare är troligen den stora majoriteten, om inte alla, av figurinerna kvinnliga, och ingen är definitivt manlig enligt Uckos kriterier. I Evans arbete har han katalogiserat de fynd som återfunnits fram till och med 60-talet. Jag använder mig i uppräkningen nedan trots allt av Uckos kriterier för könsbestämning. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I templet vid Ta Hagrat har endast en figurin återfunnits, som avbildar en ko (Evans 1971:34). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från Skorba-templet återfinns figurinerna i de lager som föregår templet. Dessa är antingen så fragmenterade att de inte kan könsbestämmas eller kvinnliga. Inga manliga figuriner förekommer.. (Evans 1971:38), (Bild 2) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från Tal Qadi-templet återfinns två figuriner, varav den ena är klart kvinnlig. Inga manliga figuriner förekommer. (Evans 1971:43) (Bild 2)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från gravkammaren Hal Saflieni listar Evans 18 figuriner. Några av dem är klart kvinnliga, andra saknar uppenbara indikationer på kön. Ingen av dem är manliga. (Evans 1971:62 f) (Bild 3-4). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Fråntemplet i Hagar Qim listar Evan 20 figuriner. Samma mönster finns här. Några är definitivt kvinniga, andra saknar definitiva könsbestämningar, ingen är manlig. 1971:91 f) (Bild 5-7)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från templet i Mnajdra listar Evans 10 figuriner. Här är några kvinnliga, medan många är så fragmenterade att könsidentiteten är omöjlig att avgöra. Ingen av dem är manlig. (Evans 1971:103) ( Bild 8-9) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från templen i Tarxien listar Evans 34 figuriner. Det är samma mönster här, ingen är manlig, några är definitivt kvinniga, och de andra saknar definitiva könsbestämningar. ((Evans 1971:142 ff) (Bild 10-12)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Slutligen från templet i Ggantija listar Evans endast två stenhuvuden, som saknar uppenbara könskarakteristika (Evans 1971:184). (Bild 13) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ytterligare figuriner har återfunnits från en gravplats i anknytning till Tarxientemplet, men den är daterad efter tempelkulturens fall. Inte heller där finns några falliska, eller klart manliga. figuriner (Evans 1971:160).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En form av manlig representation som i några fall återfinns på Malta är avbildningar av fallos isolerade från resten av kroppen. På Malta återfinns ibland några objekt, som på grund av sin avlånga form tolkats som falliska, men som inte är en del av antropomorfa figuriner. Evans listar tre från Ta Hagrat (Evans 1971:35,) (Bild 14) och en från Hagar Qim (Evans 1971:99) (Bild 7) men om dessa i och för sig avlånga objekt verkligen är falliska förefaller mig tveksamt, åtminstone så länge man inte utgår från Freuds symbollära. De enda klara exemplen på falliska representationer kommer från Tarxientemplet, som är det sista templet som uppfördes och som representerar den sista fasen av tempelbyggarkulturen. (Evans 1971:145) (Bild 15-16) Här har skulpturerna en klart fallisk form – det kan knappast råda någon tvekan om vad de representerar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att de enda klara exemplen på falliska kultobjekt kommer från den sista fasen i den tusenåriga tempelbyggarkulturen är förvisso intressant. Efter Tarxientemplen byggs inga mer tempel – den kultur som kommer efter börjar däremot uppföra dösar med stora likheter med de västeuropeiska (Evans 1971:193 f)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Som jag påpekat tidigare har i stort sett alla de figuriner som saknar entydiga könskarakteristika men som inte är kraftigt stiliserade eller fragmenterade, en morfologi, som gör det rimligt att se dem som kvinnliga. Det saknas enligt min åsikt ett enda exempel på en trolig manlig antropomorf avbildning. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På så sätt är Malta ånyo ett exempel, och kanske det mest övertygande, på att när figuriner ingår i ett entydigt kultiskt sammanhang, är könsfördelningen densamma som när kontexten inte på samma sätt är entydigt rituell. Detta är problematiskt för teorin som vill förklara de övriga figurinerna som exempelvis dockor för barn. Om könsfördelningen för de öppet kultiska figurinerna är så lika könsfördelningen för de övriga neolitiska figurinerna, och så olika könsfördelningen för antropomorfa avbildningar från senare perioder, antyder det att den ”multifaktorella” förklaringen för de neolitiska figurinerna, som förnekar att de skulle uttrycka ett sammanhängande ideologiskt system, är otillräcklig. Av någon anledning dominerar kvinnliga avbildningar över manliga i stort sett överallt i det neolitiska Europa. Om inte detta avspeglar att nästan alla avbildningar hade religiösa syften i en gudinnekult, måste det i stället avspegla ett samhälle där kvinnig symbolik av andra orsaker anses viktigare än manlig.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>e. Det minoiska Kreta</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas ser det minoiska Kreta som den sista utposten för ”Gamla Europa”. När de indoeuropeiska invasionerna har slagit sönder de gammaleuropeiska kulturerna i resten av Europa, kvarstår Kreta och delar av den egeiska övärlden. Där dominerar fortfarande gudinnekulten.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Medan det är vanligt att betvivla att den kvinnligt antropomorfa konsten under neolitikum avspeglar en gudinnekult, är det betydligt mindre vanligt at förneka att gudinnekulten dominerade religionen på det minoiska Kreta. De flesta genomgångar av det minoiska Kreta accepteras att religionen dominerades av en kult av gudinnor. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Nanno Marinatos ”The Minoan Religion” (Marinatos 1993) har hon analyserat den minoiska religionen utifrån det tillgängliga arkeologiska materialet. Marinatos är knappast påverkad av Gimbutas; det finns inga referenser till Gimbutas i hennes bok och hon drar heller inga paralleller bakåt till den neolitiska kulturen i Europa. Dock ger hon en bild av den minoiska religionen som har slående likheter med den bild Gimbutas ger av religionen i ”Gamla Europa”. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Marinatos konstaterar att det alltsedan den förste utgrävaren Evans varit oomstritt att den högsta gudomen på Kreta varit kvinnlig. Däremot har frågan om det existerade flera gudinnor eller bara en aldrig blivit tillfredställande löst. (Marinatos 1993:147) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I perioden 1650-1450 f.kr ("The New Palace Period") är i Kreta en period av intensivt konstnärligt skapande. Här är det möjligt att urskilja olika kategorier av avbildningar som Marinatos anser representera gudinnor. Gudinnan avbildas sittande och stående; hon dyrkas av människor och djur; hon är representerad ute på landet i naturen nära helgedomar Dessa bilder är oftast kopplade till naturmotiv; krigiska gudinnor av mellanösterntyp saknas. (Marinatos 1993: 149). I minoiska väggmålningar avbildas gudinnan i olika naturmotiv. I en väggmålning på Thera ser vi gudinnan på en plattform som mottar ett offer, enligt Marinatos av saffran, hopsamlade av unga flickor. Gudinnans dräkt är dekorerad av blommor och hon omges av en apa och en ”griffin” – ett vanligt kretensiskt fantasidjur. (Marinatos 1993: 151). Många gudinneavbildningar förekommer på sigill. På dessa omges gudinnan ofta av vilda djur, som ”griffins” (Marinatos 1993: 152) lejon, fåglar och fiskar (Marinatos 1993: 153). Ibland flankeras gudinnan av djur, ibland rider hon på dem (Marinatos 1993: 154), De djur som vanligtvis flankerar gudinnan är lejon och ”griffins” (Marinatos 1993: 154). I ett sigill från Knossos står gudinnan på ett berg, flankerad av lejon (Marinatos 1993: 154 f). Fåglar är mycket ofta hopkopplade med gudinnan Hon avbildas på flera sigill med stora vattenfåglar. Andra fåglar som avbildas är duvor, örnar, och möjligen kråkor. (Marinatos 1993: 155). Men det finns också hybrider mellan gudinnan och fåglar, som Marinatos själv benämner ”fågelgudinnan”. (Marinatos 1993: 156). Här ger hon för övrigt intrycket att vara helt obekant med Gimbutas författarskap, då hon kallar denna fågelgudinna </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”another product of Minoan imagination” (Marinatos 1993: 156). För Gimbutas är förklaringen naturligtvis den att den minoiska ikonografin är en utlöpare av den tidigare neolitiska. Gudinna kopplas även till delfiner (Marinatos 1993: 56) och, naturligtvis, ormar (Marinatos 1993: 57). Två av de mest kända minoiska figurinerna är ju avbildningar av kvinnor med ormar i händerna; det finns också några andra äldre figuriner med liknande motiv. Vid avbildningar som verkar avbilda kulten av gudinnan är de som avbildas nära gudinnan inte präster utan antingen kvinnor eller djur. (Marinatos 1993: 160). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Marinatos påpekar att det finns en enhet mellan gudinnan i alla sina manifestationer och naturen. Hon citerar Evans åsikt att om det fanns olika gudinnor på Kreta, går det inte att särskilja olika typer rent ikonografiskt. Men Marinatos väljer ändå att anta att gudinnetron på Kreta var polyteistisk; hon visar på paralleller med Egypten, där exme4plvis Hathor, Nut, Mut och Isis har utbytbara attribut. (Marinatos 1993: 165).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns även gudar på Kreta – även om deras avbilningar är betydligt mindre vanliga. Marinatos urskiljer två huvudtyper – djurens härskare, jägaren och den unge guden med staven (Marinatos 1993: 167 ff).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Jag har inte sett något försök i Uckos efterföljd att ifrågasätta vare sig den kvinnliga eller den gudomliga karaktären på de minoiska gudinneavbildningarna. Deras karaktär – väggmålningar, mycket välgjorda figuriner eller sigill, verkar utesluta de flesta av Uckos alternativ för de neolitiska figurinerna. Det enda alternativet jag kan se till gudinnetolkningen av dessa avbildningar vore at det skulle vara avbildningar av verkliga kvinnor med auktoritet: prästinnor, drottningar. Men de många icke-naturalistiska dragen i dessa avbildningar, framförallt kopplingen till djur och natur talar starkt emot sådana tolkningar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
’Gimbutas teori är att den minoiska gudinnetron är den sista kvarlevan av den som existerade i det neolitiska Europa. Det ter sig för mig som en rimlig tolkning; varje annat tolkningsförsök står inför problemet att förklara varför det på denna ö, någon gång i det andra årtusendet f. Kr. skulle uppstå en religion som så markant skiljde sig från de omgivande kulturernas religioner. Den minoiska antropomorfa konsten är den enda i sin tid som hade en könsfördelning som liknar den som dominerade i det neolitiska Sydösteuropa och Mellanöstern, men som var frånvarande i de kulturer som omgav det minoiska Kreta. Detsamma gäller för övrigt frånvaron av krigiska motiv i konsten. I såväl det mykenska Grekland som det faraoniska Egypten, som kulturerna i mellanöstern avbildades och glorifierades kriget, även i religiösa avbildningar. Att så inte var fallet i minoiska Kreta är anmärkningsvärt och talar för Gimbutas tolkning av denna kulturs ursprung. </div>
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-81856932192955640852012-11-02T13:27:00.002-07:002012-11-02T15:26:16.689-07:003. Den västeuropeiska megalitkulturen<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 12px;"></span></span><br />
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">I ett stort område över den iberiska halvön, västra Frankrike, Irland, Storbritannien och södra Skandinavien byggdes under en period av över 1.500 år stora stenkammargravar, megalitgravar. Några av de äldsta är från ca 4. 700 f. Kr. och byggdes redan under mesolitisk tid, d.v.s. innan de första jordbrukskulturerna uppstod (Burenhult 1992: 25, 29). De två mest framträdande typerna av megalitgravar är gånggrifter och hällkistor. Gånggrifterna kännetecknas av en inre kammare, där de döda begravdes, och en tunnel som leder in till den inre kammaren. Hällkistan är en avlång kammare, med en trång ingång från den ena ändan. I båda gravtyperna är stengravarna inbäddade i en jordhög som omsluter graven. </span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De yngsta megalitgravarna i Västeuropa är från uppskattningsvis 3000 f. Kr. I den perioden hade den megalitiska byggnadskonsten nått en mycket hög teknisk nivå; ett av de mest imponerande resultaten är Newgrange på Irland (Burenhult 1992: 42 ff). Newgrange är en gånggrift av enorma proportioner. Diametern är mellan 79 och 85 meter och ytterkanten består av 97 liggande tre meter långa stenar. Gången in till den inre kammaren är 19 meter lång och består av 22 monoliter på varje sida. Gravkammaren har en diameter på 6,5 meter. Än mer anmärkningsvärt är ett annat faktum: endast vid ett tillfälle på året, den 21 december klockan 2. 58, lyser solens strålar in i stenkammargraven. De avancerade beräkningarna som de megalitiska ingenjörerna var kapabla till var onekligen anmärkningsvärda (Burenhult 1992: 42 ff). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Skandinavien började megalitgravar byggas först ca 3.500 f.kr. och byggnadskonsten blev där aldrig lika avancerad. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På många megalitgravar har återfunnits inristningar och målningar. De består mest av abstrakta symboler, även om exempelvis en del antropomorfa avbildningar också har återfunnits. Av de europeiska gånggrifterna har det funnits en sådan megalitisk konst från iberiska halvön (42 gravar), västra Frankrike (39), Irland (39) och Storbritannien (6). I hällkistor har den funnits representerad ii Bretagne (7 gravar) och i Parisbäckenet (8). (Twohig 1981: 11). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De företrädesvis abstrakta symbolerna på megalitgravarna i Storbritannien består till stor del av cirklar, U-motiv, spiraler, parallella linjer, zig-zag-linjer, trianglar. I Bretagne är de vanliga motiven i stället skålgropar, ”okliknande” bilder, krokar, kors, bilder som påminner om siffran 7, yxor och våglinjer.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns få klara antropomorfa avbildningar på själva megalitgravarna; när de finns är de kvinnliga. På hällkistorna i Bretagne finns sammanlagt 20 par bröst fördelade på 8 stenar. I ett av dessa fall finns en reliefavbildning under brösten som anses föreställa ett halsband (Twohig 1981: 72 f). Från Parisbäckenet finns kvinnliga avbildningar representerade på 9 stenar. Några av dessa består av ansikte, bröst och halsband, andra av endast bröst och halsband. (Twohig 1981: 80). I gravar inhuggna i berget från Parisbäckenet (s.k. Hypogea) från denna period finns sammanlagt fura antropomorfa figurer inristade. Två som är försedda med bröst och halsband kan definitivt könsbestämmas som kvinnliga; de två övriga har halsband men inga bröst men har så stora likheter med de definitiv t kvinnliga avbildningarna att Twohig (Twohig 1981: 86) bedömer dem som sannolikt kvinnliga. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Dessa avbildningar är samtliga från slutet av neolitikum. Från de tidigare faserna återfinns inga könsbestämbara antropomorfa avbildningar från megalitgravarna. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En form av människoavbildningar med anknytning till megalitgravarna är de s.k. statymenhirerna. Statymenhirer är pelarlika figurer som är formade för att på ett rudimentärt sätt avbilda en mänsklig figur. Ofta återfinns de i eller i närheten av megalitgravar. Även dessa kan dateras från slutet av den neolitiska perioden och de återfinns i Bretagne, Sydfrankrike, norra Italien, Schweiz, Tyskland, och Spanien. När könet på något sätt markerats är det vanligtvis kvinnligt. (Twohig 1981: 129). Twohig drar själv slutsatsen:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”There is no doubt…that in the mid-third millennium in south-western Europe a cult of a figure was widespread and that figure was usually female.” (Twohig 1981: 129 f). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Skandinavien finns inga inristningar på megalitgravarna och inte heller några statymenhirer.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>a. Crawford: ögongudinnans vandrande missionärer </b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det var länge vanligt att se megalitkulturen som ett resultat av diffusion från Mellanöstern. En del såg den som ett uttryck för att den västasiatiska och västmediteranska gudinnekulten spred sig västerut. O.G.S. Crawford, framträdande arkeolog och den ledande engelska arkeologtidskriften <i>Antiquitys </i>redaktör fram till sin död 1956, försökte i det mest uppmärksammade försöket förklara hela megalitkonsten som ett uttryck för en kult av en ”ögongudinna” med ursprung i nuvarande Syrien. (Crawford 1957). Han tar sin utgångspunkt i ett utgrävt tempel från uppskattningsvis 3000 f. Kr. i Tell Borak i Syrien. Där återfinns egendomligt formade avbildningar av ett gudinneansikte med egendomliga ögon. Crawford slås av likheten mellan dessa ögon och en rad andra ögonavbildningar över Europa och världen. Han finner ”ögongudinnan” i Troja (Crawford 1957: 30), Sesklo (Crawford 1957:<i> </i> 33). Italien (Crawford 1957:<i> </i> 39 ff) och Malta (Crawford 1957:<i> </i> 48 ff) När ögongudinnans kult når Europa skapas den megalitiska konsten, bakom vars abstrakta symboler Crawford tycker sig se ögongudinnans allestädes närvarande ögon. Den når Spanien (Crawford 1957:<i> </i> 51 ff) där Crawford tycker sig upptäcka ögonen på krukor, Bretagne, där han tycker sig känna igen ögongudinnan i statymenhirerna,, Irland (Crawford 1957:<i> </i> 88ff), där han finner ögonliknade motiv i den abstrakta megalitiska konsten, Storbritannien (Crawford 1957:<i> </i> 102 ff), där han finner ögonen i olika spiraler, och Danmark (Crawford 1957:<i> </i> 109), där han finner ögonliknande motiv på krukor. Hans jakt på ögongudinna stannar inte vid Europas gränser. Han finner henne in Nordafrika (Crawford 1957:<i> </i> 111ff), på Kanarieöarna (Crawford 1957:<i> </i> 124 ff) och södra Etiopien (Crawford 1957:<i> </i> 132 ff). Efter att så följt henne runt den förhistoriska världen tycker han sig slutligen finna henne i nutida etnografiskt material. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns ingen större anledning att diskutera Crawfords konstruktion. Dess kronologi är helt upp-och-nedvänd, och motbevisad av otaliga C-14-prov. Samtliga de västeuropeiska kulturer han diskuterar är äldre än den påstådda diffusionens centrum. Dessutom är det naturligtvis ett faktum att ögon är ett en central kroppsdel och det kan naturligtvis finnas många motiv att avbilda dessa. Många av de avbildningar Crawford diskuterar är ganska så olika varandra; enbart det faktum att ögon avbildas, med eller utan koppling till kvinnobilder, är inget starkt argument för spridandet av kulten av en ”ögongudinna”. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>b. Fleming: att frigöra sig från modergudinnans omfamning</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När respekterade arkeologer lade fram denna typ av teorier var det kanske inte så konstigt att reaktionen blev så kraftig. Fleming (1969) försökte applicera Uckos skeptiska metod på megalitkulturen och attackera teorier av Crawfords typ. Han hävdade att gudinneteorin för den megalitiska kulturen byggde på tre grundantaganden. Dels att denna kultur hade ett gemensamt ursprung, dels att detta ursprung var Mellanöstern och det östmediterrana området, del att en rad olika avbildningar i den megalitiska konsten föreställde en gudinna. Han förkastade de två förta antagandena och sätter sedan igång med att föröka motbevisa det tredje. Med den hyperkritiska metod han hämtat från Ucko har han inga problem med att demolera system av Crawfords typ. Men han går längre än så; den ena avbildningen efter den andra avfärdas kategoriskt. Så exempelvis avfärdar han en grupp kvinnliga figuriner från Spanien som ”local pornography” (Fleming 1969: 251). Hans slutsatser blir:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”that the firm evidence for a mother-goddess is confined, in Europe, to the province Malta-Sardinia-France, that the mother-goddess is linked more to the idea of collective burial than to megalithic tombs as such…and that there are no evidence for any mother-goddess worship in most of cultures associated with the building of megalithic tombs. The mother-goddess is thus both late in date and limited in area of dispersal”. (Fleming 1969: 255). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Utifrån ett avfärdande av alla abstrakta symboler för gudinnan och hårda och formella kriterier på vad som är “kvinnligt” liksom vad som är “sakralt” reducerar Fleming gudinnekultens spridningsområde till en ganska liten del av den megalitiska världen. En fråga han inte ställer sig är vad själva graven symboliserar, eller mer konkret – finns det något i själva megalitmonumentens former skulle berättiga en könsbestämning av gravarna som sådana?</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>c. Hodders Domus: från hus till gravmonument </b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Efter att ha analyserat den sydösteuropeiska kulturen med Domusbegreppet som utgångspunkt vänder sig Hodder till resten av Europa. Han försöker visa att det symbolsystem som dominerade Sydösteuropa också återfinns i Europa som helhet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han vänder sig först till den tidigneolitiska bandkeramiska (på engelska Linear Pottery) kulturen i Centraleuropa (Hodder 1990: 101 ff). Problemet är här att det endast har återfunnits ett mycket litet antal figuriner här, att husen inte är dekorerade, och att en uttalat kvinnlig symbolik lyser med sin frånvaro. Dock dominerar husen och bosättningarna, liksom i Sydösteuropa, fortfarande den arkeologiska bilden, här i form av monumentala långhus. Långhusen var vanligtvis 6-8 gånger 45-60 meter och var utspridda över landskapet i byliknande bosättningar. De monumentala husen är centrum för kulturen; även Centraleuropas tidigneolitiska arkeologi är i grunden bosättningsarkeologi. Förutom husen finns vad som brukar tolkas som rituella center, s.k. causewayed camps, bestående av cirkelformade diken, jordringar och palissader. Hodder tolkar det som kollektiva samlingsplatser, som en utvidgning av ”Domus”. De hackjordbruk som dominerade den neolitiska ekonomin befann sig av allt att döma i anknytning till husen, vilket återigen bekräftar Domus och husens centrala betydelse. Efter hand förändras arkitekturen och husen blir nu vanligtvis trapetsformade, med ingången i den bredare sidan vid öst eller sydöst. Den arkitektoniska tonvikten ligger enligt Hodder på ingången. Denna ingång symboliserar enligt Hodder ett annat begrepp, som han väljer att kalla <i>Foris</i> latin för ”utanför”. Foris är gränsen mellan Domus och yttervärlden, det vilda. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När den bandkeramiska kulturen ersättas med trattbägarkulturen förändras bilden. (Hodder 1990: 141 ff). Långhusen försvinner och istället kommer långhus, gravhögar, som Hodder anser har husen som sin förebild. De är nämligen liksom husen trapetsformade, med tonvikt på ingången/Foris, med denna ingång placerad vid den östra eller sydöstra sidan, och utplacerade i spridda byliknande formationer. En annan likhet är lineariteten. Liksom husen är gravarna linjära, liksom för övrigt den tidigare bandkeramiska keramikens dekorationer var. Hodder tror inte att detta är en tillfällighet och anknyter till sin tidigare djupsinniga kommentar:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Rather than to talk of a long house, we might well talk of a linear house. The cultural ordering which oppose4s the wild is a linear ordering.”(Hodder 1990: 119). Domusbegreppet inkluderar nu alltså också de kollektiva gravarna. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Precis som i Sydösteuropa bryter Domus slutligen samman och ersätts med det manliga Agrios. Redan under trattbägarkulturen finns tecken på material kopplat till en manlig, krigisk symbolik, men den slutliga omsvängningen kommer med den snörkeramiska kulturen. Bosättningsarkeologin blir gravfältens arkeologi, gravarna i sig blir individuella istället för kollektiva, och den materiella kulturen överflödar av en manlig, aggressiv symbolik:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The idiom of social debate is now warring, hunting and drinking” (Hodder 1990:175).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodder vänder sig sedan till den franska megalitkulturen (Hodder 1990:219 ff) och då först till Parisbäckenet. Här finns i tidigneolitikum den bandkeramiska kulturen representerad, inklusive dess ”linjära” hus. På samma sätt som i Centraleuropa överförs lineariteten sedermera till gravarna. Men i motsats till i Centraleuropa blir gravarna efterhand stenkammargravar i stället före enbart långhögar.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I SOM-kulturens hällkistor och klippgravar finner Hodder en ny manifestation av Domus. Dessa linjära gravar är ofta kopplade till en kvinnlig symbolik. På utsidan av gravarna liksom i den yttre kammaren finns ofta bröst markerade. Samtidigt finns det ofta yxor längst inne i gravkammaren. Hodder refererar studier som visar att bröst, respektive yxor, i SOM-kulturen ofta är arrangerade så att de ställs i motsättning till varandra. (Hodder 1990:230 f). Han tolkar sedan materialet som att det manliga (underförstått vilda?) är inneslutet i det kvinnliga, Domus, en symbolisk uppdelning som han tidigare demonstrerat i Catal Hüyük och Lepenski Vir. Från utsidan är helt enkelt graven kvinnlig, men den döljer en inre manlig symbolvärld. Och:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”I find it hard to imagine, for example, that the passing of a body through a narrow port-hole entrance into a long, dark, cool tomb did not have sexual allusions at one level or another”. (Hodder 1990:232). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I det tidigneolitiska Bretagne saknas samma utpräglade manligt/kvinnliga dikotomi i megalitgravarna och symboliken är ofta mycket abstrakt. Det hindrar inte somliga forskare att med ganska subtila härledningar tolka den abstrakta symboliken som kvinnlig (ex.vis Crawford 1957: 79). I de senare hällkistorna dominerar två typer av avbildningar: bröst och dolkar. (Hodder 1990: 242). Dessa är dock inte ställda i förhållandet inre:yttre.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>d. Megalitiska Skandinavien</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Skandinavien menar Hodder att Domus kom att dominera i och med trattbägarkulturen. Den tidigare Erteböllekulturen hade, trots kontakter med de bandkeramiska kulturerna, inte utvecklat jordbruket eller byggt långhus. Hodder menar att det i denna kultur är svårt att se tecken på Domus (Hodder 1990: 180) Det är först i och med trattbägarkulturens utveckling i Centraleuropa som Domus sprider sig till Skandinavien, i och med att hela denna arkeologiska kultur får fotfäste där. Hodder föreslår att Domusideologin och jordbruket först blev acceptabelt i Skandinavien i och med nedtoningen av husen och betoningen av gravarna i trattbägarkulturen. Erteböllekulturen kunde inte ta över Domus i sin renodlade form, först i och med att den utvecklades och inkorporerade element av Agrios (utbyte, försvar, krigande) kunde den skandinaviska befolkningen godta den (Hodder 1990: 182)!</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den mest utvecklade symboliken i det neolitiska Skandinavien fanns inte i anknytning till de ganska torftiga bosättningarna utan i samband med gravar. Dessa gravar var ändå manifestationer av Domus: långhögarna saknade uttryck för social status utan var avsedda att skapa och representerar större sociala entiteter. Gravarna var både monumentala och lineära, och fortsatte på så sätt den europeiska trattbägartraditionen. (Hodder 1990: 186). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I mellanneolitikum utvecklades dösar och gånggrifter, en fortsättning på de tidigneolitiska gravhögarna. De representerade en massiv transformation av naturen, som blev en kulturell social kategori (Hodder 1990: 188). I mellanneolitikum utvecklades detta till fullo. Keramiken blev rikligt dekorerad, gravritualerna blev mer mångsidiga och komplexa, ”causewayed camps” började byggas. Samtidigt förekom det en betoning på in- och utgångarna till megalitgravarna. (Hodder 1990:189). Detta visar sig framförallt i att stora kvantiteter keramik har återfunnits vid ingångarna till gravarna. (Hodder 1990:190ff). Kulthusen, som ofta är centrum för mindre grupper av dösar och gånggrifter innehåller också keramik, men saknar ben, yxor och pärlor. Kulthusen är på så sätt på gränsen mellan den inre värld som representeras av megalitgravarnas inre och den yttre ”domestiska” världen. De representerar på så sätt Foris (Hodder 1990:195). Hodder anser att det inre i megalitgravarna är en manlig domän, vilket visas av bland annat av att de mesta av benrester ser ut att komma från män, liksom bland annat att stridsyxor har återfunnits i gravarna. (Hodder 1990:197). Han ser här en form av dikotomi mellan en inre manlig kontroll av esoterisk kunskap kopplad till förfäder och en yttre kvinnlig kontroll över ingången till denna kunskap (Hodder 1990:197f)! Han ställer upp följande schema:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”inside (back) male axe stone stone dry bones below dark</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
outside (front) female pottery earth wood wet flesh above light” (Hodder 1990: 199). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han ser megalitgravarna som </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”particular transformation of nature into a culturally controlled product” som “thus recreate the central concept of the Domus, in its central European form” (Hodder 1990: 200). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På samma sätt som i resten av Europa börjar Domus undermineras inifrån. Hodder menar att nödvändigheten att försvara Domus och att domesticera Agrios i sig skapar krafter som underminerar Domus. Detta visas bland annat i produktionen av stridsyxor redan under trattbägarkulturen (Hodder 1990: 206 ff). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Under sluter av mellanneolitikum upphör placeringen av keramik utanför gravarna, och keramiken blir dessutom i mindre grad dekorerad. Istället börjar flintyxor och stridsyxor placeras utanför gravarna. (Hodder 1990: 210). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I och med stridsyxekulturen (den skandinaviska varianten av den snörkeramiska kulturen) ser vi samma fenomen som i Centraleuropa. Samtidigt menar Hodder att förändringen i Skandinavien inte var lika stor. Gravhögar byggs fortfarande, snörkeramiskt material placeras ofta i de tidigare byggda megalitgravarna, gravhögar arrangeras ofta i linjära formationer, vilket anknyter till den gamla linearitetsprincipen. (Hodder 1990: 215 ff). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Överhuvudtaget ger Hodder bilden av ett samhälle som aldrig riktigt accepterade Domus i dess rena form, men som heller inte lika radikalt bröt med Domusprincipen när den slutliga förändringen kom. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad som är anmärkningsvärt vid varje läsning av Hodder – det helt abstrakta och immateriella i hans begreppsapparat – är också tydligt i hans behandling av Skandinavien. På så sätt är det ovanligt tydligt här, eftersom han vid sin behandling av den gropkeramiska kulturen, som uppstår i mellanneolitikum, samexisterar med både trattbägarkulturen och den snörkeramiska kulturen, och som verkar baserat sig på jakt, samlande och fiske, inkorporerar element av Agrios (Hodder 1990: 214). För Hodder representerar tydligen både ”de3t vilda” tillståndet hos jägar-samlare och det ”vilda” tillståndet hos krigiska boskapsskötande nomadstammar samma Agriosbegrepp! </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>e. Det urholkade Domus: Hodder om Storbritannien</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ju längre västerut och norrut vi kommer, desto mer urholkat verkar Domus bli. Mest urholkat verkar det ha varit i Storbritannien, där man kan undra vad som egentligen återstår av begreppet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Storbritannien byggdes långhögar och megalitgravar, som påminde om sina europeiska motsvarigheter. För Hodder representerade dessa Domus – eller som han här uttryckte det </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”dominating individuals through the metaphor and practice of domesticating the wild, the Agrios, including death.” (Hodder 1990: 246). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men ju längre Hodder kommer från Västeuropa, ju vagare blir kopplingen mellan Domus och kvinnlighet. Det är sant att Hodder i Frankrike-avsnittet lagt sig nära uppfattningen att gånggriften i sig är kvinnlig ”på utsidan” – men det som sker inne i dessa och andra neolitiska gravar blir i det brittiska avsnittet något som är kopplat till hemlig manlig esoterisk kunskap. Hodder går så långt som till att </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Social power within the community may partly or largely have depended on a <b>male</b> idiom of cultural control and on the creation of a discipline within the drama of death” (Hodder 1990: 249). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
. Hodder refererar till undersökningar som tyder på att det finns fler manliga ben än kvinniga i visa undersökta gravar. Även om han samtidigt medger att det skulle kunna bero på att kvinnliga ben är svårare att identifiera och skilja ut från ben av barn och yngre personer, kommer han ändå till slutsatsen att det åtminstone i vissa fall finns en klar övervikt för manliga ben. Dessutom hänvisar han till en undersökning som talar för att åtminstone i ett fall finns ben från manliga vuxna i den en inre kammare, medan ben från kvinnor, barn och ungdomar i en yttre kammare (Hodder 1990: 248). Han pekar vidare på fakta som tyder på att ingångarna till gravarna har varit blockerade eller dolda och att inträdet sålunda blivit svårt. Detta, menar Hodder, talat för att gravarnas inre var förknippat med </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”esoteric knowledge of cultural codes to which access was restricted”. (Hodder 1990: 252). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nu är ju det inte nödvändigtvis så att det som finns på ”insidan” är viktigare än det som finns på ”utsidan”, men Hodder verkar tro att det i detta fall verkligen var så :</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Access to the tomb is restricted. An imbalance is created. Those associated with the inside become the centre. They provide the origin or legitimation of the social order. (Hodder 1990: 253. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men denna esoteriska kunskap är ju inte bara manlig – den är också associerad med döden, något som hos Hodder inledningsvis var förknippat med Agrios, inte med Domus: Hodder förklarar: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”the tombs in England show the gradual extension of the Domus away from the domestic sphere. The tombs are associated with death and the non-domestic sphere. They thus provide the channel for transforming the Domus into the Agrios”. (Hodder 1990: 255). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om döden och det vilda internaliserades in i Domus genom megalitgravar och långhögar, liksom i ceremoniella strukturer som ”henges” eller ”causewayed enclosures” kommer det till slut även här att krossa Domus. Hodder ser en allt starkare betoning på individualitet, män, krig, och jakt, som trots att det i princip står i motsättning till Domus här växer fram i Domus´ mitt. I slutfasen har vi klockbägarkulturen, som är kopplad till individuellt gravskick, krigande, jakt och manlig prestige (Hodder 1990: 267). Men samtidigt är många av de tidigare klockbägarna återfunna i samband med exempelvis lineära gravhögar, megalitgravar och ceremoniella center som Avebury. (Hodder 1§990: 268). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodders analys är mest slående i Sydösteuropa - de övriga regionerna förklaras, liksom hos Gimbutas, i hög grad med det sydösteuropeiska materialet som utgångspunkt. Men trots allt är hans symboliska koppling mellan megalitgravarnas yttre och det kvinnliga troligen fruktbart. Hodder är dock ganska vag; andra forskare är betydligt mer bestämda.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>f. Gimbutas: graven som livmoder</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Till dessa hör (naturligtvis) Marija Gimbutas (1987a; 1989). Hon härleder den megalitiska symboliken tillbaka till paleolitikum, där hon anser att grottan i sig uppfattades som gudinnans livmoder. (Gimbutas 1989: 151). De italienska och maltesiska klippgravarna har former som hon bedömer som livmoderformade, äggformade eller grovt antropomorfa.(Gimbutas 1989: 152). De västeuropeiska gånggrifterna tolkar hon som avbildningar av gudinnans livmoder (den inre kammaren) och vagina (gången). (Gimbutas 1989: 152). Hon påpekar att ingångarna till megalitgravarna alltid är mycket trånga och ibland vulvaformade (Gimbutas 1989: 157). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I övrigt finner hon den stora gudinnans symboler rikligt företrädda i megalitkulturen. (Gimbutas 1991: 297 ff). Diffusa kullformade, möjligen halvantropomorfa avbildningar (s.k. ”bucklers”) ser hon som symboler för gudinnan. Statymenhirerna hör naturligtvis till denna kategori. Trianglar och dubbla trianglar avbildar vulvan. Många av de välkända symbolerna som i Sydösteuropa finns kopplade till kvinnoavbildningar är representerande i den megalitiska konsten, vilket även det knyter den till den alleuropeiska gudinnekulten. Triangelformade stenar vid megalitgravarnas ingångar ingår i samma mönster. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas tolkningar av de mer abstrakta symbolerna i den megalitiska konsten är nästan omöjliga att utvärdera. Om man på förhand accepterar Gimbutas teser kan det se sig rimligt att se existensen av exempelvis zig-zag-linjer, ormavbildningar, eller skålgropar som ett tecken på att megalitgravarna har en symbolik som knyter den till gudinneavbildningar i Sydösteuropa. Mer problematiskt torde det vara när hon på samma sida tar upp följande exempel:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Suns with rays and <i>sundials</i> with a cupmark with a cupmark in the centre as symbols of life energy”. (Kursivering i originalet). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nu är solsymboliken hos Gimbutas normalt ingenting som i någon högre grad är förknippat med Gamla Europa (även om den även återfinns där – se Gimbutas 1991: 400) utan framförallt förekommer i de indoeuropeiska kulturer som ersatte den gammaleuropeiska matrifokala. Så även om det för Gimbutas är helt naturligt att anföra den som ett exempel på symbolerna för gudinnan i den megalitiska konsten är det inte ett exempel som kan anföras som argument för riktigheten av hennes grundteori. I den systematiska genomgång av Gamla Europas symbolik som Gimbutas (1989) genomförde i sin <i>The Language of the Goddess </i>nämns ett antal symboler som hon kopplar till neolitisk gudinnetro i sina olika aspekter. Dit hör exempelvis V:n, chevroner, M, zig-zag-linjer, bröst, ögon, öppna munnar, linjer om tre, ormar, skepp, igelkottar etc. etc. Nu återfinns förvisso många av dessa symboler i den megalitiska konsten, även om skeptiker skulle kunna invända att flera av dessa är så allmänna att de torde kunna förekomma i vilka avbildningar som helst. Men det är samtidigt intressant att flera av de vanligaste temana i denna konst är specifika för det megalitiska Västeuropa, och ytterst sällan (eller aldrig) förekommer i det neolitiska Sydösteuropa. Twohig (1981) har sammanställt material om den megalitiska konsten och, i motsats till Gimbutas, sökt statistiskt bearbeta det. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I den iberiska megalitiska konsten är den vanligaste figuren en helt könsobestämbar antropomorf avbildning, och som nummer två finns en avbildning som närmast liknar ett djurskinn, utlagd på marken. Inget av dessa motiv kan på något omedelbart sätt kopplas till en gudinnekult. Därefter kommer dock flera exempel på trianglar, chevroner, och ormsymboler. Om man väl godtagit Gimbutas tolkning av dessa symboler kan det ses som ett stöd åt idén att den sydösteuropeiska gudinnekulten avspeglas även i den megalitiska konsten. Men som nummer sju finns solsymboler, som inte är vanliga i det sydösteuropeiska materialet. (Twohig 1981: 23). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
För hällkistorna i Bretagne har Twohig gjort en liknande sammanställning. Där är skålgropen den vanligaste symbolen, enligt Gimbutas en vulvasymbol. På andra plats kommer U: n, på tredje palts någonting som Twohig tolkar som ett ok, och på fjärde något som liknar en stav eller krok , som Twohig benämner ”Crook.” (Twohig 1981: 54). Vare sig oket eller kroken tillhör de vanligaste symbolerna från Sydösteuropa. När det gäller kroken förekommer den endast undantagsvis i Sydösteuropa (Gimbutas 1989: 289). Den har återfunnits i ett exemplar, från gravfältet vid Varna, men den verkar inte finnas på någon gudinneavbildning, och Gimbutas har själv i ett annat sammanhang antytt att gravfältet vid Varna, som uppvisar starka tecken på en social stratifiering, och domineras av manliga gravar, kanske avspeglade en påverkan från den redan avancerande Kurgankulturen. (Gimbutas 1991). I övrigt återfinns här även någonting som ser ut som siffran 7 på sjätte plats, och yxor på åttonde plats. På tionde plats kommer en egenartad figur, som Twohig benämner ”buckler”, och som hon natar är antropomorf. Denna tolkning synes mig inte helt nödvändig. Gimbutas (1991: 297) anser att en figur är en avbildning av gudinnan, utan att närmare motivera varför. Den verkar inte ha några motsvarigheter i det sydösteuropeiska materialet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I den irländska och brittiska megalitiska konsten finns fler likheter med de kulturer som Gimbutas beskriver i sina arbeten om Sydösteuropa. Här dominerar abstrakta motiv: cirklar, U:n, spiraler, parallella linjer, våglinjer, trianglar, chevroner. (Twohig 1981: 107). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I många fall ter sig Gimbutas tolkning av flera av den megalit6iska konstens symboler som symboler för gudinnan som godtyckliga. Det gäller i synnerhet kroken, som nästan aldrig verkar förekomma i Sydösteuropa, och, så vitt jag känner till aldrig uppenbart kopplade till kvinnofiguriner. Problemet är som antytts att Gimbutas, som redan är övertygad om att gudinnekulten var det sammanhängande ideologiska kitt som förenade Gamla Europa, sedan tar sig an symbol efter symbol och försöker bestämma dess palts i gudinnans ikonografi. Hon kan ha rätt, hon kan ha fel, men hon lägger inte fram några tvingande belägg för att hon skulle ha rätt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, liksom Hodder, tar sin utgångspunkt i Sydösteuropa. I Sydösteuropa har vi en rik kvinnlig antropomorf konst, som åtminstone delvis verkar förekomma i entydigt rituella sammanhang. Därifrån kommer modellen, och Gimbutas försöker sedan flytta över den till regioner, där konsten endast undantagsvis är antropomorf. Att vissa symboler – som V:n, chevroner, våglinjer etc. förenar de två regionerna tar hon som intäkt för att symbolsystemet i grunden var5 detsamma. Det säger sig självt att detta är en metod förknippad med stora risker för felslut och otillbörliga generaliseringar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hennes grundsyn på megalitgravarna som ”gudinnans livmoder” kan däremot ses som en ganska plausibel arbetshypotes. Att människor begravs i kollektiva stenkammare under jord, där dessutom den vanligaste typen är gånggrifter, med vagina- och livmodersassociationer som inte torde ha varit mindre uppenbara då än nu, talar ganska starkt för hennes ”moder jord”-tolkning. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon är dessutom inte ensam om denna tolkning. Flera andra forskare har föreslagit den. Ett exempel är den svenske arkeologen Bo Gräslund: ”Det är i sammanhanget frestande at se gånggriften som en symbol för en Moder Jord- och fruktbarhetsgudinna. Rent konkret skulle då kammaren kunna representera gudinnas livmoder och gången hennes vagina, genom vilka de begravda återföddes till nytt liv.” (Gräslund 1989: 75). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är naturligtvis sedan möjligt att – utifrån detta grundantagande – sedan följa Gimbutas resten av vägen. När Gimbutas (1991: 301 ff) analyserar den megalitiska konten vid Newgrange, Knowth och Gavrinis återfinnes hon gudinnas symboler, och läser in ormar, uggleögon, och vulvor i den ganska så abstrakta konsten. I många fall kan man vara benägen att instämma – i synnerhet är det lätt att få vulva-associationer från ristningarna i megalitgraven vid Gavrinis. (Gimbutas 1991: 304; Twohig 1981:fig 110-122). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om en religiös tolkning av figurinerna i Sydösteuropa kan diskuteras är megalitgravarnas religiösa funktion närmast obestridlig. Om ett samhälles mest välgjorda byggnader är dess gravar och om dessa gravar ofta är fyllda med en komplex symbolik kan det knappast bero på något annat än att graven i sig sågs som e del av en sakral dimension. Mycket tyder på att denna dimension hade något med begreppet ”kvinnlig” att göra: de vagina- och livmodersassociationer som gånggrifter och i viss mån också hällkistor ger är troligen inte någon tillfällighet. Om man till detta lägger att de antropomorfa avbildningar som i ett antal fall var gravens ansikte utåt alltid är kvinnliga när de är möjliga att könsbestämma, och att statymenhirerna vanligtvis är kvinnliga blir den kvinnliga helhetskaraktären på monumenten trolig. Om sedan den entitet man kan ana finns symboliserad i megalitgravarna ska definieras som en ”gudinna” är kanske mindre viktigt. Det viktiga är att vi har en koppling mellan det ”sakrala” och det kvinnliga i den västeuropeiska neolitiska kulturens centrala monument. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Denna koppling ’är som starkast i Frankrike, och i viss mån i Bretagne, Sydfrankrike, norra Italien, Schweiz, Tyskland, och Spanien, där kvinnliga statymenhirer återfunnits. De tecken som kan anföras som stöd för existensen av en gudinnekult (förutom själva megalitgravarna i de megalitiska regionerna) är svagare i de övriga regioner där det byggdes megalitgravar, även om djärva försök inte saknas – naturligtvis hos Gimbutas, men även hos andra (ex.vis Dames 1976). Det kan naturligtvis också hävdas att om man väl kommit till slutsatsen att existensen av en kult av kvinnliga övernaturliga krafter i stora delar av Europa troligen dominerade den religiösa föreställningsvärden, vore det orimligt att anta att resten av det neolitiska Europa saknade en sådan kult. Men det förvisso ett ganska så spekulativt. argument.</div>
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-29591397491331808632012-11-02T13:25:00.002-07:002012-11-02T15:24:08.317-07:004. Ett matrifokalt, egalitärt och fredligt Europa?<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;">Den neolitiska kulturen i ”Gamla Europa” utmärkte sig enligt Gimbutas inte enbart genom att religionen dominerades av en gudinnekult. Relationerna i samhället var dessutom radikalt annorlunda än de som sedan dess existerat i den patriarkala kulturen. Redan i en tidig sammanfattning beskriver Gimbutas dessa samhällen sålunda:</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 12px;">
</span></span><br />
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">”the culture of <i>Old Europe</i> was characterized by a dominance of woman in the society and worship of a Goddess”…”The term <i>Old Europe</i> is applied to a pre-Indo-European culture of Europe, a culture matrifocal and probably matrilinear, agricultural and sedentary, egalitarian and peaceful” (Gimbutas 1982b:9). </span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att dessa kulturer var jordbrukande och bofasta är naturligtvis inte kontroversiellt; de övriga egenskaperna är i desto högre grad föremål för debatt och ifrågasättande fån Gimbutas kritiker. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>a. Ett jämlikt samhälle?</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas (1991: 324 ff) underbygger antagandena om att det neolitiska samhället var egalitärt med att refererar till studier av bosättningar och gravplatser. Hon ger exempel hämtade från arkeologiskt material från Europa och kommer till slutsatsen att det talar för en egalitär samhällsorganisation. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon påpekar att det saknas exempel på stora byggnader som skulle kunna vara residens för ”hövdingar” eller stormän. Det finns skillnader i husstorlek, men de större husen är blandade med de mindre, och är inte utmärkta genom sin belägenhet eller avskilda från resten av samhället. Gimbutas ser en del av de något större husen som tempel, och hänvisar till att de är utrustade med altare, reliefer och religiös parafernalia (Gimbutas 1991: 325-327 ). I andra fall menar hon att det kan ha varit hus som beboddes av utvidgade familjeenheter, som beboddes av flera generationer. Hon hänvisar till exempel från Cucutenikulturen i Moldavien, där de större husen hade fler lager av golv, vilket implicerade att husen användes under flera generationer. De mindre husen saknade fler lager, vilket antyder att de var tillfälliga bosättningar (Gimbutas 1991: 328ff). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Sydösteuropa har återfunnits lämningarna av stora byar, och i Cucutenikulturen även städer. I den centraleuropeiska bandkeramiska kulturen är bosättningsenheterna mindre. Husen varierar från mindre hus till långhus, och i långhusen återfinns ofta mer dekorerad keramik än i de mindre. Somliga har velat tolka långhusen som residens för stormän, präster, eller hövdingar, men Gimbutas anser att de snarare utgör hus för familjer som har en central roll i det religiösa livet. Hon hänvisar här till att det i gravmaterialet saknas belägg för existensen hövdingar eller stormän. (Gimbutas 1991: 330). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad gäller gravplatser och gravmaterial dominerades den tidiga sydösteuropeiska kulturen av kvinno- och barngravar i nära anknytning till husen. Gravgodset är närmast obefintligt; det finns dock exempel på att gravar för äldre kvinnor Innhållit gravgods(Gimbutas 1991: 331). Omkring 5000 f.kr. uppförs de förta gravfälten; barnen begravs fortfarande i anknytning till husen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas hänvisar till olika undersökningar av gravmaterial från olika regioner. Från den bandkeramiska kulturen hade endast 30 procent av gravarna gravgods Gravgodset var anspråkslöst och bestod exempelvis av enstaka vaser, armband och olika typer av stenredskap. Den störta skillnaden i gravgods var mellan kvinnor och män; medan män ofta begravdes med stenredskap, och pärlor, medan ofta kvinnor begravdes med gravgods med symbolisk betydelse, ofta med rikligt dekorerade vaser. Gimbutas drar av detta slutsatsen att männens sociala ställning relaterades till hantverk och handel, medan kvinnornas till en ställning inom det religiösa livet. (Gimbutas 1991: 333). . </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Lengyelkulturen begravdes män ofta med stenyxor och hornyxor/hammare medan kvinnorna ofta begravdes med spondylusskal, ben-armband, halsband, eller djurtänder. (Gimbutas 1991: 334). Material från Tisza-kulturen visar att endast männen begravdes med obsidian och flinta, medan kvinnor ofta begravdes med keramik eller redskap som används i tillverkningen av keramik. (Gimbutas 1991:336). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas kommenterar: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Old European cemeteries cannot be divided into rich and poor grave categories, as in Indo-European times, since grave goods do not represent the wealth of an individual; they are essentially symbolic, expressing either religious symbols or personal qualities. Burials having more or fewer grave goods intermingle and are not set off physically from the rest of the cemetery.” (Gimbutas 1991: 336). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Sammanfattningsvis talar, enligt Gimbutas, gravmaterialet i Sydösteuropa, för existensen av ett släktskapsbaserat samhälle. Gravarna var ofta r grupperade om enheter om 20 till 25 individer, vilket kan avspegla släktskapsgrupper. Äldre kvinnor och unga flickor var ibland utrustade med mer gravgods än genomsnittet, men det var symboliska artefakter, som inte avspeglade rikedom eller ett ovanligt stort välstånd. (Gimbutas 1991: 338). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns några undantag från detta I Sydösteuropa i slutet av den ”gammaleuropeiska” kulturen. I tre gravfält nära svarta havet - Varna, Durankulak, och Devnia, återfinns mycket rika gravar, i gravfält som domineras av mansgarvar. Ett exempel är en manlig grav från Varna, där band annat tre guldhalsband, tre guldarmband, två guldörhängen för vardera örat, sex hårband av guld, en stor guldskiva återfunnits. Gimbutas drar slutsatsen att det här måste ha skett en social förändring av stora mått, eftersom den gammaleuropeiska kulturen i övrigt totalt saknade exempel på rika mansdominerade gravfält. Hon vill i detta fall inte heller tillskarva förändringarna den framväxande Kurgankulturen, då materialet tyder på en inhemsk tillverkning (Gimbutas 1991: 338). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men detta var ett undantag. I hela Europa, inklusive Västeuropa, var enligt Gimbutas samhället egalitärt. Det gäller naturligtvis megalitkulturen, som i sitt gravskick till och med blandade skeletten i de kollektiva gravarna så att det är i det närmaste omöjligt att ens räkna antalet individer i en grav (Gimbutas 1991: 338). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I sin kritik av Gimbutas tar Hayden (1986) upp frågan om det neolitiska Europa var egalitärt mycket knapphändigt. I samband med att han angriper henne för att presentera en bild av ”Gamla Europa” som ”a matriarchal utopia” hävdar han att </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”it is erroneous to assume that the cultures of Old Europe where social utopias for anyone but the elites” (Hayden 1986: 25)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Några belägg för att det överhuvudtaget existerade “eliter” i dessa samhällen lägger han dock inte fram. Frågan om när klara tecken på en social stratifiering kan skönjas i det neolitiska Europa är omdiskuterad. Jag kommer att i detta avsnitt diskutera denna fråga. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Först två metodologiska ställningstaganden. Det finns flera fällor man bör undvika när man behandlar denna fråga. Ett är at se minsta tecken på skillnader i exempelvis husstorlekar eller gravgods som ett exempel på social skiktning. Att exempelvis konstatera att </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”in Lepenski Vir a couple of houses are larger than the rest” (Bender 1978: 216) som ett argument I diskussionen om tidig social stratifiering är ett egenartat argument, då det förutsätter att egalitära samhällen präglas av en millimeterrättvisa, där alla hus måste vara på kvadratmeten när lika stora eller alla gravar måste innehålla en exakt jämförbar mängd gravgods. Ett samhälle med exakt lika stora hus och med en total jämlikhet vad gäller gravgods skulle snarare tyda på ett närmast ofattbart totalitärt än ett jämlikt samhälle. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att några människor har lite mer gravgods än andra och att några hus är lite större än andra kan bero på vad som helst. Däremot kan exempelvis gravmonument där ett stort antal människor lagt ner ett hårt arbete på en grav där endast en eller några få personer fått ligga, knappast tyda på något annat än någon form av social stratifiering. Någonstans emellan dessa exempel går en gräns där det kan bli rimligt att diskutera i termer av social skiktning. Min uppfattning är som ovan antytts att en social skiktning kan antas om byggnader (gravar eller hus) som uppenbarligen bara utnyttjas av en eller mycket få människor, samtidigt som det är uppenbart att mänga fler måste ha hjälpt till att bygga dem. En annan indikator är om det regelbundet påträffas gravar som innehåller mångdubbelt mer (och/eller finare) gravgods och i synnerhet om dessa gravars särställning även utmärks på annat sätt. Detsamma gäller naturligtvis om hus avsedda att bo i innehåller en stor mängd lyxprodukter som saknas i andra hus. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan tvivelaktig utgångspunkt är att anta att om vissa typer av föremål eller byggnader som i sig inte logiskt kan kopplas till ett stratifierat samhälle, i dagens etnografiska material ofta är kopplade till sådana, detta också måste vara fallet med liknande föremål eller byggnader under exempelvis neolitikum. Ett exempel på denna logik ser vi hos Burenhult so härleder en typ av social organisering endast utifrån det gemensamma byggandet av stora stenmonument! Han skriver: ”Inom de polynesiska hövdingadömena skulle den megalitiska traditionen utvecklas till en grandios byggnadskultur… Kopplingen till den europeiska stenålderns kammargravstradition för 5000 år sedan är mycket intressant… Klart är emellertid att utvecklingen är mycket likartad i Västeuropa och Söderhavet, med små och enkla monument i begynnelsen, och med imponerande megalitbyggnationer i ett fullt utvecklat skede. Att stamhövdingar legat bakom monument som Stonehenge och Avebury i England, Newgrange på Irland och Carnac i Frankrike, torde stå utom allt tvivel. Dessa kolossala anläggningar måste ha utgjort centrala kultplatser för ett stort omland, platser där byhövdingarna kommit med sitt följe för att utöva sin kult och för att administrera sina samhällen under ledning av en ‘Paramount Chief’” (Burenhult 1986: 160-62).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lägg märke till hur logiken utvecklas! Efter att utgått från en ”koppling” som är ”utomordentligt intressant" når Burenhult visshet: hans slutsatser står ”utom allt tvivel”. Den polynesiska kulturen, som vi kommer att diskutera mer utförligt senare, är dock troligen väsenskild från den europeiskt neolitiska. Vi vet inte vad som fick denna kultur att starta sin kolonise4ring av Stilla Havets öar. Vad vi vet är att redan när denna långa folkvandring startade existerade ett stort antal stratifierade, militariserade, expansiva kulturer på den euroasiat6iska kontinenten. Den europeiska neolitiska kulturen däremot5 växte fram ur den mesolitiska i ett helt annat kulturellt sammanhang. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En tredje felaktig utgångspunkt avspeglas även i det tidigare exemplet. Det är den alltför vanliga metoden att utgå från schemat ”band – tribe – chiefdom –state” och sedan försöka avgöra <i>vilken</i> av dessa kategorier en kultur tillhör. Därmed utgår man a priori från att alla någonsin existerande samhällen har hört till någon av dessa existerande kategorier. Med denna metod får vissa arkeologer en rad slutsatser gratis – om man väl luckas hitta några tecken på att vi har ett hövdingadöme – följer sedan allt annat. Att det skulle kunna funnits samhällen som kombinerat olika drag från exempelvis hövdingadömen eller stammar, eller haft drag som inte alls finns i dagens etnografiska material utesluts därmed på förhand. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En ganska så extrem variant av denna metod är att utgå från antalet beräknade invånare på en arkeologisk fyndplats och kolla upp det etnografiska materialet och sedan dra slutsatser om det exempelvis var frågan om ett hövdingadöme. Till och med denna variant är inte ovanlig inom dagens arkeologi. (se exempelvis Orme 1981: 163; Burenhult 1986: 148, 152, 156). Med en sådan ”checklist archaeology” (Shanks och Tilleys (1987: 37; jfr även 148 ff) träffande uttryck) kan vissa arkeologer skapa illusioner av en exakt vetenskap, med en rent matematisk bevisföring. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den klassiska ståndpunkten hos många arkeologer har sedan länge varit att betrakta de flesta kulturer i Europa från dessa tidsperioder som egalitära. Så här beskriver till exempel Gordon Childe den danubiska neolitiska kulturen : </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”They were democratic and perhaps even communistic; there are no hints of chiefs concentrating the community’s wealth” (Childe 1957: 142). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Samma synsätt har han på flera av de andra berörda kulturgrupperna (se ex.vis Childe 1957: 142). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Och faktum är att det inte endast är Gimbutas som haft svårt att finna tecken på sociala hierarkier i det arkeologiska materialet. Samma bild ges i konventionella arkeologiska standardverk. Över hela Europa tycks skillnader i husstorlek inom varje givet bosättningsområde variera ganska lite (Champion etc. 1984: 140). Det finns enstaka undantag från detta mönster, där klart större byggnader kontrasterar mot mindre inom samma bosättning. Men detta kan ofta övertygande förklaras med att dessa byggnader för gemensamma aktiviteter, kulthus etc. (Champion etc. 1984: 142). Ett exempel på detta är från Nea Nikomedeia i Makedonien, där ett anta mindre hus är grupperade runt ett större, där ett antal lerfiguriner ger en antydan om detta hus´ kultiska funktioner. De centraleuropeiska långhusen å andra sidan kunde variera ganska mycket i storlek, men de större husen hade inte några särskiljande drag som kvalitativt urskilde dem från de andra (Hodder 1990: 123). De större husen beboddes knappast av ”hövdingar” eller en ”överklass” – husstorleken kanske relaterades till olika perioder i en familjs livscykel eller antalet medlemmar i ett hushåll. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad gäller bosättningsmönstret kan det variera mellan ensamgårdar och byar (Champion 1984: 131) men ingenting som allvarligt talar mot den egalitära helhetsbilden har framkommit. Från Storbritanniens del antar Castleden (1990: 210) att </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Britain was composed of myriads of separate, small-scale, modular societies, each one entirely self-governing”.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta grundar han på existensen av spridda bosättningar med liknande inre funktionssätt (d.v.s. det finns inga tecken på en specialisering och arbetsfördelning bosättningarna emellan) och frånvaron av en bosättningshierarki. Megalitmonumenten kan också förklaras utan att anta en politisk centralisering; de större kan antas vara resultatet av samarbete mellan olika bosättningsgrupper och stammar (Castleden 1990:212 ff). Denna bild är inte unik för Storbritannien; med större eller mindre variationer präglar den hela Europa. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Överhuvudtaget ger bosättningsmaterialet inget stöd för antagandet at de europeiska kulturerna skulle styras av ”eliter”. Vad gäller gravar är det dominerande intrycket att de inte tycks avspegla någon märkbar social skiktning (Whittle 1985: 89 f, 112, 159 ff). Under långa tidsperioder dominerar kollektivgravar i stora delar av Väst- och Centraleuropa. Existensen av sådana talar inte direkt för ett stratifierat samhälle. Som vi sett har dock megalitgravarna (se nedan) använts som argument för existensen av hövdingadömen i Europa. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad gäller Sydösteuropa rådde det ett individuellt gravskick – och de finns förvisso variationer när det gäller gravgods. Men de är inte extrema (Champion 1984: 148). Begravningarna i Sydösteuropa skedde vanligtvis inom bosättningarna – endast ett tiotal gravfält som inte låg i anknytning till dessa har återfunnits (Hodder 1990: 76). Det är också på dessa externa gravfält som de enda klara tecknen finns på sociala skillnader. Medan gravarna vid bosättningarna ofta är barngravar (Hodder 1990: 73) finns det på några av de fåtaliga gravfälten en övervikt för mansgarvar och ibland ganska markanta skillnader i gravgods mellan individer (Hodder 1990: 73 ff). Dessa gravfält är dock ett marginellt fenomen i det sydösteuropeiska samhället och Hodder (1990: 71 ff) verkar betrakta dem som en del av en framväxande manlig ”subkultur” i utkanten av ett samhälle där fokus låg på hushållet och en kvinnlig symbolik. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Totalt sett har vi inga övertygande tecken på en social stratifiering utifrån gravmaterialet. Detta skiljer sig markant från den senare fasen, då Gimbutas anser att ”Gamla Europa” dukat under. Från dessa tidsperioder är det mycket enkelt att finna entydiga exempel på stora sociala skillnader. Ett exempel kan här hämtas från Gimbutas, från Kaukasus cirka 2500 f. Kr.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
””The Majkop king…was dressed in a garment onto which gold ornaments were sown: 68 lion figures 19 bulls, and 38 rings. Close to his head were found beads and buttons of gold, silver and, turquoise, and carnelian. Beside the skeleton lay parts of a canopy consisting of six rods of gold and silver, four of which passed through figures of gold bulls” (Gimbutas 1970: 168). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I de tidsperioder och regioner som Gimbutas definierar som “Gamla Europa” går det inte att hitta några exempel som ens avlägset liknar ett sådant överdåd.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns dock som nämnts en grupp monument som ibland krävde mycket stora arbetsinsatser för att byggas och som har använts för att argumentera för existensen av privilegierade grupper i ”Gamla Europa” och det är megalitmonumenten. Även om Burenhults paralleller inte bevisar något kvarstår det faktum att megalitmonumenten krävde arbetsinsatser av stora grupper av människor. När det gäller gravarna är frågan om dessa arbetsinsatser tjänade syftet att bygga upp kollektiva gravplatser för hela gruppen eller om de var exklusiva gravplatser för en styrande elit. Frågan är mest central när det gäller de största monumenten, som krävt det största antalet arbetstimmar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det första som står klart är att den stora majoriteten av dessa gravar var kollektiva gravar. Det finns undantag – till exempel vad gäller några av de äldre dösarna i Skandinavien, som verkar vara avsedda för endast en person. (Hodder 1990: 196) Men dessa gravar var relativt små och inte omöjliga att byggas av en liten grupp människor. Nu betyder i sig inte kollektiva gravar definitionsmässigt att alla hade tillgång till gravarna. Det går naturligtvis att hävda att endast ”den ledande släktskapsgruppen” utnyttjade megalitgravarna. Men eftersom det saknas belägg för att dessa ”ledande” grupper existerade förblir det spekulationer. Det innebär inte nödvändigtvis att hela populationen var begravda i megalitgravar. Men det finns faktiskt alternativa förklaringar till att inte alla mänskor ser ut att ha återfunnits i megalitgravarna än att de inte fick för att de inte tillhörde den rent hypotetiske ”hövdingens” släktskapsgrupp. Det kan till exempel handla om periodiska utrensningar i gravarna, det kan handla om att endast de som bodde i närheten begravdes där, eller att det fanns olika lokala traditioner. Och eftersom de alternativa gravar där ”de andra” skulle begravts inte återfunnits är teorin än mer osannolik. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De megalitiska templen på Malta, liksom klippgraven i Hal Saflieni ska behandlas senare. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När det gäller de flesta megalitgravar verkar faktiskt många forskare (se exempelvis Renfrew 1973: 133 ff) acceptera att de har tillkommit i egalitära samhällen. Det är när det gäller de större monumenten, som de på Malta, eller exempelvis Newgrange, som många utgår från att samhället måste ha utvecklat en stark stratifier5ing. Jag återkommer till Malta – här endast några mer principiella resonemang. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Grunder för Renfrews m.fl. jakt på ”hövdingadömen” eller andra typer av stratifierade samhällsmodeller när det gäller element som kräver stora arbetsinsatser är en ovilja att föreställa sig att en övergripande planering av stora kollektiva arbetsinsatser skulle kunna ske demokratiskt utan en hierarkisk beslutsstruktur. Men att detta skulle vara omöjligt återstår att bevisa. I dagens värld har alla egalitära samhällen trängts undan och marginaliserats både politiskt och geografiskt. Att de enda folk som bygger monument av storleksordningen Newgrange, Stonehenge eller Silbury Hill är stratifierade är inget övertygande bevis för att det alltid måste varit fallet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om det funnits privilegierade grupper borde de på något sätt kunna upptäckas direkt, exempelvis i form av överdådiga bostadshus, palats eller rikt utrustade individualgravar. Men sådana belägg saknas här, i motsats till under bronsåldern, och det har fått en del förespråkare för ett stratifierat neolitikum att hävda att den egalitära karaktären på husen och gravarna var avsedda att maskera sociala skillnader och konflikter. (Whittle 1985: 165, 231, 298). Att seriösa förespråkare för ett stratifierat samhälle under neolitikum tvingas till sådana teorier är ett av de starkaste argumenten för att samhället under dessa tidsperioder verkligen var egalitärt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>b. Ett fredligt samhälle? </b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas ser ”Gamla Europas” samhällen som fredliga.. Avsaknaden av befästningar och vapen i det arkeologiska materialet ger en bild av samhällen med en mycket fredlig karaktär: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The characteristic absence of heavy fortifications and of weapons speaks for the peaceful character of most of these art-loving peoples. Some defensive measures – usually ditches and palisades – however, were taken to protect the villages from animal and human intruders, or in the marginal arras in the east – from possibly hostile neighbours” (Gimbutas 1982b: 5)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Denna bild av “Gamla Europa” som fredligt kommer nästan automatiskt i konflikt mot de som vill förklara det neolitiska samhället i ljuset av nutida etnografiska paralleller. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Många socialantropologer och ”etnoarkeologer" brukar utgå från att de neolitiska samhällena hade en stambaserad samhällsordning, jämförbar med den som många hackjordbrukande kulturer har idag. Utifrån detta brukar de sedanprojicera dagens stamsamhällens tendenser till att lösa konflikter med väpnade strider på neolitikum. Marshall Sahlins inleder en diskussion om stamsamhällens aggressionsbenägenhet med att slå fast att </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”in its broadest terms the contrast between tribe and civilization is between War and Peace. A civilization is a society specially constituted to maintain ‘law and order’; the social complexity and cultural richness of civilizations depend on institutional guarantees of Peace. Lacking these institutional means and guarantees, tribesmen live in a condition of War, and War limits the scale, complexity, and all-round richness of their culture, and accounts for some of their more ‘curious’ customs” (Sahlins 1968:5). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta chockerande uttalande (jfr den assyriska civilisationen med det trobriandiska stamsamhället!) modifierar Sahlins kraftigt i den följande texten. Vad han menar är att medan en civilisation har styrande organ som förhindrar strider saknas dessa hos stamsamhällen. Därför måste de ständigt utveckla andra sätt att förhindra väpnade konflikter. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Many of the special patterns of tribal culture become meaningful precisely as defence mechanisms, <i>as negations of Warre</i> (Sahlins 1968: 7-8). (Warre är en term Sahlins tar från Hobbes och betyder ungefär ett tillstånd av permanent stridsberedskap). Det klassifikatoriska släktskapssystemet förhindrar strider inom stammen, system för gåvoutbyte och en exogami som skapar äktenskapsallianser förhindrar strider mellan stammar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om det neolitiska Europa hade en stamorganisation som påminner om den som finns beskrivna i den etnografiska litteraturen vet vi inte. En stor del av de specifika drag som dagens stamorganisation uppvisar kan naturligtvis vara resultatet av årtusenden av konfrontationer med starkare, stratifierade, samhällen. Men vad Sahlins resonemang visar är att även om det neolitiska Europa befolkades av stamsamhällen, motsvarande de mer sentida, kan man inte dra några mekaniska paralleller om deras benägenhet till väpnade konflikter. Sahlins beskriver stamsamhällets strävan att utveckla vänskapliga allianser för att undvika strider. Det är ganska uppenbart att dessa strategier har betydligt större sannolikhet att bli framgångsrika under de förutsättningar som rådde i det neolitiska Europa än hos den överväldigande majoriteten av de etnografiskt beskrivna stammar, vars själva existens när de studerads var dödligt hotad av den västerländska koloniala expansionen. Om man tar hänsyn till denna faktor finns det all anledning att ta spekulationer om ett permanent krigstillstånd i det neolitiska Europa med mycket stor skepsis. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I sin kritik av Gimbutas angriper dock Brian Hayden (1986: 25 f) hårt hennes uppfattning att de berörda kulturerna skulle ha varit fredliga:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”At one time it used to be thought that Neolithic Europe was quite peaceful. However, it is beginning to appear more and more at though the initial peace of the era was more a product of isolation rather than a fundamental change in the social fabric. As soon as fertile land began fill up in central and northern Europe, significant and sometimes surprisingly ambitious evidence of warfare begins to appear. (Milisauskas 1978; Dixxon 1979; Mercer 1985). In the area of Old Europe, many of the earliest Neolithic communities such as Nea Nikomedeia appear to have defensive walls and have been planned in labyrinth-like fashions as to thwart easy penetration into the settlements. “</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hayden har två referenser till stöd för sina långtgående slutsatser, dels Milisauskas (1980) “European prehistory”, dels två artiklar i Scientific American.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Significant and surprisingly ambitious evidence”</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
lyser med sin frånvaro i Milisauskas (1980: 177ff) behandling av tecken på krigsföring i den mellanneolitiska perioden (från det tidiga neolitikum finner han inga betydelsefulla tecken på krigsföring och den senneolitiska perioden motsvarar inte Gimbutas ”Gamla Europa” utan den period i henens modell där ”Gamla Europa” slås sönder av patriarkala, stratifierade och krigiska kulturer). Han börjar med att ta upp ökningen av antalet polerade yxor och yxor gjorda av annat råmaterial än sten. Varför detta skulle vara ett tecken på en mer militariserad situation är oklart, och hans enda argument är att ”copper axes were more suitable for cracking skulls than wood-working" (Milisauskas 1980: 177). Han modifierar snart sitt påstående (Milisauskas 1980: 179) genom att påpeka att dessa yxor säkerligen ändå användes till att arbeta med trä och dessutom hade ceremoniell betydelse. Det sistnämnda styrks också av att de uppenbarligen användes i gåvoutbyte. Milisauskas anser dock att det finns tecken på att trattbägarkulturen ägande sig mer åt krigsföring än vad den tidigare bandkeramiska kulturen gjorde och nämner i sammanhanget </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”the location of some Funnel Beaker sites on hilltops and by the numerous battle-axes found at some sites. (Milisauskas 1980: 179). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han diskuterar också o0m uppresandet av palissader runt vissa trattbägarboplatser kan tolkas som befästningar men ifrågasätter om de verkligen skulle kunna fungera som ett effektivt försvar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nu befinner sig trattbägarkulturen i slutfasen av det ”gammaleuropeiska” samhällets historia, och utifrån Gimbutas modell skulle detta möjligen kunna förklaras utifrån behov att försvara sig mot framträngande indoeuropeiska kulturer, som exempelvis klotamforakulturen eller den snörkeramiska kulturen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är i själva verket mycket svårt att säga något definitivt om existensen eller icke-existensen av väpnade konflikter i de här diskuterade perioderna. Att ro att yxor användes för att knäcka skallar med eftersom de inte så lätt gick att använda till träbearbetning är inte en speciellt fruktbar utgångspunkt. Att en ort byggdes på ett labyrintliknande sätt (Havden om Nea Nikomedeia) kan naturligtvis ha en rad orsaker i synnerhet som labyrinten verkar spelat en viktig symbolisk roll unde3r denna tidsperiod. Jämför gärna den ”labyrintliknande” strukturen i det obefästa palatset/templet i Knossos! Många av de påstådde befästningarna verkar militärt sett meningslösa och skulle inte ha kunnat skydda en by mot e4n övermäktig angripare längre än några minuter. Ofta antas till exempel att Catal Hüyüks arkitektur, med avsaknaden av gator och samtliga ingångar genom hål i de tak, som var ihopkopplade med varandra. Det är tvivelaktigt; med en fientlig styrka väl uppe på Catal Hüyüks taksystem torde staden ha blivit en veritabel dödsfälla för dess invånare!</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den avgörande utgångspunkten borde vara att neolitikum före den period som börjar cirka 4000 f.kr. i sydöstra Europa och upp till över tusen år senare i västigaste och nordligaste Europa visar en anmärkningsvärd stabilitet med ”kulturgrupper" av olika slag som bevarade sina traditioner, och ofta sina boplatser i årtusenden (se sammanställningen hos Gimbutas 1989: 332-335). Vi kan i Sydösteuropa få fram stratigrafiska sekvenser för enskilda orter, som till exempel Vinca (Gimbutas 1982a:22) på över 1000 år och från Karanovo (Gimbutas 1982:30) på över 2000 år, sekvenser som visar en kontinuerlig, oavbruten kulturutveckling på orten. I det allmänna tillstånd av väpnad kamp som Hayden föreställer sig borde sådana sekvenser vara omöjliga. Och här rör det sig inte om befästa bergfästningar!</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta kontrasterar starkt med senneolitikum, då de olika lokala kulturgrupperna antingen helt upphör att existera som en lokal kultur eller förvandlas till oigenkännlighet i vad som under denna tid kommer mycket nära en europeisk enhetskultur. Det är under dessa. Helt nya förhållanden, som exempelvis kockbägarna kan sprida sig över Europa med en snabbhet som inga mellanneolitiska kulturdrag spreds. Vilka strider som än försiggick mellan stammar och samhällen under den tidigare fasen vad de uppenbarligen inte av den karaktären att de allvarligt störde den vardagstillvaro som är förutsättningen för att en ”kultur” i arkeologisk mening ska kunna existera kontinuerlig över århundraden och ibland årtusenden. Det är denna fundamentala skillnad mellan de perioder som behandlas här och den senneolitiska utvecklingen, som Gimbutas uppmärksammat. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta utesluter naturligtvis inte att det ändå kan ha förekommit väpnade strider i ”Gamla Europa”. Vad det visar är att dessa måste ha varit av en mycket be4rgänsad omfattning. De utgjorde inget hinder för att kulturgrupper in årtusenden behöll sin kulturella identitet. Det går en klar skiljelinje mellan dessa kulturer och senneolitikums och den tidiga bronsålderns. De flesta befästningar under den tidigare perioden var mycket anspråkslösa stukturer som i de flesta fall kan ha haft andra funktioner än militära, exempelvis rituella eller som skydd från vilddjur. I senare perioder uppförs befästningar vars funktion verkar vara helt entydig. På samma sätt är det med vapen. Under senneolitikum och bronsåldern har vi en mångfald av stendolkar, och snare svärd. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Minoiska Kreta, enligt Gimbutas den sista utposten för ”Gamla Europa” var omgiven av strakt militariserade samhällen. Var det minoiska samhället fredligt. Det vet vi inte, men mycket talar för att det var mer fredligt än alla jämförbara samhällen i bronsåldern. Det är anmärkningsvärt att Kretas stora städer, med sina rikedomar och tempel, helt saknar befästningar (Castleden 1990a: 162). Det innebär inte att det saknades vapen, dolkar har exempelvis återfunnits i gravar (Castleden 1990a: 164). Templen utsattes vid fler tillfällen för bränder (Castleden 1990a: 165) och Castleden spekulerar i att de kan ha utsatts för anfall. Men i så fall är det än mer anmärkningsvärt att inte befästningar byggdes för att förhindra nya anfall. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Brian Hayden (1986: 26) tar upp den minoiska ”koloniseringen” av öar och anser att det är svårt att föreställa sig att denna skulle kunna ha genoförts utan militära resurser. Men det är inte självklart att exempelvis Thera var en minoisk koloni. Det kan lika gärna vara frågan om en kulturell likhet orsakad av handel och intensiva kulturkontakter. Ett annat intressant faktum är att den minoiska konsten, i motsats till den mykenska, den assyriska, den egyptiska, den babyloniska, etc. inte glorifierade krigiska bedrifter. Om minoerna förde krig idealiserade de åtminstone inte sin krigsföring.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>c. Religion och social organisering: ett matrilineärt och matrifokalt samhälle?</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Jag har tidigare diskuterat beläggen för att någon form av tro och kult på kvinnliga gudomligheter hade en framträdande, om inte dominerande roll i den neolitiska religionen. Frågan är om detta i så fall hade en betydelse för de sociala och politiska förhållandena, vilket Gimbutas anser.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
För Gimbutas fanns det en klar koppling mellan gudinnereligionen å ena sidan och den sociala strukturen å den andra. Hon såg ”Gamla Europa” som </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”organized around a theacratic /sic/ communal temple-community, and a higher female status in religious life. The structure was matrilineal, with succession to leadership and inheritance within the female line.” (Gimbutas 1991: 349). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Fagan (1986: 319) har påpekat vilken roll religionen spelade i de första stadsbildningarna. De mesopotamiska städerna, liksom de första mayastäderna, byggdes med religiösa, ceremoniella byggnader som centrum. Prästerna hade stor makt i de första faserna av de tidigare statsbildningarna, en makt som de gradvis förlorade till sekulära härskare. Lerner (1986: 141 ff) visar för övrigt hur kvinnliga gudomligheter, från att ha haft en central ställning i de äldsta faserna i den sumeriska statens historia, gradvis förlorar denna medan de manliga gudarna ökar i betydelse. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är uppenbart – och det gäller så väl i Sydösteuropa som i det megalitiska Västeuropa – att det sociala överslottet i samhället i stor utsträckning kanaliserades in i religiösa projekt (megalitmonument, figuriner, tempel, och diverse parafernalia). Det är långt ifrån uteslutet att i dessa samhällen utan statsapparat, utan en öppet militariserad situation och utan kommersiella institutioner de främsta källorna till samhälleligt inflytande låg i en viktig ställning i den religiösa kulten (Jfr Whittle 1985: 63 om Sydösteuropa:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
” It is possible that social differentiation is only expressed in the control of ritual”). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det innebär inte nödvändigtvis att uttrycket "queen-priestess” som Gimbutas (1982b:7) använder är meningsfullt; det skulle kunna vara anakronistiskt. Samtidigt är det möjligt att hennes term ligger närmare den neolitiska verkligheten än de författare som a priori utgår från att man alltid dominerar den politiska och sociala strukturen. De författare som genom tiderna inte antagit en ”kungamakt” på minoiska Kreta är förmodligen i klar minoritet. Och när Colin Renfrew 1973 diskuterade den neolitiska Balkanhalvön utgick han från att (kvinno)figurinerna relaterades till ”groups of men” och specifise4rade: ”age grades, brotherhoods and associations” (Renfrew 1973: 198). Att kvinnodominerade ”teokratier” inte existerar idag är förvisso sant; men det är tvivelaktigt om detta faktum har någon relevans i analysen av sex tusen år gamla samhällen</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b> </b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Ett matrifokalt och matrilineärt samhälle?</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett matrilineärt samhälle är ett samhälle där släktskapet går genom modern. Matrilinealitet är i det etnografiska materialet idag praktiskt taget alltid kopplat till ett system där stammar är uppdelade i olika klaner där äktenskapsvalet sker exogamt, d.v.s. man måste gifta sig utanför klanen. På så sätt kommer ett barn alltid att tillhöra sim mors klan oavsett vilken klan fade4rn kommer från (För en ganska teknisk diskussion om olika släktskapssystem, se4 Murdock 1949). Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fördes det bland etnologer en livlig diskussion om det matrilineära släktskapssystemet. Utifrån bland annat det faktum att många exempel på en övergång från matrilinealitet till patrilinealitet har iakttagits medan motsatsen – en övergång från patrilinealitet till matrilinealitet aldrig någonsin kunnat fastslås (Murdock 1949: 190) och de många tecken som ansågs tyda på matrilineära rester hos patrilineära stammar (Hartland 1917) uppstod teorin om att det matrilineära släktskapssystemet skulle vara äldre än det patrilineära. Denna teori angreps hårt i början av 1900-talet och är nu i allmänhet övergiven i västantropologin, utan att några avgörande argument mot den egentligen aldrig framlagts. Det troliga är att problemet aldrig kommer att lösas inom etnologins ramar. I dagens etnografiska material existerar matrilineära släktskapssystem framförallt hos bofasta jordbrukskulturer där kvinnor har en viktig roll i produktionen (Keesing 1981: 234f). Intressant nog gäller detta med alla sannolikhet alla neolitiska kulturer i Europa, före introduktionen av plogen och spridandet av boskapsskötande nomadism. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Matrifokalitet” är svårare att definiera. Gimbutas använder det på flera ställen ( ) som en term för kvinnodominansen i dessa samhällen. Brian Hayden (1986: 26) avfärdar Gimbutas teori om matrifokala samhällen (han själv använder, i motsats till Gimbutas, termen matriarkala,) med att</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”matriarchal societies are unknown within the ethnographic present” och att “it appears that men hold the critical reins of power in traditional societies, that is physical and armed forces. And males generally appear unwilling to relinquish these or to assume inferior status”.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att kvinnodominerade samhällen är okända i det etnografiska materialet är i sig ett tveksamt påstående, irokeserna är åtminstone ett gränsfall (Burenhult 1986: 178 ff; McCall 1980). Mer väsentligt är att den överväldigande majoriteten av det etnografiska materialet beskriver samhällen som i århundraden haft omskakande konfrontationer med västerländsk kolonialism och i många fall dessutom i årtusenden påverkats av icke västerländska staka stater och/eller av expansiva, patriarkala boskapsskötande nomadstammar. Det etnografiska nuet bör inte jämställas med euroepiskt neolitikum. Möjligen är dagens stamsamhällen (och även bandsamhällen av jägar-samlare) endast utspridda, marginaliserade rester av vad de en gång var (Hartland 1917; Makarios 1979). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att män innehaft vapenmonopol i alla samhällen är en förmodligen en lätt överdrift, men i stort sett tyder både det etnografiska och det arkeologiska materialet på detta. Men att de som innehar vapen, eller är fysiskt starkare, skulle utöva makten i alla samhällen är en ganska så förenklad syn på samhällelig makt. I Australien anses allmänt de äldre männen haft den största makten – trots att de yngre männen både var stakare och innehade vapnen. Irokesindianerna var ett mycket militariserat folk – trots detta hade kvinnorna en så stark ställning att det torde vara det närmaste vi kommit begreppet matriarkat i något etnografiskt beskrivet samhälle (för en diskussion se nedan; se också McCall 1980). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad gäller matrilinealitet är det i sig nästan omöjligt att konstatera arkeologiskt. I motsats till bosättningsmönster (matri- kontra patrilokalitet) är släktskapssystem ingenting som direkt avspeglas i den materiella världen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men Gimbutas anför ändå en undersökning av Pieter van de Velde från bandkeramiska bosättningar, där han visar att krukornas former och dekor förblir densamma i samma hushåll generation efter generation. Hans slutsats är att detta tyder på ett matrilineärt släktskap; vid patrilineärt släktskap skulle döttrarna vid giftermålet lämna hushållet. Eftersom det antas att det är kvinnorna som tillverkade krukorna skulle denna kontinuitet vad gäller keramisk stil tyda på matrilineärt släktskap (Gimbutas 1991: 330; se även de Velde 1979). . </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan möjlighet är att gå till tidiga skriftliga källor för att där söka kvarlevor efter en tidigare ordning. Gimbutas (1991: 344) tar upp några sådana exempel:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”A strong indication for the existence of matriliny in Old Europe is the historic continuity of matrilineal succession in the non-Indo-European societies of Europe such as the Minoan, Etruscan, Pelasgian, Lydian, Lykian, Carian in western Turkey, Basque in northern Spain, and southwest France, and the Picts in Britain before the Celts. This influence is also found in Indo-European-speaking societies – Celts, Teutons, Slavs, and Balts – who absorbed matricentric and matrilineal traditions from the rich substratum of Old European populations”. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas (144ff) diskuterar sedan i mer detalj det arkeologiska materialet från Kreta, och lägger till uppgifter från Strabo från det förta århundradet före Kristus om matrilokala (och därmed nästan underförstått matrilineära) sedvänjor på Kreta. Hon fortsätter med exempel från Sparta, där hon citerar författare som argumenterar för matrilineära rester i antikens Sparta (Gimbutas 1991: 346 f). Hon fortsätter med att citeras Herodotos kända uttalande om att lykierna tar sina namn från sina mödrar och inte sina fäder och anför senare fler belägg för matrilineärt släktskap från mindre Asien och det egeiska området (Gimbutas 1991: 347). Etruskerna är enligt Gimbutas kända för att ha varit matrilineära. Hon refererar till Bachofens iakttagelse att i tvåspråkiga etruskisk-latinska inskriptioner finns faderns namn endast i den latinska inskriptionen, medan de etruskiska inskriptionerna endast nämner moderns namn. Hon anför vidare uppgifter från grekiska och romerska författare om den starka ställning kvinnorna hade hos etruskerna,. (Gimbutas 347 f) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hon citerar också uppgifter om tillskriver baskerna såväl gudinnetro, matrilineära arvslagar och en strak kvinnig ställning i jordbruket. (Gimbutas 348). Hon refererar också till uppgifter som tyder på matrin8ialitet hos kelter och picter (Gimbutas 1991: 348 f)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I övrigt går det att argumentera för matrilinealitet på ett mer indirekt sätt. Det skulle kunna hävdas att den starka kvinnliga symboliken, som Hodder uppmärksammat och som också verkar finnas i det religiösa bildspråket svårligen skull kunna vara förnligt med ett patrilineärt samhälle. Det finns för övrigt flera författare som argumenterat för <i>matrilokalitet</i>, (d.v.s. att mannen flyttar till kvinnas hushåll när äktenskap ingås), framförallt i den bandkeramiska kulturen. Milisauskas (1978: 118ff) refererar en del av den diskussionen. Murdock har konstaterat att när kvinnoarbetet är centralt i produktionen, det inte råder en militariserad situation och när den politiska integreringen är låg är matrilokal bosättning det vanligaste bosättningsmönstret. Det stämmer ganska bra in på vad man kan anta om den bandkeramiska kulturen (och för övrigt för hela Europa under större delen av neolitikum). Det6 finns också antropologiska teorier om att matrilokal bosättning ofta är kopplat till folk som flyttar till nya territorier. Det skulle enligt Milisauskas också kunna tala för matrilokal bosättning hos den bandkeramiska expansiva bondekulturen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mer kontroversiell är Gimbutas begrepp matrifokalitet. Det är svårt att definiera och även Gimbutas är ibland oklar på om huruvida kvinnorna verkligen dominerade i samhället, eller om det rådde en jämlikt förhållande mellan könen kombinerar med matrilineärt släktskap och gudinnekult. Degens socialantropologiska ortodoxi, som förnekar existensen av samhällen där kvinnor haft större inflytande än män, baserar sig nästan helt och hållet på material från de senaste 500 åren. (Och i praktiken mest de senaste två hindra åren). Det material som talar för en kvinnodominerad religion i neolitikum är ytterligare ett faktum som gör att etnografiska paralleller mellan neolitikum och det etnografiska materialet från de senaste hundra åren kan ifrågasättas. Det existerar inte någonstans en sådan religion idag, och det saknas helt etnografiska exempel på sådana religioner. Utifrån Durkheims teori om sambandet mellan religion och social struktur skulle det gå att argumentera för att en kvinnodominerad religion knappast skulle kunna existera i ett samhälle, som inte hade visa likheter med den religiösa ideologin. Swanson (1966) har genomfört en inventering av etnografiskt beskrivna samhällen och genomgående visat på en stark korrelation mellan religion och social organisering.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Även Ian Hodders (1990) arbete bidrar till diskussionen om det neolitiska Europa skulle kunna vara matrifokalt, även om det knappast var hans avsikt. Beskrivningen av ett symbolsystem, i så hög grad byggt på kvinnlig symbolik, pekar på ett samhälle organiserat på ett helt annat sätt an de historiskt kända – såvida man inte hävdar att ett samhälles symbolik är helt orelaterat till dess övriga funktionssätt. Hodders arbete ger på många sätt en fascinerande inblick i hur ideologin i ett matrifokalt samhälle skulle kunna te sig. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I dagens etnografiska material existerar knappast någonting som kan beskrivas som ”matriarkat”, om detta ges betydelsen av ett entydigt kvinnostyre. Däremot finns det samhällen, där det skulle kunna hävdas att kvinnors inflytande är mycket stort och kanske större än männens. Här är irokeserna det främsta exemplet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Irokeserna blev kända framförallt genom att Lewis Morgan och senare Friedrich Engels använde det som en viktig hörnsten för sina teser om en förhistorisk fas av matrilineära samhälle4n. Irokeserna var matrilineära och matrilokala och hade e4tt politiskt styrelsesätt som på ett sinnrikt sätt fördelade makten mellan könen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Relationen mellan man och hustru i det irokesiska samhället var knappast till mannens fördel. Eftersom rätten till skilsmässa var total, kunde kvinnan när som helst inte bara lämna mannen utan också slänga ut honom ur det hus, som enligt den matrilokala traditionen tillhörde henne. Eftersom släktskapet var matrilineärt fick hon också automatiskt vårdnaden om barnen vis skilsmässa (McCall 1980: 231). Jorden inte bara brukades av kvinnorna, utan kontrollerades (”ägdes” med en mer modern term) av dessa. (McCall 1980: 232;250) I det politiska systemet var visserligen ”cheferna” alla män, men de ser ut som om de tillsattes, , avsattes och effektivt kontrollerades av kvinnorna, i synnerhet de mäktiga ”matronorna” på lokal nivå (McCall 1980: 232). Det enda undantage4t här var de militära ledarna, som inte kunde avsättas av kvinnor (McCall 1980: 233). Mycket tyder på att de militära ledarna fick en stärkt ställning i det irokesiska samhället efter kontakten med européerna, och introduktionen av skjutvapen, och det är möjligt att denna sektor av relativt entydig manlig makt var ett efterkontaktfenomen (McCall 1980: 244 f). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Irokeserna befann sig i en helt annan situation än den neolitiska befolkningen i Europa; deras kultur var dessutom långtifrån fredlig. Men kombinationen av matrilinealitet, matrilokalitet, kvinnig kontroll/ägande av jorden, och kvinnlig politisk makt ger oss ändå en möjlighet att föreställa oss hur et ”matrifokalt" samhälle skulle kunna te sig. Irokeserna har ibland setts som en anomali – men om vi bortser från det politiska systemet finns det stora likheter med andra matrilineärt-matrilokala indiankulturer, i synnerhet Hopikulturen (McCall 1980: 253) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>d. Neolitiska Malta och polynesiska Påskön – en entnografisk parallell?</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Malta är viktigt för diskussionen om neolitisk även på ett annat sätt. Gimbutas och henens skola ser Malta som ett materiellt ovanligt avancerat exempel på ”Gamla Europa”, ett samhälle där monumentala tempel av en dignitet som annars inte fanns före de sumeriska och egyptiska civilisationerna, kan återfinnas. För dem är Malta ett ”teokratiskt” (teakratiskt?) samhälle, ett samhälle där kulten centraliserats och templen fått monumentala proportioner, men som i grunden ändå är matrifokalt och egalitärt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det främsta alternativet till detta synsätt är en teori som förts fram av Colin Renfrew 1972 och som sedan kommit att omfattas av många forskare. Det är att det neolitiska Malta var ett exempel på ett "hövdingadöme", ett samhälle som var mellanting mellan en "stam" och en "stat" i etnografisk teoribildning. För Renfrew kan megalitkulturerna normalt sett ses som egalitära samhällen. (Renfrew 1972a:151) Det gäller såväl i Storbritannien som i Skandinavien och Frankrike. (aa). Med hjälp av etnografiska paralleller från Borneo visar Renfrew att även egalitära stamsamhällem idag konstruerar monument byggda av stora stenar (aa, s. 152 ff). Han ser det som troligt att de kan ha byggts i samarbete mellan olika klaner och släktskapsgrupper som var relaterade till varandra. (aa, s. 155). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Denna förklaring anser dock inte Renfrew kan användas vid för de kulturer som byggde de största monumenten, där antalet arbetstimmar som krävts för att bygga dem var extremt många. Där förkastar han den egalitära modellen och antar att bakom dessa monument måste ligga någon form av hierarkiskt system. Dit hör bland annat några av de mer kända engelska monumenten, exempelvis Stonehenge och eller några av monumenten på Orkneyöarna. (Renfrew 1979:15). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men det främsta exemplet på denna typ av kultur Renfrew ger är det neolitiska Malta. Han konstaterar att dessa monument är så stora och kräver så mycket arbete att de inte kan ha byggts av små lokala grupper på femtio personer (Renfrew 1972a:166). Han uppskattar det neolitiska Maltas befolkning upp till 11.000 personer (aa, s. 169) och anser utifrån monumentens geografiska fördelning att det var uppdelat i sex regioner, med omkring 2000 människor i varje region. (aa). För att förklara hur denna befolkning kunde bygga dessa monument vänder han sig till antropologin, och närmare bestämt till teorin om hövdingadömen. Byggande på antropologer som Marshall Sahlins och Elman Service skiljer han mellan egalitära klanbaserade stamsamhällen och stamsamhällen där de olika undergrupperna enas under en "hövding" (chief)(aa, s. 170 ff). Detta system har en egenskap som skulle kunna förklara hur byggandet av monument av den maltesiska typen kunde organiseras. Genom ett system för redistribution, där hövdingen mottar gåvor som sedan kan användas till exempelvis organiserandet av kollektiva fester, (aa, s.171 f) får ett sådant samhälle en möjlighet att finansiera även andra kollektiva projekt.(aa, s.173). Hövdingadömen kännetecknas också ibland av uppkomsten av ett prästerskap (aa. s.172) vilket också skulle passa in på det neolitiska Malta. Den speciella modell för hövdingadöme Renfrew ser som mest tillämplig på det neolitiska Malta är den polynesiska modellen (aa, s. 174). Han refererar till material från Tahiti (aa. s. 175) men framförallt intresserar han sig för parallellerna med Påskön (aa, s. 175 ff). På Påskön byggdes gigantiska statyer som vad gäller monumentalitet och arbetsinsatser kan jämfördas med de maltesiska templen (aa. s. 176). Dessa statyer är placerade på speciella plattformar "ahu", som var gravplatser för släktskapsgrupper. (aa, s. 176) Befolkningen innan européernas ankomst beräknas av Renfrew till mellan 2 och 3000, uppdelade i tio stammar (aa, s. 176). Varje sådan stam såg sig som ättlingar till en anfader, ofta son eller sonsonen till den förta nybyggaren på ön. (aa. s. 177) Varje ahu var som nämnts en begravningsplats för en släktskapsgrupp och de största var en dignitet så att de inte kunde byggas av en lokal grupp (aa.s. 179). Här, menar Renfrew, kommer hövdingadömet in i bilden. Statyerna var verk av specialister som inte kunde ha varit lokala förmågor i de olika släktskapsgrupperna. Detta och de många arbetstimmar som krävdes för de större monumenten gjorde det nödvändigt med en central planering för att de skulle kunna uppföras. Och det polynesiska hövdingadömet var just en organisation som gjorde sådana kollektiva insatser möjliga. En liknande situation bör ha förlegat på Malta, tror Renfrew, (aa, s. 180) även om han medger att det saknas arkeologiska belägg för ett hövdingadöme på Malta (aa. s. 181). Renfrew är mycket försiktig och uttalar sig sällan med tvärsäkerhet. Men hans slutsats är till sist ända den att en form av social organisation som påminner om etnografiskt beskrivna hövdingadömen, i synnerhet de polynesiska och då framförallt det som existerade på Påskön, existerade på förhistoriska Malta.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hövdingadömen (chiefdoms) brukar i den antropologiska litteraturen beteckna stamsamhällen, som är politiskt centraliserade och leds av en hövding. Detta i motsats till mer egalitära stamsamhällen där de olika undergrupperna i en stam är självständiga. (Sahlins 1968: Service 1971). De polynesiska hövdingadömena, de så kallade koniska klanerna, brukar i den etnografiska litteraturen beskrivas som en kultur med en stark betoning på patrilinealitet och primogenitur (syftar här på ett företräde för de äldsta männen). (Kirch 1984:34; Sahlins 1968:24). Även om det finns röster som hävdar att denna bild är överdriven och istället betonar kvinnornas betydelse i de polynesiska samhällena (ex.vis Gailey 1980) verkar den i stort sätt stämma.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Normalt sett brukar hövdingen vara den äldsta mannen som partilineärt härstammar från gruppens anfader. (Kirch 1984:31). En annan möjlighet är att hövdingadömet skapas genom våld och usurpation - rivaliteten mellan bröder kan leda till palatsrevolutioner som betraktas som legitima om de lyckas. (aa, s. 34). I den militaristiska ideologi som dominerar många polynesiska samhällen ses inte detta som något förkastligt. Sahlins kommenterar: "usurpation itself is the principle of legitimacy".(citerad I aa, s. 197) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Här kan man fråga sig om förhållandena i den polynesiska övärlden liknade det neolitiska Europa eller det neolitiska Malta. Den historiska kontexten såväl som den materiella kulturen talar, enligt min mening, emot en sådan parallell. Den polynesiska kulturen utvecklades, arkeologiskt sett, ganska sent. Den har sitt ursprung ur den så kallade "Lapitakulturen" som uppstod ca 1500 f. kr. Den fornpolynesiska kulturen uppstod ur Lapitakulturen omkring 500 f.kr. (Kirch 1984:52). Den hade sitt centrum i Fiji, Tonga och Samoa (aa, s.71) och kom var ursprunget till den kultur som senare kom att kolonisera Stilla Havets öar. Det är väl att märka att när den polynesiska kulturen uppstod existerade redan hierarkiska samhällen, patriarkala klassamhällen och stater i Östasien. Vi vet inte om det existerade direkta eller indirekta kontakter mellan dessa och den polynesiska urkulturen men det kan knappast ses som osannolikt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Frågan är om det är meningsfullt att dra paralleller mellan social organisering mellan dessa samhällen och det neolitiska Europa. Antropologer drar ofta gärna alltför exakta paralleller mellan de sociala formationer som finns i det etnografiska materialet och det som förmodas existera i förhistorien. De bortser här frän att även skriftlösa folk har en historia (Etienne/Leacock 1980:5) och har påverkats av kontakterna med mer stratifierade samhällen. Det polynesiska samhället var inte bara patrilineärt och patriarkalt - det var också militariserat med en ofta uttalat krigisk ideologi. Det finns en mångfald etnografiska exempel som visar på samhällen i ett nästan konstant krigstillstånd (Kirch 1984:195) och till och med i det polynesiska protospråket finns redan en term för krigare (aa, samma sida). Även det arkeologiska materialet visar på ett starkt militariserat samhälle. Både vapen och befästningar har funnit i hög grad. Tonga, Samoa, Futuna, Uvea, Marquesas, Påskön, Sällskapsöarna, Hawaii, Rpa och Nya Zeeland har alla arkeologiska lämningar efter befästningar.(aa, s. 207 ff) Även om en arkeolog som Brian Hayden i polemik mot Gimbutas (Hayden 1986) försöker leta reda på tecken på militarisering i de neolitiska kulturer som tillhör "Gamla Europa" i Gimbutas definition är exemplen fåtaliga, och glest förekommande. Det viktigaste i detta sammanhang är att inga spår av befästningar (eller andra tecken på en militariserad situation) har funnits på neolitiska Malta. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Arkeologiska undersökningar på Påskön har visat på tecken på en tidig social differentiering som helt saknas på Malta (Martinsson-Wallin 1994:41). Etnografiska rapporter (bland annat från James Cook) har för övrigt visat på existensen av människooffer som ett centralt inslag i kulten i delar av den polynesiska övärlden (Wallin 1993:101f). Från det neolitiska Malta saknas alla tecken på människooffer (Trump 1972:30) (Däremot finns det andra kulturer som Gimbutas räknar till ”Gamla Europa” där det finns ganska så entydiga arkeologiska belägg för människooffer, men denna diskussion kommer att tas upp på ett annat ställe.) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad som ytterligare gör Renfrews parallell tveksam är att han utgår från att den polynesiska byggnadskonsten utvecklades i isolering (Renfrew 1972a:144 ff). Han jämför Påskön med Malta och menar att de båda öarna liknade varandra med sitt isolerade läge. Problemet med denna utgångspunkt är att en alternativ teori för den polynesiska kulturens utveckling - att den delvis formades av kontakter med den peruanska civilisationen i Sydamerika - inte kan anses vara utesluten. Även om den kommit i vanrykte genom Heyerdahls vidlyftiga teorier kvarstår anmärkningsvärda likheter vad gäller byggnadsteknik och artefakter (Martinsson-Wallin 1994:113 ff; Wallin 1993:94 ff). Att någon form av kontakt måste ha funnits mellan de båda kulturerna verkar uppenbart - om så ej var fallet kan existensen av sötpotatis på Påskön, eller likheterna mellan ordet för sötpotatis på Påskön och i Peru (Martinsson–Wallin 1994: 114) svårligen förklaras! Men mer anmärkningsvärt än dessa tecken på kontakt är det faktum att c14-dateringarna visar att de tidigaste ceremoniella centra i Polynesien funnits just på Påskön och senare spridit sig västerut (Martinsson-Wallin 1993;119; Wallin 1994:94). Därför ter det sig långtifrån omöjligt att den polynesiska megalitkonsten uppstod genom kontakter med högkulturen i Sydamerika och sedan gradvis spridde sig västerut. Men det innebär att Renfrews m.fl. analys av dem utvecklats logiskt inom ramen för hövdingadömen ter sig mer tveksam. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrews analys utgår från en teoretisk grundsyn som utvecklats inom ramen för vad som brukar kallas "New Archaeology". Denna akademiska strömning som uppstod i USA på 60-talet var en reaktion mot de metodiska oklarheter de ansåg karakteriserade den tidigare arkeologin. Ett av de mer utmärkande dragen för denna strömning är en funktionalistisk grundsyn på den mänskliga kulturen. Kulturen sågs som "the extra-somatic forms of adaptation"(Binford 1972:22) och samhället sågs som en organism som strävade mot homeostas. I denna arkeologiska diskurs fanns inte mycket utrymme för diskussioner om den inre meningen i den materiella kulturen. Utgångspunkten för analysen var snarare en systemteori, där samhället brukade beskrivas som en pyramid, med ekologi och reproduktion som den materiella basen, ekonomiska och social förhållanden som den mellersta och ideologin som en sorts överbyggnad. Denna modell har vissa ytliga likheter med ett marxistiskt synsätt. De stora skillnaderna är dock att här är vanligen inte produktionsförhållanden bas utan demografi och reproduktion. En annan skillnad är att det dialektiska förhållandet mellan bas och överbyggnad här oftast saknas; i sin tillämpning blir modellen oftast mycket mekanisk.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den modell som brukar användas i New Archaeology är på samma gång funktionalistisk och evolutionistisk. Inspiratörerna är såväl evolutionister som Leslie White, Elmas Service och Marshall Sahlins (d.v.s. Sahlins innan Stone Age Economics!) som funktionalister som Radcliffe-Brown och Malinowski. Samhällets utveckling beskrivs i termer av funktionella system, där utvecklingen ytterst orsakas av demografiska och ekologiska förändringar, liksom påverkan från exempelvis långväga handel. (för en översikt om processuell arkeologi, se Jensen 1988; Jensen och Karlsson 1998),</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I början av 70-talet började Renfrew försvara till denna grundsyn. I sitt arbete The Emergence of Civilization (Renfrew 1972 b) ansluter han sig till ett systemteoretiskt perspektiv på de förhistoriska samhällenas utveckling. Han utgår från att samhället är ett homeostatiskt system (aa, s. 17) som i sin tur är uppdelat i subsystem. (aa, s.22). De främsta subsystemen är försörjningssystemet, det teknologiska systemet, det sociala systemet, det symboliska systemet och det ekonomiska systemet (aa, s. 22f). Alla dessa system är självreglerande och strävar efter någon form av homeostas (aa, s. 24). Denna systemteori ter ju sig ganska statisk. Men Renfrew ser en möjlighet till förändringar: innovationer inom ett subsystem kan ibland leda till en ”multiplikatoreffekt” som skapar förändringar i även de andra subsystemen (aa, s. 37). Denna ”multiplikatoreffekt” kan ibland leda till så drastiska förändringar som ”den neolitiska revolutionen” och jordbrukets uppkomst, stadsrevolutionen och den industriella revolutionen (aa, s. 43). Vad gäller den politiska utvecklingen ser Renfrew hur den förändring av jämvikten som orsakades av en mer komplex arbetsdelning och specialisering under neolitikum ledde till uppkomsten av nya sociala system. En sådan förändring är när ”hövdingadömen” utvecklas från stamsamhällen. Enligt Renfrew ligger sådana processer bakom inte bara tempelkulturen på Malta utan även de mykenska och minoiska kulturernas uppkomst. (aa, s. 362 ff). Han ser dessa kulturers utveckling som en process, orsakad av ekonomiska framsteg och en följdriktig utveckling av den politiska komplexiteten. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En aspekt som Renfrew ignorerar är förhållandet mellan könen. Precis som mycken 1900-talsantropologi lägger han ingen tonvikt vid om släktskapssystemet är matrilineärt eller patrilineärt, eller om bosättningsmönstret är matrilokalt eller patrilokalt. Om gudar eller gudinnor dyrkas i religionen är inte heller intressant i hans analys. Märkligt nog verkar frågan om samhället är militariserat eller fredligt inte heller ha någon större betydelse hos Renfrew. Det spelar ingen roll i hans behandling av den minoiska respektive mykenska kulturen, trots att den förstnämnda saknar tecken på militarisering medan den senare uppvisar befästningar, krigisk symbolik i konsten och andra tecken på en militariserad situation. På samma sätt ignorerar han, som vi sett, skillnaden mellan den militariserade polynesiska kulturen och det neolitiska Malta, där inga spår av befästningar eller ens vapen har funnits. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad gäller den första punkten – förhållandet mellan könen – är Renfrews tystnad helt i samklang med den ”nya arkeologins” teoretiska grundsyn. Maktförhållanden mellan könen ingår nästan aldrig i de processuella systemteoretikernas variabler. Om det nu beror på att de finner frågan vetenskapligt meningslös eller om de helt enkelt utgår från ett normativt patriarkat är inte helt klart. När den mer ”traditionella” arkeologen Jacquetta Hawkes (1968) i sin studie av den minoiska och mykenska kulturen definierar den första som ”kvinnlig” och den senare som ”manlig” är det från en processuell utgångspunkt närmast ovetenskapligt flum. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrew uttrycker sig genomgående mycket försiktigt – ett ovanligt tydligt exempel är hans ödmjuka diskussion i sitt bidrag till Bonannos antologi om Malta (Renfrew 1986:123 f).Andra anhängare till idén uttrycker sig betydligt mer kategoriskt. Frågan är vad det egentligen innebär att hävda att det finns paralleller mellan neolitiska Malta och polynesiska hövdingadömen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
För det första kan det innebära en mycket allmän parallell. Precis som neolitiska hövdingadömen hade någon form av centraliserande struktur, som möjliggjorde byggandet av stora monument, måste även Malta ha haft det. I den formen är parallellen närmast självklar. Naturligtvis behövdes det någon form av centraliserad koordinering för att bygga den här typen av monument. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En annan möjlighet är att gå ett steg längre och föreslå att det också krävs en typ av centralisering som bygger på en social stratifiering - d.v.s. någon typ av ojämlikt samhälle. Uppenbarligen menar Renfrew detta. Detta är dock inte lika självklart. Det finns knappast någon logisk nödvändighet för att en centraliserad planering måste bygga på hierarkier och ett ojämlikt samhälle. Att hävda detta är snarast ett politiskt ställningstagande. Det går kanske att argumentera för att alla etnografiskt beskrivna samhällen i dag som byggt den typen av monument de facto har varit stratifierade. Det är möjligen så, men det etnografiska nuet omfattar i stort sett kanske endast de senaste 200 - 500 åren. På samma sätt som det går att visa att kvinnans ställning sjunkit som ett resultat av konfrontationer med patriarkala kulturer (Etienne/Leacock 1980) är det sannolikt att egalitära samhällen, i synnerhet mer komplexa sådana, haft svårt att överleva under årtusenden av konfrontationer med mer stratifierade samhällen. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En tredje möjlighet är att göra som exempelvis Göran Burenhult och Caroline Malone (se nedan) - applicera dagens hövdingadöme i detalj på neolitiska Malta. Detta är "checklist archaeology" (Shanks och Tilley 1987:37) i sin kanske renaste form. Eftersom hövdingadömen idag är patrilineära, patrilokala och patriarkala samt bygger stora stenmonument och befolkningen på neolitiska Malta byggde stora stenmonument måste Malta under neolitisk tid ha bestått av patrilineära, patrilokala, stratifierade hövdingadömen. Även för den som medger att neolitiska Malta kanske präglades av social stratifiering, trots att det saknas arkeologiska belägg för det, så borde maktförhållandena mellan könen vara en öppen fråga och inte omedelbart kunna avgöras genom en hänvisning till Polynesien. Trots allt finns det knappast några rent logiska skäl till varför exempelvis ett kvinnodominerat "hövdingadöme" inte skulle kunna funnits.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En av Renfrews meningsfränder i Sverige är som nämnts Göran Burenhult. Han är betydligt mer kategorisk än Renfrew. I sin bok Stenmännen (Burenhult 1992) lägger han fram sin etnoarkeologiska syn på megalitkulturen. Liksom Renfrew ser han hierarkier och hövdingadömen inte bara vad gäller mer komplexa kulturer som på Irland och Storbritannien (aa, s. 19 och 42) och Malta (aa, s. 115 ff) utan även i neolitiska Skandinavien (aa, s. 80). Hans bok är uppdelad i två delar. I den första delen (s. 12-117) går han igenom europeiskt neolitikum, i den andra de "etnografiska parallellerna" i Söderhavet. (118-325) Här hittar han hövdingadömen, kannibalism, krig, mansdominans och människooffer. I den slutliga epilogen (326-328) slår han fast att megalitkulturen i sig är kopplad till hövdingadömen, mansdominans, exokannibalism och anfädersdyrkan (aa, s. 328).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Samtidigt tvingas han konstatera att megalitkulturen i Västeuropa ofta är kopplad till dyrkan av vad han tautologiskt nog kallar "en kvinnlig gudinna" (aa. sid. 61). Även när det gäller Malta påpekar han hur kvinnliga inslag dominerar i kulten (aa, s. 102, 110 f). Sådana inslag dominerar dock inte i hans etnografiska paralleller i Söderhavet! </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Caroline Malone (1998) går också länge än Renfrew. Hon har skrivit ett av avsnitten i antologin "Ancient Goddesses", en volym där ett antal (kvinnliga) arkeologer försöker bemöta Gimbutas och de andra författare som delar åsikten om att en kult av den stora gudinnan dominerade den förhistoriska religionen. I sitt avsnitt argumenterar hon mot existensen av en gudinnekult på Malta utifrån Renfrews hövdingadömeteori. Eftersom det troligen rådde ett hövdingadöme på Malta och eftersom hövdingadömen idag är patrilineära och patriarkala borde det maltesiska samhället också ha varit det. Därför är det osannolikt att religionen kunde ha centrerats kring en kult av en gudinna. Här utgår Malone dels från att det existerade ett hövdingadöme på Malta, dels från att detta måste ha haft samma maktförhållanden mellan könen som etnografiskt beskrivna hövdingadöme idag, dels att detta inte kan förenas med en stark gudinnetro. Varje led i kedjan är i sig problematiskt och att addera dem på detta sätt blir förvisso än mer problematiskt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I denna evolutionistiska typologi är utvecklingen band-stam-hövdingadöme-stat lagd som en mall på den kulturella utvecklingen. . På så sätt får vi oberoende måttstockar med vars hjälp det går att finna enkla förklaringar. Tillräckligt stora stenmonument är ett tecken på ett hövdingadöme - och därav följer automatiskt andra antaganden om samhället. Ian Hodder (1991) framhåller i sin kritik av den nya arkeologin att detta synsätt står i kontrast till det mer historiska synsättet som präglade mycken "traditionell" arkeologi. Historien är partikularistisk - evolutionistisk antropologi är generaliserande. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett sådant synsätt leder, menar Hodder, till otillbörliga korskulturella generaliseringar. (Hodder 1992:99). Det är frestande att applicera Hodders mer allmänna kritik på ovan nämnda teorier. Det är anmärkningsvärt hur det konkreta, det kulturellt specifika, i dessa blir ointressant. Allt utgår från ett antal måttstockar – storleken på stenmonument, antalet arbetstimmar vid dess byggande – och sedan följer nästan allting. När vi väl vet arbetstimmar som krävdes för monumenten faller sedan det andra på plats. Vi får gratis kunskaper om social organisering, och kanske också om religion och förhållande mellan könen. Shanks och Tilley har i ett helt annat sammanhang träffande beskrivit ett sådant missbruk av etnoarkeologin som "checklist archaeology" (Shanks/Tilley 1987:37). Hodder (1982) tar upp flera exempel på att ett sådant generaliserande synsätt ofta leder till misstag. Att exempelvis se ”hövdingadömen” som en holistisk helhet bygger på uppfattningen att om ett element finns i en kultur följer en rad andra element automatiskt. (aa, s. 12). Men det finns även i dagens etnografiska material många exempel på att detta inte stämmer. Exempelvis saknar hövdingedömet på Hawaii det redistributionssystem som annars brukar förknippas med hövdingadömen (aa, s. 154). Det finns också många exempel på hur en arbetsdelning och utveckling av grupper av specialiserade hantverkare som brukar ses som något specifikt för hövdingadömen och andra stratifierade samhällen återfinns även hos egalitära samhällen (aa, s. 155). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Metoden hos Renfrew med flera är i grunden indirekt - de anser sig kunna härleda existensen av en social stratifiering utifrån den sociala komplexitet som torde ha krävts för att bygga stora välgjorda monument. Alla argument för en social stratifiering på Malta är ju indirekta - gravarna är kollektivgravar utan individuellt gravgods och bosättningar har i stort sett inte återfunnits. Samma metod använder Renfrew för övrigt när han postulerar hövdingadöme på neolitiska Orkney. Han utgår från gravmonumentens och de ceremoniella byggnadernas storlek och komplexitet och utgår från att detta förutsätter en social stratifiering. Detta trots att de bosättningar som återfunnits inte talar emot att samhället skulle varit egalitärt (jfr Ritchie 1995:83). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vi vet ju också som nämnts att de senaste årtusendena har stora delar av världen dominerats av hierarkiska kulturer. Vi vet också att dessa kulturer varit mansdominerade, såväl politiskt, kulturellt och religiöst. De "hövdingadömen" som finns beskrivna i det etnografiska materialet idag har alla uppstått under en tidsperiod då socialt stratifierade patriarkala samhällen dominerat över stora områden. Det gäller som nämnts den polynesiska kulturen, men den gäller de andra etnografiskt beskriva "hövdingadömen". Mona Etienne och Eleanor Leacock (1980) har sammanställt flera exempel på hur kvinnans ställning försämrats som ett resultat av den koloniala expansionen. Eftersom den koloniala expansionen under de senaste 500 åren endast är den sista fasen i utvecklingen av starka, expansiva patriarkala stratifierade samhällen torde det vara rimligt att anta att denna process började långt tidigare. Etnoarkeologiska paralleller som inte tar hänsyn till detta perspektiv är inte bara tveksamma - de omöjliggör varje nyanserad och konkret analys av den neolitiska kulturen. Idag är de flesta kulturer patrilineära och praktiskt taget alla patriarkala och det finns, bortsett från subkulturella smågrupper, inga religioner som helt domineras av en tro på den stora gudinnan. Att göra en typologi för samhällen och religioner i dagens etnografiska material, och sedan tvinga in paleolitiskt och neolitiskt arkeologiskt material i denna mall, kommer med nödvändighet att innebära att man hittar patriarkat överallt, patrilinealitet nästan överallt och gudinnedominerade religioner ingenstans. Men detta är, om inte nödvändigtvis, etnocentriskt, så tempuscentriskt - man utgår från dagens situation och projicerar den på forntiden. Detta synsätt bortser helt från möjligheten att det är relativt sentida faktorer som har format dagens patriarkala kulturer och religioner. (Etienne/Leacock 1980) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En fråga som så vitt jag vet aldrig diskuterats av de som för fram teorin om ett mansdominerat hövdingadöme på Malta är det faktum att Malta kulturellt är en del av det kulturkomplex där antropomorfa avbilningar av kvinnor klart dominerade över avbildningar av män. Detta område sträcker sig över Mellanöstern, Sydösteuropa och medelhavsområdet under nästan hela neolitikum, liksom det för övrigt också gjorde i hela Europa under paleolitikum. Det är sant att Peter J Ucko redan 1968 i sitt arbete Antropomorphic Figurines (Ucko 1968) försökte tona ner den kvinnliga övervikten, bland annat genom att klassificera ett stort antal figuriner som normalt sett brukat betraktas som kvinnliga, som "könlösa". Hans metod var att utgå från existensen eller icke-existensen av bröst, könsorgan eller skägg - alla som saknade något av dessa attribut klassificerads som könlösa. Jag ska ta upp denna diskussion på en annan plats i avhandlingen. Men även om man accepterar Uckos extremt formalistiska metod (vilket jag inte gör) förändrar det inte det faktum att andelen manliga figuriner är mycket mindre än andelen kvinnliga. Detta förhållande förändras mot slutet av neolitikum i alla de berörda områdena. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Så vitt jag vet existerar det inte någonstans i det etnografiska materialet idag en könsfördelning när det gäller antropomorfa avbildningar som påminner om detta neolitiska material. Åtminstone har inte något sådant presenterats i den av mig kända litteraturen. Därför är de etnografiska paralleller Ucko m.fl. drar vad gäller figurinerna lite tveksamma. Eftersom det i det etnografiska nuet inte finns någon kultur som har ett liknande mönster i de antropomorfa avbildningarna är det tveksamt om sådana etnografiska paralleller är speciellt relevanta. Den antropomorfa konsten på Malta måste ses som en del av den övriga östmediterranska . Det har inte återfunnits en enda klart, eller ens sannolikt, manlig avbildning på det neolitiska Malta. (även om det finns en statyett som rekonstruerats av arkeologer så att den ter sig mer manlig än kvinnlig, se nedan!) Om det existerade ett patriarkalt hövdingadöme och manliga hierarkier på Malta glorifierades i alla fall inte dessa i bildkonten. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett problem med Renfrews m.fl. synsätt är att analysen av den materiella kulturen är så ensidigt kvantitativ. Utgångspunkten är hela tiden storleken på monumenten och antalet arbetstimmar som lades ned på dem. Några närmare försök att diskutera karaktären på monumenten utifrån konsthistoriska eller ideologiska aspekter finns inte. När Malone hävdar att det maltesiska samhället skulle kunna vara patrilineärt och patriarkalt utgår hon från Renfrews kvantitativa grundsyn. Vad som kan utläsas från bildspråk, symboler, arkitektur, eller figuriner finner hon inte värt att diskutera. Möjligen ser de arkeologer som är inspirerade av New Archaeology och deras grundsyn försök till kvalitativa bedömningar av arkitektur och symbolik som definitionsmässigt subjektiva och därför vetenskapligt meningslösa. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En författare med en helt annan utgångspunkt är Mimi Lobell, som deltog i seminariet om Malta och förhistorisk fruktbarhetskult som hölls på Malta 1985. (Lobell 1986), Hon delar djärvt upp den arkitektoniska utveckling i fem olika typer som hon kopplar till samhällsutvecklingen. Hon ser into detta som fixa stadier: "I feel strongly that each cultural type should not be seen as an inevitable stage in an inexorable evolution toward the type of culture we in the West enjoy today. Rather, it is a completely distinct way of life in its own right, and each type has a fundamentally different world view. I have identified six major spatial archetypes, which I have termed the Sensitive Chaos, the Great Round, the Four Quarters, the Pyramid, the Radiant Axes, and the Grid. Each is associated with a different cultural type. This does not mean that a spatial form can appear only in its associated culture, but rather that it is dominant and has its truest meaning in that type of culture." (aa, s. 45) Det första typen, det ”sensitiva kaos” anser hon utmärker kulturen hos de tidiga jägar-samlarkulturerna. Denna arkitektur baser sig på "the meandering spiral that has no apparent geometric order or centralizing axes" och återfinns hos de folk som saknar permanent arkitektur. Denna arkitektur präglar perioden från mänsklighetens framträdande fram till cirka 15000 f.kr.(aa, s. 46) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nästa typ är ”the great round” som hon anser återfinns i de neolitiska och den tidiga bronsålderns bondekulturer. Den mesta megalitiska kulturen anser hon tillhör denna period. "The Great Round as a circular form is often expressed in stone circles, passage mounds, sacred caves, and sanctuaries, although there are also non-circular structures" (aa, samma sida). Fokus ligger på den stora gudinnan och hennes heliga livmoder/grotta i en form som kommer att bli prototypen för "the holy of hollies of nearly all later religions" (aa, samma sida). Denna kultur är kvinnocentrerad , vilket inte innebär att dess könsroller är motsatta mot dagens. Däremot tror hon att matrilineärt släktskap är vanligt, liksom egalitära social förhållanden. I dessa kulturer saknas i stort överdådiga kungliga gravar och kraftiga statusskillnader i bosättningar. Denna arkitektur dominerar i den maltesiska kulturen i den förgrekiska egeiska kulturen, i de neolitiska sydösteuropeiska kulturer som diskuteras av Gimbutas (Gimbutas 1982) i Catal Hüyük i Turkiet osv. En mer samtida kultur i denna kategori anser hon vara Pueblokulturen i Nordamerika, </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nästa fas benämner hon "Four quarters" som är vanligt i de krigiska hierarkiska hövdingadömen som fanns i europeisk bronsålder. "The spatial archetype is represented by the cardinal axes bounded by a square, which is a major spatial motif in forts, temples, and walled cities. The cosmos is divided in quarters, and everything is aligned along the cardinal axes" Det andliga livet är centrerat kring en "heroisk" manlig gud, som styr från en centralposition i ett hierarkiskt panteon. Metallurgin står ofta i centrum för myter, liksom drakdödande, och tämjande av gudinnefigurer genom äktenskap med manliga gudar. (Lobell 1986:47). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Exempel på dessa kulturer är enligt Lobell homeriska Grekland, etruskerna, brons- och järnålderskulturer i Europa, tidiga vediska Indien, de israelitiska stammarna före David, och de sena preklassiska kulturerna i Mellanamerika, (aa, samma sida). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De två senare faserna är kopplade till senare typer av samhällen, och kommer inte att behandlas här. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I samma föredrag avvisar hon Renfrews teori om det maltesiska hövdingadömet, liksom liknade teorier om andra kulturer som hon själv räknar till sin "Great Round"-fas, till exempel vid Silbury Hill, Newgrange, de tidigare faserna av Stonehenge. Hon påpekar att det saknas materiella belägg för att dessa samhällen skulle varit stratifierade (aa, s. 50). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det går naturligtvis att avvisa hennes modell som alltför "fyrkantig" (sic) och generaliserande. Undantagen är ju ganska så många från Lobells schema.. Exempelvis är ju de bronsåldershögar, där hövdingar eller kungar är begravda, definitivt mer runda än fyrkantiga.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Senare har Lobell (1997:375) mer specifikt pekat ut några skillnader mellan neolitiska Malta och kulturen på Påskön: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
"Malta’s structures are rounded, enclosed, gynomorphic temples, Easter Island's are rectangular, open, ceremonial platforms, and burial structures. Malta’s culture was peaceful, Easter Island's warlike. Malta was egalitarian, Easter Island hierarchical. Malta's burials were was collective with no status distinction, Easter Island’s were differentiated for status. Malta had no writing, Easter Island had ideographic signs advanced enough for Renfrew to call then hieroglyphic. Malta's most notable sculptures depict ample-bodied Goddesses; Easter Islands' depicts stern colossal heads, presumably male. There are similar discrepancies in comparisons with other chieftain societies”. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lobell ställer här frågor som systemteoretiker som Renfrew och hans efterföljare sällan ställer. Vad man saknar hos Renfrew m.fl. är ett försök att mer ingående diskutera den maltesiska och den polynesiska materiella kulturen. Parallellerna är grova och handlar om storleken på monument och i viss mån den spatiala fördelningen av monumenten. I stort sett allt annat ignoreras.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men om man tittar lite närmare på den materiella kulturen på Malta och jämför den med de på Påskön finner man stora skillnader, som talar emot att det skulle handla om en likartad social organisering. Vad gäller bosättningar saknas sådana, som nämnts, praktiskt taget helt på Malta. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det talar i och för sig mot en alltför betydande social stratifiering – någonstans borde väl ”hövdingarnas” och den härskande elitens hus ha återfunnits, om de avspeglade en förmodad social status! Frånvaron av bosättningar betyder naturligtvis inte att sådana inte finns – men det antyder att bosättningarna och husen generellt var ganska anspråkslösa strukturer. Befästningar saknas totalt, och vapen är praktiskt taget frånvarande i det arkeologiska materialet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Både Malta och Påskön är känt för sina antropomorfa avbildningar. Men skillnaderna är här mycket stora. För det första är avbildningarna på Påskön betydligt fler – det handlar om hundratals statyer, och ett stort antal figuriner (statyetter) , ristningar och andra avbildningar. På Malta är antalet bevarade avbildningar betydligt färre. På Påskön dominerar de stora statyerna Georgia Lee (1992:98) listar 164 kultplatser (”ahu”) med statyer. På många av dessa finns det mer än en staty. På Malta finns det endast en stor staty – i templet i Tarxien. Allt talar för att de stora statyerna på Påskön kan kopplas till hövdingarna och deras anfäder (Bahn 1992:120) – och just det monumentala i dessa statyer pekar därför kanske på makten hos dessa patrilineära hövdingadömen. På Malta finns ju endast en staty och den är, som vi ska se nedan, med all sannolikhet kvinnlig. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Vad gäller könsfördelningen mellan avbildningarna finns det anmärkningsvärda skillnader *På Malta finns det inte en enda klart, eller ens sannolik, manlig avbildning. (Det hindrar inte några författare att balansera på gränsen till det ohederliga och presentera en av skadad och rekonstruerad figurin som en manlig präst. Det gör ingen mindre än Anthony Bonanno/1990 - tyvärr saknar broschyren såväl paginering som bildnumrering så referensen kan inte bli mer exakt!/ i sin populärt hållna presentation, i det närmaste en turistbroschyr, av det neolitiska Malta. Han nämner ingenstans att bröstpartiet saknades och att det rekonstruerats av arkeologer. Även Renfrew /1986:130/ konstaterar att det är helt omöjligt att könsbestämma den ofullständiga figurinen) På den stora statyn vid Tarxien är som tidigare nämnts i denna avhandling endast nederdelen (fötter, ben och en nederdelen av en klänning/kjol) bevarad men dräkten verkar vara identisk med den som finns på en av de entydigt kvinnliga figurinerna – ”den sovande prästinnan” från Hal Saflieni (avbildad i Ridley 1976:116) Men även om man bortser från denna parallell är fötterna proportionerligt sett mycket små i förhållande till benen, något som talar för att det handlar om en kvinnoavbildning. I templen och ´det underjordiska gravkomplexet Hal Saflieni har skulpturer påträffats. De är antingen explicit kvinnliga - d.v.s. de avbildas med bröst- eller sannolikt kvinnliga – de saknar bröst och könsorgan men har betydligt större likheter med andra neolitiska kvinnoavbildningar än de har med de fåtal mansavbildningarna, och har anatomiskt större likheter med kvinnlig fysiologi än manlig. Det gäller bland annat storleken på händer och fötter, de vida länderna och de smala axlarna. Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå hur någon kan uppfatta dem som något annat än kvinnliga.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Christina Biaggi (1986:135) skriver on neolitiska avbildningar som saknar bröst och könsorgan, men som ändå måste definieras som kvinnliga: ”The femaleness of a figure is gleaned from other characteristics, such as morphology, context, or its similarity and derivation from other female figures…The wide hips and narrow shoulders of the Maltese figures certainly are more female than male; no male figures in early art looks like the Maltese figures” . I detta kan jag bara instämma. Det är också anmärkningsvärt att när förhållandet är det omvända – som på Påskön – där vi har avbildningar som enligt all common sense föreställer män, trots att de saknar könsorgan eller skägg, är det betydligt mer ovanligt att arkeologer ifrågasätter den vedertagna könsbestämningen av avbildningarna! </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På Påskön, å andra sidan, finns det mycket få kvinnoavbildningar. Av de hundratals statyerna är endast ett fåtal kvinnliga (Heyerdahl 1961: 463). Det är sant att de flesta statyer inte explicit kan könsbestämmas (de saknar könsorgan, bröst eller skägg) men få har som nämnts betvivlat att n manliga karaktären på det stora flertalet av dessa. Det etnografiska materialet talar också för att de avbildar manliga förfäder/ättlingar till dagens hövdingar (Bahn 1992:120). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrews modell för rivaliserande hövdingadömen stämmer ganska bra in på gravmaterialet på Påskön. Där är begravningar ofta förlagda till de olika ahus som finns spridda runt ön. Med tanke på att de flesta av dessa ahus har statyer som i det etnografiska materialet ofta brukar identifieras med de manliga förfäderna till dagens hövdingar stämmer det med bilden av rivaliserande hövdingadömen i någon form av konkurrens med det etnografiska. Men på Malta har det anmärkningsvärt nog från tempelbyggarperioden endast återfunnits en gravplats , den i Hal Saflieni. Där har det återfunnits resterna av 7000 individer. (Evans 1971:44 f) Det talar kanske för att den hårda rivaliteten mellan hövdingadömen som präglade Påskön var frånvarande på Malta. Om Malta styrdes av rivaliserande ”hövdingadömen” tycks åtminstone deras förmåga att samarbeta varit större än på Påskön!</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I Hal Saflieni saknades alla skillnader mellan skikt eller etniska grupper. Benen var spridda och hopblandade, och gravgods saknades praktiskt taget helt. De som ändå hävdar att det endast vart en ”elit” som begravdes i Hal Saflieni och att de andra begravdes någon annanstans står inför problemet att det saknas andra bergravinsplatser på Malta under tempelbyggarperioden. Så länge ingen sådan återfinns anser jag att bevisbördan ligger på de som utan några belägg driver tesen att den underjordiska gravplatsen i Hal Saflieni endast var till för eliten. Jag skulle snarare tro att den kollektiva massgraven avspeglade en ideologi där alla sågs som lika inför gudinnan. Eller med Giulia Battiiti Sorlinis ord: ”The Underworld, in a society that believes in a Mother Goddess, is a place without a class system, where wealth and status have no significance”. (Sorlini 1986: 145). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Arkitektur och konst skiljer sig ganska mycket på de båda öarna. På Malta domineras den av kurvlinjära mönster, såväl i templen som i Hal Saflieni. Templen verkar dels inspirerade av de klippgravar och grottbegravningar som fanns innan tempelbyggarperioden, dels ser de, med sina antropomorfa former, ut att försöka vara avbildningar av gudinnans kropp (Biaggi 1986:135; Sorlini 1986: 144). De ceremoniella byggnaderna på Påskön är däremot rektangulära. (Bahn 1994:147) I de fall de har statyer dominerar dessa bilden. De blickar från sin upphöjda position ut mot en rektangulär gård där ritualer troligen ägde rum. (aa, s 150 f). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Även när det gäller den ristade och målade konsten finns stora skillnader. På Påskön verkar det mest distinkta motivet här vara den s.k. ”fågelmannen”, som etnografisk kan kopplas till krig och krigarkasten (Lee 1992: 20). I övrigt verkar antropomorfa och zoomorfa former dominera (aa, s. 51 ff). På Malta dominerar kurvlinjära mönster som ofta ger intryck av att avbilda naturen och dess växande. ( Ridley 1976:24 f)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Avslutningsvis skiljer sig, av döma av det arkeologiska materialet, det neolitiska Malta på avgörande punkter från hövdingadömet på Påskön. På Påskön rådde en militariserad situation, vilket ej var fallet på Malta. På Påskön finns både etnografiska och arkeologiska belägg för en social stratifiering, vilket saknas på Malta. På Påskön finns etnografiska och arkeologiska belägg för rivalitet mellan olika regioner på ön, vilket saknas på Malta. Människoavbildningarna på Påskön föreställer vanligen män, de på Malta föreställer troligen samtliga kvinnor. Arkitekturen på Maltas är kurvilinjär, den på Påskön rektangulär. Begravningssystemet på Malta var kollektivt och centraliserat, på Påskön var det knutet till lokala kultplatser, som troligen var kopplade till lokala släktskapsgrupper. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om den polynesiska arkitekturen ofta är ”fyrkantig” är de processuella arkeologernas försök att upptäcka liknande sociala stukturer på Malta och Påskön detsamma…</div>
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-37316652517683712512012-11-02T13:22:00.000-07:002012-11-05T13:09:04.031-08:005. Alternativ till fysiologiskt faderskap – förnekande, okunnighet eller villospår? <span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 12px;"></span></span><br />
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">I debatten om det neolitiska Europa var matrilineärt, matrifokalt eller dominerades av en gudinnekult dras ofta från båda sidor i debatten upp diskussionen om det funnits folk som saknat kunskap om faderns roll i reproduktionen eller med andra ord sambandet mellan samlag och reproduktion. Denna debatt har bitvis flammat upp i ganska så hätska konfrontationer. Den verkar onekligen riva upp starka känslor hos debattörer från båda läger. </span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
</span>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><br /></span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Brian Hayden tar bestämt avstånd</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På seminariet på Malta 1985 om neolitisk fruktbarhetskult togs frågan upp av Brian Hayden i sin polemik mot Gimbutas. I Haydens inlägg kan vi bland annat läsa: "On the other hand, Gimbutas argues that the Great Goddess was androgynously all powerful, that she created everything out of her own powers, that phallicism was cathartic rather than erotic, and that Neolithic peoples did not understand the biology of conception (ibid 196, 237). The idea that pre-Industrial humanity was ignorant of the facts of life is a popular one, primarily kept alive by sensationalistic writers. The idea that hunter/gatherers and early farmers could live intimately in an environment where they were surrounded by the facts of life for two million years and still be oblivious to how reproduction took place on the physical plane is similar to the notion that domestication of plants did not occur prior to 10.000 years ago because hunter/gatherers did not know how plants reproduced. Hunter/gatherers just about everywhere know what makes babies. One woman in the Australian outback even told the Berndts that she refused to live with her husband because she did not want any more children. There are copulation scenes in Palaeolithic art (Begouen et al 1982) and the realities of conception was undoubtedly known about throughout the most of the Palaeolithic.<br />
<br />
It is naive to believe that groups intelligent enough to invent language, fire, sewn clothes, complex technologies, and great art were so stupid that they could not make the association between sex and reproduction. The mere fact that <i>selective</i> genetic changes took place in domestic plants and animals in the Neolithic is proof that human beings knew the essentials of Mendelian genetics even then. Even today, peasant stock breeders in particular, are evenly aware of these facts of life. If it really was true that Neolithic communities were unaware of these facts, why should they insist on the Sacred Marriage and ritual copulation in order to insure crop fertility, as Gimbutas suggests they did in relation to the Dionysian cult? Accounts of groups in the world that did not recognize the realities of physical conception must be counted as exceptional and due to unusual conditions. Most reports of such groups must be categorized with the stories of storks that were told to children in Victorian Europe. Even today, many Christians believe that God puts the soul in children and makes them live. The idea that Neolithic and Palaeolithic communities were unaware of biological conception is simply untenable. And this means that much of the scenario written by the advocates of the Neolithic Sacred matriarchy is probably also flawed. If it takes both masculine and feminine principles to create life in this World, it is also logical to expect the same in the realm of the Sacred where the increase of plant, animal and human life is the highest priority. " (Hayden 1986:22f). Hayden fick inte stå oemotsagd i frågan. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Ferguson: anakronism</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Från det motsatta lägret i diskussionen kom ett inlägg från Ian F.G. Ferguson som också tog upp frågan:: "however, up to the present there has been a general but tacit assumption on the part of the prehistorians that prehistoric communities normally shared the view of historic societies about the causal relationship between sex and reproduction. This well could be a serious anachronism, and it is not a view shared unreflectingly by all. Anthropologists, sociologists and cultural historians have recognized this problem. Sir James Frazer was one of these; in his Golden Bough (Part IV, book I) he quotes specific cases of some dozen twentieth century communities where there was common denial of any male role in reproduction. His examples assemble the Hurons, various European groups including Slavs, several African tribes, a Syrian community (this in an Islamic society!), various tribes across India, others in Australia. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<br />
A classic in anthropology is Bronislaw Malinowski´s description of his field work during World War I among the Trobriand Islanders in the Pacific, who, he found, did not share our ideas; they viewed sexual intercourse as a natural event to be enjoyed from puberty onwards, but they had established no causal nexus between human sexual activity and pregnancy. On the contrary, they believed in a form of reincarnation in which spirit children who wished to be reborn would cross to the Trobriand islands where they would choose their future mother and enter their wombs. They rejected the usual view when it was explained to them, and is both remarkable and significant that they ascribed no role to the male in the reproductive process. None of this, of course, amounts to proof for the Neolithic Maltese, but the range of examples in time as well as in space undoubtedly establish it as a serious possibility. Here I wish to quote professor Gimbutas: "There is no evidence that in Neolithic times mankind understood biological conception" (Gimbutas 1983:237). With her I submit that the onus of proof in this matter lies just as heavily on those who assume, without proof that neolithical peoples shared out ideas: I think this is a serious anachronism". (Ferguson 1986: 156 f)) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Med tanke på att denna fråga använts av båda sidor i debatten är det desto mer anmärkningsvärt att Gimbutas själv inte verkat tillmäta frågan någon större betydelse. I det stycke som Hayden hänvisar till och Ferguson direkt citerar uttrycker hon sig som vi sett mycket försiktigt. Hon säger ju endast att det saknas belägg för att den neolitiska befolkningen kände till sambandet mellan samlag och reproduktion. Senare modifierade hon sig än mer och vad gäller neolitikum i praktiken intog motsatt ståndpunkt. I sitt arbete <i>Language of the Goddess</i> från 1989 nämner hon att bilder av den barnafödande gudinnan skulle kunna förklaras som en rest från en period när det saknades kunskap om faderskapet. Men hon tillägger: ”It does not mean, however, that the paternal role in the process of reproduction was not understood in the Neolithic or at the latest in the Copper Age by people who was such keen observers of nature” (Gimbutas 1989: xxii). Denna omsvängning följde ganska logiskt från hennes teori om "Gamla Europa". Gimbutas såg denna kultur som en högtstående civilisation, i grunden överlägsen de patriarkala kulturer som efterträtt den., inklusive vår egen. Därför är det rimligt att hon egentligen inte trivdes speciellt bra med ett argument som implicerar att de avgörande dragen i denna civilisation byggde på någon form av okunnighet.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men i hennes senaste, postumt utgivna arbete, <i>The Living Goddesses </i>uttrycker hon sig på ett sätt som lämnar dörren öppen för olika tolkningar:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The role of the father in prehistoric antiquity was either not fully understood or not as highly valued as that of the mother. The female body gives evidence of maternity, while the male body does not give evidence of paternity. Further, in many societies females did not mate for life with their male sexual partners. This would lead to an inability to establish paternity, the identity of the exact biological father of a woman’s child. Establishing paternity is one of the cornerstones of later patriarchal cultures, which insisted on controlling women’s reproductive behaviour. This inability to establish paternity has an effect on social structure because, when the biological father cannot be determined, the mother and her kin automatically are the focus of the family, and the family structure is matrilineal. The woman’s body was regarded as parthenogenetic, that is, creating life out of itself” (Gimbutas 1999: 112)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Här pendlar Gimbutas mellan synsättet att det handlade om att faderskap var osäkert och att det var okänt. Oavsett vilket, är för Gimbutas poängen att moderskapet i dessa samhällen ansågs som viktigt och betydelsefullt medan faderskapet antingen var helt okänt eller åtminstone ganska så irrelevant. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Merlin Stone ser ett samband</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Teorin om okunnighet om faderskapet förekommer ofta även hos andra författare som driver tesen om en förhistorisk gudinnedyrkande och matrifokal kultur. Ett exempel är konsthistorikern Merlin Stone i hennes bok <i>When God Was a Woman</i> som utkom 1976. I den använde hon teorin om okunnighet on faderskapet som en utgångspunkt när hon byggde upp sin gudinneteori: ”Studies of ’primitive’ tribes, over the last few centuries have led to the realization that some isolated ’primitive’ peoples, even in our own century, did not yet possess the conscious understanding of the relationship of sex to conception. The analogy is then drawn that Palaeolithic people may have been at a similar level of biological awareness” (Stone 1976: 10f).<br />
<br />
Efter att ha citerat några författare som uttrycker sådana tankar fortsätter Stone: ”According to these authors, as well as many authorities who have written on this subject, in the most ancient human societies people probably did not yet possess the conscious understanding of the relationship of sex to reproduction. …If this was the case, then the mother would have been seen as the singular parent of her family, the lone producer of the next generation. For this reason it would be natural for children to take the name of their mother’s tribe or clan. Accounts of decent in the family would be kept through the female line, going from mother to daughter, rather from father to son as is the custom practiced in western societies today. Such a social structure is generally referred to as matrilineal, that is, based upon mother kinship.” (Stone 1976: 11f). Stone fortsätter med att varje “anfäderskult” (ancestor worship) i ett sådant sammanhang snarast skulle bli en anmoderskult, och postulerar en sådan för paleolitikum. Venusfigurinerna skulle i så fall kunna vara urmodern för klanen, en hypotes som hon lånar från den sovjetiska arkeologen Z. A Abramova (Stone 1976: 14). Denna kult utvecklas senare till den neolitiska gudinnekulten (Stone 1976: 14 ff). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett annat exempel. Den engelske religionshistorikern E O James kopplade den enligt honom specifikt kvinnliga karaktären hos den förhistoriska fruktbarhetskulten till en osäkerhet om faders roll i reproduktionen. I sin “Prehistoric Religion” från 1957 skriver han: “While in primitive society there has been some uncertainty about paternity, this element of doubt cannot obtain in the case of the mother. Therefore, she and her organs and attributes have been the life-giving symbols par excellence ever since their first appearance in the Middle East and in Europe at the beginning of the Upper Palaeolithic. Her male partner in all probability was at first supplementary because his precise function in relation to conception and birth was less obvious and less clearly understood.” (James 1957: 152 f) </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En betydligt mer känd religionshistoriker, Mircea Eliade, har också uttryckt liknande åsikter. I sin <i>Patterns of Comparative Religion</i> från 1958 diskuterar han den mytologiska kopplingen mellan jorden, kvinnan, fruktbarheten och de ktoniska hierofanierna:” What makes it quite certain that the hierophany of the earth was cosmic in form before being truly chthonian (which it became only with the appearance of agriculture) is the history of the beliefs as to the origin of children. Before the psychological causes of conception ware known men thought that maternity resulted from the direct insertion of the child into a woman’s womb….<br />
<br />
What we are concerned with is the idea that children were not conceived by their father, but at some more or less advanced stage of development, they were placed in their mother’s womb as a result of a contact between her and some object or animal in the country round about. Although this problem belongs more to ethnology than to the history of religions properly so called, it may here help us to clarify the matter in hand. Man has no part in creation. The father was father to his children only in the legal sense, not the biological. Men were related to each other through their mothers only, and that relationship was precarious enough. But they were related to their natural surroundings far more closely than any modern, profane mind can conceive. They were literary, and in no mere allegorical sense, “the people of the land”. Either they were brought by water animals (fish, frogs, crocodiles, swans or some such) or they grew among rocks, in chasms or in caves, before being thrust by magic in their mother’s womb; or they live – in an obscure, pre-human form as “souls” of “child ancestors” –in one of the nearly cosmic zones. ---The human father merely <i>legitimizes</i> such children by a ritual which had all the marks of adoption.” (Eliade 1958: 243 f). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Mirakulösa havandeskap</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I den här diskussionen är det viktigt att skilja mellan olika saker. Berättelser om mirakulösa eller för oss märkliga orsaker till havandeskap är vanliga inom etnografi och folklore. Sidney Hartland (1909) har sammanställt en mångfald sådana berättelser – såväl sägner och legender som sagor. Han redogör bland annat för legender och sagor om havandeskap som uppkommit utan samlag. Hit hör till exempel havandeskap orsakade av att kvinnan äter någonting (Hartland 1909: 4 ff), dricker någonting (s. 12 f), genom fysisk kontakt med en magisk substans (s. 17 ff), genom vinden (s 22 f), genom att bada (s 23 f), genom regn, (s 24 f), och genom solstrålar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han visar också på många praktiska exempel, som inte kommer från sägner eller sagor utan från etnografiskt beskriven praktik, av metoder för att åstadkomma en graviditet. Här handlar det dock inte vanligtvis om alternativ till havandeskap genom samlag utan snarare om magiska komplement till samlaget (Hartland 1909: 30 ff). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Dessa exempel avspeglar inte en okunnighet om faderskapet. Den första gruppen exempel handlar vanligtvis om föreställningar i sägner och sagor om mirakulösa undantag från regeln att ett barn skapas av en sexuell förening. Den andra gruppen exempel handlar som nämnts om att på magiska sätt åka chansen för en graviditet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Båda gruppen av exempel visar dock att graviditet, hos många folk, inte på något enkelt sätt orsakats av samlaget, utan en mängd faktorer, i hög grad magiska och andra övernaturliga faktorer. Dit hör också föreställningar om trasmigration, transformationer mellan djur och människor (Hartland 1909: 136 ff) och naturligtvis reinkarnation. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett totalt förnekande av sambandet mellan samlag och reproduktion, d.v.s. av faderns roll i själva avlandet av barnet, förekommer sällan i det etnografiska materialet. De enda någorlunda entydiga undantagen kommer från Australien, och från åtminstone en folkgrupp i Melanesien och en i Polynesien. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Trobriander och andebarn</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De första etnografiska rapporterna om hela folk som förnekade/ var okunniga om sambandet mellan samlag och reproduktion kom från Australien. I etnografiska studier från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet beskrevs förnekande av faderskap från hela den australiska kontinenten. Men trots detta var det Bronislaw Malinowskis rapporter från trobriandöarna, där han bedrev etnografiskt fältarbete under första världskriget, som lede till att debatten kom igång på allvar. Malinowski skrev under 20- och 30-talet flera böcker och ett stort antal artiklar om trobrianderna. De fick stor uppmärksamhet och uppmärksammades mycket i kulturdebatten under dessa årtionden. Anledningen var inte i första hand avsnitten om okunnighet om faderskapet utan för att Malinowski beskrev en kultur med endast ett minimum as sexuella tabun, som samtidigt var fritt från de neuroser och konflikter som präglade den västerländska kulturen. Detta togs gärna upp av samhällskritiska författare. Såväl marxister som radikala freudianer använde sig av Malinowskis beskrivningar i sin kritisk mot den förtryckande viktorianska borgerliga moralen. (Se Reich 1966 för det idag kanske mest kända exemplet). <span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
<br />
</span>Trobriandöarna är en ögrupp i nordvästra Melanesien. Invånarna på dessa öar levde (och lever för övrigt än idag). i ett matrilineärt system, där barnen räknades till moderns och inte faderns släktskapsgrupp (Malinowski 1932: 1 ff) I denna sociala struktur sågs fadern som en “främling” utanför släktskapsgruppen (s. 4) Ordet fader (tama) hade betydelsen “moderns man” och implicerade inget släktskap med barnen. Äktenskapet var monogamt, med undantag av att hövdingar i trobriandsamhället kunde leva i polygami (s. 9) Relationerna inom äktenskapet präglades enligt Malinowski av i stort sett jämlikhet mellan mannen och kvinnan (s. 15) och mannen tog aktivt del i skötseln av banen (s. 17) Flickor och pojkar var lika välkomna vid födelsen och Malinowski påpekar att varje idé om småflicksdödande skulle ha förefallit trobrianderna såväl absurd som förskräcklig (s. 25). Samhället var skiktade i olika klaner med olika status och såväl kvinnor som män i högstatusklaner hade högre status än människor i lägre klanerna (s. 26) Trots detta fanns det en rad aktiviteter med hög status som endast män hade rätt att delta i (s. 29). Malinowski kände inte till att det någonsin existerat några kvinnliga hövdingar – han tillägger att om de hade funnits skulle de ändå inte haft rätt ingå polygama äktenskap – polyandri var en idé helt främmade för trobrianderna (s. 29) . I stort sett framkommer en bild av ett ganska jämställt samhälle, men där männen ändå hade en något starkare ställning.<span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
</span><br />
Tonåringarna hade en stor sexuell frihet och var fria att välja vila sexualpartners de ville (Malinowski 1932:53 ff) . De flesta äktenskap var frivilliga med det förekom även arrangerade äktenskap. ( s. 65 ff). Äktenskapet var patrilokalt och mannen och hustrun bodde i mannens by. Skilsmässa var en rättighet för både män och kvinnor – och det var mest kvinnorna som utnyttjade den rätten (s. 121 ff)<span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
</span>Detta samhälle delade inte vår syn på sambandet mellan samlag och reproduktion. I stället för att se tillkomsten av barn som ett resultat av samlaget såg de havandeskapet som ett resultat av aktiviteter i andevärlden. <span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
</span>När en människa dör flyttar själen till Tuma, de dödas ö. På denna dö lever de döda i en paradistillvaro i evig ungdom. (Malinowski 1932:145f). Men när en själ levt där tillräckligt länge och längtar tillbaka igen, eller när den utsatts för svart magi och därför försvagats, kan det hända att den återvänder till vår värld. Med hjälp av andra andar kan den återvända tillbaka till en kvinnas livmoder, men det är alltid en kvinna från samma modersklan och subklan som själen kom från ( s. 146). Själarna föryngras genom att bege sig till en sjö, där fiskare ibland kan höra dem klaga. (s. 147) När andebarnet kommer tillbaka kommer den in genom en kvinnas huvud och går senare ner till livmodern (s. 149). Trobrianderna trodde alltså på reinkarnation men den tron hade ingen större betydelse förutom som förklaring till att nya barn föddes. Trobriander mindes aldrig sina tidigare liv och intresserade sig inte heller för frågan; de hade heller ingen karmalära om straff och belöningar i nästa liv. (s. 152)<span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
</span>Den här läran skulle förvisso kunnat vara förenlig med ett erkännande av mannens och samlagets betydelse – men enligt Malinowski, och andra etnografer som arbetade med trobrianderna under samma tidsperiod, var det inte så hos trobrianderna. I själva verket var andebarnsteorin en sammanhängande teori som förklarade den mänskliga reproduktionen. Samtidigt var trobrianderna inte “okunniga” om några fakta som de skulle kunna förväntas veta. Exempelvis visste de att oskulder inte kunde få barn. (Malinowski 1932:153) Den vanliga förklaringen till detta var att andebarnen valde att inte gå in i kvinnor med. bibehållen mödom. När väl mödomshinnan var bruten, oavsett om det hade skett genom samlag eller på något annat sätt, kunde andebarnen gå in. (s. 154). Redan innan Malinowski kom till trobrianderna hade de stött på missionärer som försökt övertyga dem om det orimliga i deras syn på reproduktion. Det utspann sig många diskussioner mellan Malinowski och trobriander, och de ansträngde sig att försöka bevisa sina teser med olika argument. Ett var exempelvis att visa honom kvinnor som , enligt informanterna, var så fula att det vore orimligt att tänka sig att de kunde ha attraherat en man. Trots detta hade de barn, vilket var ett argument för att samlag ändå inte var nödvändigt. (s. 156 f). De påpekade också att även albinokvinnor kunde få barn trots att trobrianderna, enligt Malinowski, normalt kände ren skräck och avsmak för albinos, både män och kvinnor. (s. 157). <span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
</span>Men ett av trobriandernas mest bestickande argument var att ogifta praktiskt taget aldrig får barn, trots att de hade samlag. (Malinowski 1932:160 f). Malinowski verkar själv haft svårt att bemöta detta; han medger senare att påståendet stämde och han kunde själv inte förstå förklaringen till detta faktum ( s. 166 ff). <span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
</span>Trobrianderna trodde inte heller på ett samband mellan parning och reproduktion hos djuren. De visade Malinowski att de hade kastrerat alla hangrisar och påpekade att grishonorna trots detta fick barn. Malinowski kommenterade delta med att de kunde ha befruktats av de vilda grisar som fanns i trakten, ett förslag som trobrianderna fann orimligt (Malinowski 1932:161 f) Trobrianderna hade när Malinowski var där just köpt en kull av europeiska små grisar. De startade genast med att kastrera alla hangrisar – säljaren förebrådde dem, eftersom detta skulle göras att den inte skulle omöjligöra för dem att behålla denna gristyp till nästa generation. Eftersom trobrianderna inte såg något samband mellan parning och reproduktion avvisade de hans invändningar. (s. 163) En man som hade vari borta från sin fru i ett års tid fann när han kom hem att hon var gravid. Han berättade detta triumferande för Malinowski som ett slutligt bevis på att samlag inte kunde ha något med barnafödande att göra… (s. 164)<span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
</span>Ett annat faktum som skulle kunna användas mot trobriandernas teori som de själva hade en anan förklaring till var det faktum att fäder ofta liknar sina barn. Detta förklarade trobrianderna dels med att fäderna innan barnet föddes umgicks med modern: ”always he lies with her, they sit together” (Malinowski 1932:176). Men dessutom påverkade faderns umgänge med barnet efter födelsen barnets utseende. Fadern matade barnet och på det sättet kom han att forma barnets utseende (aa, samma sida). <span style="font: 17.0px 'Lucida Grande';"><br />
<br />
</span>Redan när Malinowski var på trobriandöarna hade trobrianderna som nämnts hamnat i diskussioner med missionärer och andra västerlänningar pga. sin andebarnsteori. Men dessutom hade trobrianderna under en lång tid haft ett grannfolk som inte delade deras syn på reproduktionen och som de vid många tidigare tillfällen hamnat i diskussioner med, Detta folk bebodde Dobu-öarna, en ögrupp i närheten av trobrianderna. I RF Fortunes bok Sorcerers of Dobu ger denne etnolog en bild av Dobu-kulturen.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b><br /></b>
<b>Bellonaön: patrilineära andebarn </b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
På Bellonaön arbetade den danske antropologen Torben Monberg 1958 med en patrilineärt polynesiskt samhälle. Befolkningen hade omvänts till kristendomen 1938 och hade vid kontakten med Monberg lagt sin tidigare världsbild bakom sig. Vid samtalen med Monberg förklarade hans informanter att de före 1938 inte hade känt till sambandet mellan samlag och reproduktion. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Istället hade de ansett att barnen kom från gudarnas hem som låg bortom den östra horisonten. I himmelsgudarnas hem, Nukuahea, levde de ofödda barnen, även om en minoritet av informanterna snarare hade placerat dessa i Manukatu´u, distriktsgudarnas hem. Barnen fördes genom mörkrets värld av anfädersandarna och implanterades i kvinnans kropp. (Monberg 1975: 35 f). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bellonaön hade när missionärerna anlände 1938 428 invånare. Invånarna var medlemmar i en av två patrilineära klaner, som i sin ur var uppdelade i olika patrilineära undergrupper. Äktenskapet var vanligtvis patrilokalt. På Bellonaön trodde man att äktenskapet i sig skapade förutsättningar för barnafödande, inte pga. samlag utan därför att de patrilineära anfäderna var nöjda med äktenskapet. Belloneserna var väl medvetna om de första tecknen på havandeskap, som exempelvis menopausen. (Monberg 1975: 36).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När de första tecknen på havandeskapet uppträdde började mannen förbereda en speciell ceremoni för att åkalla de patrilineära förfäderna. Syftet med ritualen var att be dessa att barnet skulle bli en pojke, så att den patrilineära ättlinjen skulle bevaras. De bad aldrig om flickor, inte för att flickor var oönskade utan för att de ansåg att flickor föddes i alla fall, och att det inte behövdes några speciella böner för att det skulle ske. (Monberg 1975: 36 f).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En sådan uppfattning behöver naturligtvis inte automatiskt innebära ett rent förnekande eller okunnighet av sambandet mellan samlag och reproduktion. Men enligt Monberg var detta fallet på Bellonaön. Enligt alla hans källor hade samlaget setts som något behagligt, som en vana som män och kvinnor hade. Informanterna förklarade att de aldrig före ankomsten av de brittiska regeringsfunktionärerna och missionärerna hade hört talas om att det skulle kunna finnas något samband mellan samlag och reproduktion. En kvinnlig informant berättade att även efter att de hade fått den informationen hade det tagit en lång tid innan de verkligen tog till sig den. En av de (vanligtvis) manliga informanterna sa att han för sin del någon gång hade undrat om det inte skulle kunna finnas någon form av samband, eftersom penis fördes in på samma ställe som barnet kom ut, men de andra männen förklarade att de faktiskt inte någon gång hade reflekterat över möjligheten. De tillade : ”How should we have known?”. (Monberg 1975: 37f)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hur förklarades då de fysiska likheterna mellan föräldrar och barn? Likheterna mellan fadern och barnen uppmärksammades sällan, men i den mån de gjordes det förklarades den på olika sätt om det handlade om fadern eller modern. Likheterna mellan fadern och barnet förklarades med att de kom från samma patrilineära grupp (som ju i sista hand kontinuerligt skapades av andeväsen) och likheterna mellan moder och barn förklarades med att barnet, som ju varit i modern hade samma blod som henne. Om ogifta mödrar fick barn förklarades det med (andarnas) välvilja mot modern och henens släktskapsgrupp. (Monberg 1975: 37). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Före kontakten 1938 fanns det inga stora däggdjur på ön, och det fanns få möjligheter att studera sambandet mellan parning och reproduktion hos djuren. Förutom de strikta incestreglerna var sexuallivet mycket fritt – ogifta vuxna hade ett i princip helt fritt sexualliv och även om utomäktenskapliga förbindelser ogillades var de ändå vanliga (Monberg 1975: 39). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I den här rapporten saknas en del av de metodologiska problem som finns med många tidigare rapporter. Den främsta fördelen här är nog att informanterna vid den tidpunkt samtalen ägde rum sedan en ganska lång tid hade lämnat föreställningarna bakom sig och inte längre var fångna i den föreställningsvärlden. Det är ganska svårt att tolka raka, uppriktiga berättelser om vad man tidigare trott på som någon form av symboliska markeringar av någonting annat. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Monberg själv hade till en början varit skeptisk till att Bellonaöns invånare verkligen var okunniga, men blev under fältarbetets gång övertygad. (Monberg 1975: 37). Hur övertygad han blev visas kanske bäst över hans upprördhet över många antropologers förnekande: ”The surprising thing about this ’ignorance’ is not its existence, but the fact that it can surprise us, and that some anthropologists may be willing to submit themselves to all kind of intellectual acrobatics to explain it away”. ( s. 40). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Australiens totemiska centra</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men de första etnografiska rapporterna om samhällen som förnekade existensen av biologiskt faderskap var från urbefolkningen i Australien. 1899 publicerade Baldwin Spencer och F J Gillen sin första rapport om sina fältstudier i Australien, där de bland annat rapporterade om en andebarnsteori som kombinerades med ett kategoriskt avvisande av alla idéer om att samlag skulle vara orsaken till graviditet och barnafödande. (Montagu 1974:223). En av de centralaustraliska kulturerna var Aruntakulturen. Deras teorier om reproduktion behandlas bland annat i Spencer och Gillens verk The Arunta (Spencer/Gillen 1927)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Arunta var uppdelade i exogama klaner, som i sin tur var uppdelade i två exogama sektioner. (Spencer/Gillen 1927:41). Släktskapssystemet i dessa klaner var patrilineärt (s. 78 f). En man i en av sektionerna i den ena var förbjuden att gifta sig med inte endast en kvinna i den egna klanen utan även kvinnorna i den ena sektionen av den andra klanen var tabuerade ( s. 43) Det innebär att endast en fjärdel av kvinnorna i stammen var möjliga som äktenskapspartners. Detta är en förenkling – i själva verket var systemet betydligt mer komplicerat än så, men denna mer avancerade organisation ska inte behandlas här. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns tre olika typer av lokals grupper i Arunta, dels den rent geografiskt baserade gruppen, dels en grupp baserad på släktskapssystemet, dels en totemisk grupp (Spencer/Gillen 1927:62 ff). Endast den totemiska gruppen har, som vi ska se nedan, ett samband med Aruntas uppfattning om reproduktion. I motsats till vad som är fallet på andra håll i Australien finns det inget definitivt samband mellan moderns och faderns totem och barnets totem. I själva verket kan alla tre ha olika totem (s. 69). Detta innebär också att totemet i Arunta inte har något samband med klanorganiseringen eller sektionerna. ( s. 71). Varje totem är lokalt och är kopplat till totemiska center som finns utspridda i det land som bebos av Aruntakulturen ( s. 72). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Dessa totemiska centra ansågs ha skapats av anfäder och anmödrar (ancestors) redan under den mytiska urtid som gick under namnet Alchera (Spencer/Gillen 1927:72). I denna urtid bodde dessa mytiska urvarelser, som var kopplade till olika djur- eller växtarter. Det fanns till exempel känguru-människor alternativt människo-kängurur. Dessa var sedan kopplade till de människor som idag var medlemmar av känguru-totemet (s. 72 f). Dessa mytiska existenser var halvt mänskliga varelser som besatte oerhörda övernaturliga krafter. (s. 73). En del av dessa vandrade runt i landet, andra stannade på samma plats – de levde och dog där de uppstått. ’(s. 75). Varje sådan anfader/anmoder förde med sig en eller flera heliga stenar, Churinga, och varje Churinga är kopplad till en Kuruna, en ande från någon individ. På speciella platser skapade de lokala totemiska center. När Alcheramänniskornas kroppar dog, stannade anden kvar i deras Churinga. Naturliga markeringar som exempelvis en sten eller ett träd, markerade var dessa centra låg (s. 75 f).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När en kvinna kom i närheten av ett sådan totemiskt center och efter detta upptäckte att hon var gravid ansågs det att en Kuruna, en av dessa andar från Alchera, hade gått in i hennes kropp... Därför kommer också barnet som föds att få samma totem som den ande som gick in i moderns kopp. (Spencer/Gillen 1927:76).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns ett annat sätt att bli gravid i Aruntakulturen. Om kvinnans man jagar i närheten av ett totemiskt center, kan en ande från detta gå in i det dödade djuret. När sedan mannens hustru äter av djuret, kan anden gå in i henen och göra henne gravid (Spencer/Gillen 1927:78). Hela Aruntaregionen är uppdelad i olika totemiska distrikt, och i varje finns ett eller flera totemiska centra (Spencer/Gillen 1927:79). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spencer och Gillen var de första som publicerade en utförlig rapport om förnekande av sambandet mellan samlag och reproduktion och i detta arbete vidhåller de att det inte finns några tvivel om att denna ståndpunkt var korrekt (Spencer/Gillen 1927:X). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;">Aruntas <i>specifika</i> åskådning var inte spridd över hela Australien – men stora drag i den var spridd över stora områden. Framförallt var förnekandet av varje form av fysiologiskt faderskap spritt över hela kontinenten. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ett exempel. Phyllis Kaberry genomförde 1934-1935 fältarbete i nordvästra Australien. Hennes arbete var mycket betydelsefullt eftersom hon fick en bättre kontakt med kvinnliga informanter än vad de tidigare, oftast manliga, fältforskarna hade lyckats med. Hennes beskrivning skilde sig också till en viss del från tidigare etnografiers. Så till exempel avvisade hon Malinowskis uppfattning att kvinnornas arbete var hårdare än männens, och att männen mer eller mindre utnyttjade kvinnorna som slavar, (Malinowski, citerad i Kaberry 1970:15). Själv hade hon deltagit i kvinnornas arbete, liksom i männens jakt, och hade själv åsikten att männens arbete var mer ansträngande än kvinnornas (Kaberry 1970:15). Det innebar inte att det var mindre viktigt – tvärtom så bidrog kvinnorna enligt Kaberry troligen mer till försörjningen än männen(Kaberry 1970:25).. Hon avvisar också uppfattningen att de australiska kvinnorna underordnade sig sina män och hävdar att det inte finns någonting av underkastelse i en kvinnas inställ8ng till sin man (Kaberry 1970: 19). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men i ett avseende skiljer sig hennes rapporter inte från tidigare rapporter. Hon rapporterar, precis som de tidigare etnograferna, om att urinvånarna förnekar sambandet mellan samlag och reproduktion.: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”I investigated the problem as exhaustively as possible, and these natives in spite of over thirty years of contact with the whites had still no idea of the true relation between sexual intercourse and conception…After eighteen months contact with over 500 natives, my conclusion was that they had no empirical knowledge of the facts of procreation. This means that a child’s relationship with her father is a derivative one; he is the husband of the mother; he has most probably found her as a spirit-child; he rears and protects her; arranges her marriage and bestows on her rights to his horde country and his dram totem. The abse4nce of an explicit recognition of the physical tie does not interfere with the establishment of a strong bond of affection between them.” (Kaberry 1970: 43 ff).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Speciellt intressant är naturligtvis vad urinvånarna själva har att säga. Ashley Montagu (1974:116) citerar Waipuldanya, en medicinutbildad medlem i Alawastammen i Arnhem Land:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”My people do not believe that conception occurs through sexual intercourse. It is achieved immaculately by the spirits, much as happened to the Virgin Mary….In recent years I have had medical training and listened carefully to doctors who assured me that conception takes place through fertilization of female ova by male sperm following intercourse. That story would raise a great laugh among the Alawa” . </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Montagu gjorde själv 1937 en genomgång av de olika rapporterna om australiska uppfattningar om reproduktion. 1974 gav han ut en reviderad upplaga av delta arbete. (Montagu 1974). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Enligt Montagu visar etnografiska rapporter över hela Australien att samlaget ofta förbereder en kvinna för möjligheten att ta emot ett andebarn men att det i sig inte har något att göra med vare sig havandeskapet eller mottagandet av andebarnet. (Montagu 1974: 222). Dettas gäller framförallt de stammar som varit minst utsatta för europeiskt inflytande, medan det i några fall hos stammar som utsatts för långvarig kontakt med vita fanns något annorlunda uppfattningar (s. 224). Ett annat uttryck för samma sak är att ju närmare kusten stammen befinner sig ju större är chansen att ett totalt förnekande/okunnighet inte förekommer (s 229). Montagu kommenterar: ”This suggests that the ignorance is original, and that knowledge of physiological paternity has been acquired from contact with other peoples.” ( s. 229 f). Det behöver inte vara västerländskt inflytande – ett av dessa undantag från nord-östra Australien verkar, enligt Montagu, kommit under inflytande från melanesiska kulturer på Papua. ( s. 162). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De australiska kulturerna var inte matrilineära. Många kombinerade matri- och patrilineära drag medan andra var rent patrilineära ( s. 239). Det är intressant att den kontinent, där den överväldigande majoriteten av rapporter om förnekande av faderskapet funnits, befolkades av till större delen icke-matrilineära kulturer.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Diskussionen om dessa kulturer verkligen varit okunniga om fysiologiskt faderskap eller inte har varit hård. Det finns en rad möjligheter att tolka rapporter av denna typ. Alltifrån en rent avvisande hållning – som att avfärda fältforskarna som okunniga, rasistiska eller lurade av sina informanter – till ett totalt accepterande av teorin om okunnighet. Debatten har ofta varit mycket polariserad och dessutom inta alltför sällan mycket känslomässig. Frågan har haft en förmåga att engagera vissa västerländska antropologer i nästan lika hög grad som den engagerade trobrianderna. Om trobrianderna och Dobu-folket hamnade i hårda och uppslitande debatten om fysiologiskt faderskap verkligen existerade hamnade antropologer och andra akademiska forskare i nästan lika hårda debatter om okunnighet om en sådan verkligen existerade. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b><br /></b>
<b>Edmund Leach går till attack</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En av dessa debatter startade 1966, när Edmund Leach i sin Henry-Myers-föreläsning angrep antropologen Melford Spiro, för att han i en text, närmast i förbigående, insistera på att det etnografiska materialet talar för att en sådan okunnighet verkligen existerade. Detta ”provocerade” Leach (1966: 39) till sitt inlägg, som i sin tur skapade en hård debatt i den engelska antropologtidskriften <i>Man</i>.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Utgångspunkten för Leach är att varje påstående om en sådan okunnighet i sig implicerar en nedlåtande inställning till de folk som tillskrivs denna. Han skriver bland annat: ”To say that a native is <i>ignorant</i> amounts to saying that he is childish, stupid, superstitious. Ignorance is the opposite of logical rationality; it is the quality which distinguishes the savage from the anthropologist”. (Leach 1966:41). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I sitt svar, som publicerades i <i>Man</i> 1968, kommenterar Spiro: ”ignorance is the opposite not of rationality, but of knowledge; irrationality, not ignorance is the opposite of rationality. To be ignorant of something i.e. to have no knowledge (or false knowledge) is not necessarily to be irrational (or, for that matter, childish, stupid, superstitious etc.) Indeed, if it were, Leachs efforts to salvage their ’rationality’ by insisting that the natives are aware of physiological paternity would be in vain. For they would still be ignorant of the fact that the earth is round, that it moves around the sun, that genes are the physical basis of heredity, that man evolves from a lower primate etc. etc. And not only the Australians! On this premise, Europeans were irrational until the nineteenth century because they were ignorant of the human evolution; until the fifteenth century, because they did not believe in a heliocentric universe; and so on”. (Spiro 1968: 244)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Leachs <i>ad hominen</i>-argument, d.v.s. insinuationen att de som rapporterat om okunnighet om sambandet mellan samlag och reproduktion, skulle drivas av en rasistiskt präglad nedlåtande attityd till de folk som de studerar, ligger i botten på hela hans inlägg. Hans egen ståndpunkt är annars att sådana rapporter går emot det ”sunda förnuftet” (common-sense) , eftersom ”Human beings, wherever we meet them, display an almost obsessional interest in matters of sex and kinship” (Leach1966: 41). Han påpekar även att de folk som rapporterats vara ”okunniga” om faderskapet i andra avseenden uppvisar minst lika mycket kunskap, liksom teknisk kunnighet, som folk som inte är okunniga on faderskapet. Han påpekar att de folk som påstås vara okunniga inte levde i några isolerade etnografiska Shangri-Las utan stod i nära kontakter med andra folk som hade kunskaper om faderskapet. (s. 41). Hans slutsats är att ”If certain groups, such as the Trobrianders, have persuaded their ethnographers that they were ignorant of the facts of life, then it is because their ’ignorance’ was for these a kind of dogma. And if the ethnographer in question believed what he was told it was because such belief corresponds to his own private fantasy of the natural ignorance of childish savages” ” (s. 41). Att det egentligen inte handlar om okunnighet stöds, menar Leach, av några anförda exempel på senare etnografiska studier som påstås visa att de tidigare rapporterna var felaktiga. (s. 40). Här verkar han dels inte inse det tveksamma i att använda sig av senare observationer, ibland mycket senare sådana, för at vederlägga tidigare (vi har ju här sönderfallande kulturer, utsatta från ett mycken stark påverkan från den vita patriarkala kulturen), del verkar de flesta av hans exempel vara ganska tvivelaktiga.<br />
<br />
Ett exempel (s. 40) är hur han använder sig av M J Meggits bok <i>Desert People</i>. Meggit bedrev fältarbete Walbirifolket i Australien 1953. Att ett fältarbete som bedrivs i Australien 1953 inte kan förväntas resultera i rapporter om någon genuin okunnighet om fysiologiskt faderskap är självklart, och har knappast någon relevans för frågan om en okunnighet existerade på 1890-talet. 1953 var de vitas dominans i praktiken total och urbefolkningens samhällen endast fragment av vad de tidigare vad. Det hindrar inte Leach från att referera vad Meggits informanter berättade för honom som ett argument mot Spencer och Gillens och de andra tidigare forskarnas rapporter. Mycket riktigt beskriver Meggit en kultur där sambandet mellan samlaget och reproduktionen är känd, och hans informanter menar att både samlaget och de andeväsen som går in i kvinnan har en betydelse (Meggit 1962:273). Men Meggit drar, intressant nog, inte samma slutsatser som Leach, d.v.s. han hävdar inte att de upplysningar hon fick säger något definitivt om de tidigare föreställningarna. Tvärtom skriver han: ”although it is clear that people in the past recognized the fact of physiological maternity, we cannot be sure to what extent they were aware of physiological paternity” ( s. :272).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Än märkligare blir det när Leach (1966:46) till stöd för sina åsikter anför brev från Lauriston Sharp till Ashley Montagu. Lauriston Sharp bedrev fältarbete i Australien och av hans brev (cit. Montagu: 1974:169 ff) framgår det klart att de urinvånare han har kontakt med inte känner till fysiologiskt faderskap. Sharp argumenterar mot uppfattningen att denna okunnighet skulle betyda att urinvånarna var enfaldiga: ”I myself have never thought these concept ional beliefs so amazing, and after working with aboriginals for almost three years I still fail to see why the fact that they lack precise information on the physiology of procreation should by some be considered as an indication that they must be moronic” ( s. 172). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I sitt svar till Leach gick Spiro på punkt efter punkt igenom alla Leachs exempel, och visade med hjälp av direktcitat från dessa källor att nästa alla antingen var irrelevanta för denna diskussion, eller direkt talade emot Leachs ståndpunkt. (Spiro 1968: 246 ff) I sin närmast uppgivna slutreplik bryr sig Leach (1968) inte ens om att kommentera dessa exempel.. Däremot upprepar han sin grundtes: förnekande av faderskapet är en dogm, och inte ett uttryck för någon okunnighet.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I denna fråga drar han in Mariakulten i diskussionen: ”Now in its Christian context the myth of the Virgin Mary does <i>not</i> imply ignorance of the facts of physiological paternity. On the contrary, it serves to reinforce the dogma that the Virgin’s son is the son of God”. (Leach 1966: 42) . I ett följande resonemang försöker han använda en strukturalistisk förklaringsmodell på både Mariamyten och den trobrandiska andebarnsteorin. En av de stora svagheterna hos Leach är den underförstådda utgångspunkten att en dogm innerst inne inte är trodd. Att tron på Maria jungfrufödsel inte kan implicera en okunnighet om faderkapet är uppenbart och det är ett mysterium att Leach ens anser sig behöva bevisa det. Om de som trodde på Maria jungfrufödsel förnekade fysiologiskt faderskap i allmänhet skulle jungfrufödseln inte vara något mirakel, och skulle inte kanna användas för att visa att Jesus är Guds son. (jfr Spiro 1968: 249) Om å andra sidan Leach menar att de troende inte är ”okunniga” om fysiologiskt faderskap i just detta konkreta fall, d.v.s. att de innerst inne “vet” att Jesus var avlad på ett naturligt sätt men att dogmen är den officiella versionen, för han i alla fall inte fram några bevis för att så skulle vara fallet.<br />
<br />
Leach är hela tiden mycket oklar, men den underliggande men aldrig klart uttalade förutsättningen tycks vara att den som har en religiös dogm innerst inne vet att i verkligheten ligger saker inte till så, men att den officiella versionen kräver vissa svar: ”When an ethnographer reports that ’members of the X tribe believe that….’ he is giving a description of an orthodoxy, a dogma…” (Leach 1968: 40) och han angriper sedan de ”neo-tyloreanska” antropologer som tror att denna dogm nödvändigtvis måste sammanfalla med den inre attityden hos de som förmedlar uppgiften. Leach, å sin sida, verkar ha den motsatta inställningen: religiösa dogmer är någonting som inte har speciellt mycket med vad de som bekänner sig till dem innerst inne tror. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det kan ju stämma vad gäller många av de kristna dogmerna i den sekulariserade västvärld Leach befann sig i 1966 – men det behöver ju inte nödvändigtvis stämma för fromma katoliker på låt oss säga på 1500-talet eller trobriander när de förmedlade sin världsbild till Malinowski. Troligen trodde den stora majoriteten av katoliker för inte så länge sedan uppriktigt och varmt på läran om jungfrufödseln (och många tror det tveklöst än idag) –liksom den stora majoriteten, om inte alla, trobriander eller australiska urinvånare trodde på just den världsbild de berättade om för de tidiga etnograferna. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Den etnocentriske Hartland</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
När Leach tar upp problemet med en nedlåtande, etnocentrisk attityd mot andra kulturer pekar han förvisso på ett allvarligt problem. De flesta antropologer har med all sannolikhet direkt eller indirekt varit påverkade av rasistiska eller åtminstone etnocentriska föreställningar. Det gäller i högsta grad Sidney Hartland, författaren till sammanställningen Primitive Paternity (Hartland 1909). Han är upphovsmannen till följande citat on ”vildarnas” själsliv: ”His intellectual faculties are chiefly employed in winning material subsistence, in gratifying his passions, in fighting with his fellow-man and with the wild beasts, often in maintaining a doubtful conflict against inclement skies unfruitful earth or tempestuous seas. Many of them, therefore, are dormant, like a bud before it has unfolded. His attention, not habitually directed to the problems of the universe, is easily tired. His knowledge is severely limited; his range of ideas is small. Credulous as a child, he is put off from the solution of a merely speculative question by a tale that chimes with his previous ideas, though it may transcend his actual experience. Hence many a deduction, many an induction, to us plain and obvious has been retarded, or never reached at all: he is still a savage” (Hartland 1909: 255 f). Detta är alltså ett led i en argumentering för att övertyga läsarna om att ”vildarna” verkligen kan vara så dumma att de inte förstår de verkliga orsakerna till att barn föds! </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Man kan fråga sig om detta inte är det slutliga beviset för att rapporter om okunnighet om faderskap ytterst orsakats av en nedlåtande, rasistisk inställning från antropologer och etnografer. Nu var inte Sidney Hartland en fältforskare, han refererade andras rapporter. Men citatet ställer ändå en hel del obehagliga frågor om vad som styrde urval och rapportering, liksom tolkningar, i den etnografiska litteraturen. Det betyder inte att alla som rapporterat om eller argumenterat för okunnighet om fysiologiskt faderskap skulle ha varit rasister. På den andra ändan hittar vi i så fall Ashley Montagu, som skrivit den förmodligen mest genomarbetade genomgången av debatten om de australiska urinvånarnas syn på fysiologiskt faderskap (Montagu 1974). Han var aktiv antirasist redan på 30-talet och är bland annat författaren till "Man's Most Dangerous Myth; The Fallacy of Race" från 1942 liksom flera senare böcker som angrep rasistiska föreställningar. I sin bok om de reproduktiva föreställningarna i Australien visar han alltid en stor respekt för de australiska urinvånarnas intellektuella kapacitet och argumenterar aldrig för att de på något sätt skulle vara intellektuellt underlägsna västerlänningar. Tvärtom slår han i sin inledning fast att ”This is not to say that the Australian Aboriginal is a being mentally inferior to ourselves or that he is incapable of our particular kind of reasoning, or that he has a pre-logical mentality, or what not. The facts point clearly in the opposite direction: namely that the Australian Aboriginal native endowment is as quite as good as the European’s, if not better” (Montagu 1974:9). Montagu skiljer sig här från både Hartland och Leach genom att han inte i likhet med dessa gör åsikten att mannen genom samlaget och sädesvätskan avlar barnet till ett universellt kriterium på normalintelligens eller sätter likhetstecken mellan ett förnekande av fysiologiskt faderskap och enfald och irrationalitet.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är också mycket svårt att se Phyllis Kaberry, vars rapporter betydde så mycket för att ge en mer nyanserad bild av de australiska kvinnorna, som en fyrkantig paternalistisk chauvinist. Det finns ingenting som tyder på att hon skulle varit mer etnocentrisk än exempelvis Edmund Leach. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att det, som ovan nämnts, funnits urinvånare som själva, utan förmedling av etnografer, berättat om okunnighet/förnekande av faderskapet nämns aldrig av Leach.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om man rutinmässigt skulle avvisa alla rapporter om okunnighet om faderskapet med. att etnograferna var rasister skulle man lika rutinmässigt bli tvungen att avisa mycket annat. Varje rapport som antyder okunnighet om något, eller om aktiviteter som kannibalism eller människooffer, skulle kunna avfärdas med en hänvisning till fältforskarens möjliga bias. Här är det faktiskt anmärkningsvärt att rapporter om folk som förnekar existensen av en naturlig död, och förklarar alla dödsfall som inte beror på uppenbart våld med svart magi och häxkonster, inte ifrågasatts på samma sätt som de om okunnighet om faderskapet. Så till exempel skriver ingen mindre än Brian Hayden följande i sin arkeologiska handbok från 1993: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Many hunter-gatherers have no concept of natural death; to then, every death is caused by someone else’s malevolent actions, either physical or supernatural” (Hayden 1993: 175). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men i samma bok upprepar Hayden sin upprörda kritik mot åsikten att jägar-samlare skulle vara okunniga om ”the facts of life”, dvs om reproduktionen, (Hayden 1993: 221). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Rapporter om förnekande av naturlig död är nu mycket vanligare än rapporter om förnekande av faderskap, och utifrån ett common-sense-perspektiv torde detta förnekande var mer orimligt än förnekande av faderskap. Medan det faktum att det går nio månader mellan samlag och födelse i en kultur som saknar förbud mot föräktenskapliga förbindelser och effektivt fungerande förbud mot utomäktenskapliga förbindelser gör att sambandet inte alls torde vara så lätt att se som många i vår kultur är benägna att tro, borde ju existensen av en naturlig död vara uppenbar för alla. Trots allt dör vi alla, och detta faktum torde ju mänskligheten ha kunnat lära sig under tidens lopp. Men trots detta har det, mig veterligt, inte funnits någon Edmund Leach som tillrättavisat de som gett spridning åt sådana rapporter för deras etnocentriskt nedlåtande attityd. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En anledning till detta skulle kunna vara att förnekande av fysiologiskt faderskap väcker starka känslor i vår kultur, känslor som inte väcks av förnekande av naturlig död. Vi lever i ett patriarkalt samhälle där manlig styrka, manlig logik och inte minst virilitet under årtusenden har idealiserats och glorifierats. I ett sådant samhälle kan det te sig anstötligt och besvärande att det funnits folk som inte ens velat erkänna det manliga avlandet och dess existens. På samma sätt som det kan hävdas att etnocentriska antropologer kan vara benägna att tro på sådan okunnighet pga. en nedlåtande attityd skulle det också kunna hävdas att androcentriska antropologer (d.v.s. det stora flertalet av dem) kan betvivla sådana trapporter för att de stör den androcentriska världsbilden. För en person som Hartland kan det inte ha varit några problem, oavsett hur androcentrisk hans världsbild än kan ha varit. Just för att han upprätthåll en sådan klyfta mellan ”oss” och ”dem” kunde han notera förnekande av faderkapet utan at störas av det – ”de är ju ändå bara vildar”! – men för de antropologer som frigjorts sig från en extrem etnocentrism a la Hartland men som inte frigjort sig från sin androcentriska världsbild skulle ett sådant förnekande kunna vara mer besvärande. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<i>Ad hominen</i>-argument är tveeggade vapen. De kan lätt slå tillbaka på de som använder dem och de kan dessutom användas i nästan vilken riktning som helst. Innan man utgår från att rapporterna om okunnighet om eller förnekande av fysiologiskt faderskap verkligen skulle ha formats av etnografers fördomsfulla misstolkningar måste det läggas fram belägg för att så verkligen var fallet. Det har inte Leach, eller någon annan, lyckats med. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En distinktion som Leach aldrig gör är mellan kognitivt baserad okunnighet, å ena sidan och en okunnighet på det medvetna planet som grundas på ett affektivt eller annat omedvetet förnekande. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Spiro: andebarn som oidipal önskefantasi</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Som vi sett var Melford Spiro Leachs huvudmotståndare i debatten 1966-68. Men redan i sin polemik mot Leach framgår det klart att han inte har en teori omen naiv okunnighet. Spiro (1968:246 ff, 250 f hävdar förvisso att de australiska urinvånarna) inte hade någon medveten kunskap om sambandet mellan samlag och reproduktion – men å andra sidan hävdade han att de hade en sådan omedveten kunskap men att de trängde bort den .Eftersom det inte finns något som talar för att de australiska urinvånarna var minde intelligenta än andra folk som kände till fysiologiskt faderskap måste det finnas andra förklaringar. Han baserar sig här på Freuds teori om Oidipuskomplexet och hävdar att en ”okunnighet” om faderskapet ytterst syftar till att bemästra den oidipala konflikten och i grunden är en oidipal önskefantasi. (Spiro 1968:255 ff).<br />
<br />
Freuds teori om oidipuskomplexet utgår som bekant från att varje barn har en önskan om samlag med föräldern av motsatt kön och att döda föräldern av samma kön. Nu menar Spiro att de australiska urinvånarnas andebarnsteori tillfredställer dessa önskningar hos pojkarna: ”This conception belief not only enable the Australians to deny that his father is his genitor, it enables him to do so by means of a wish-fulfilling fantasy. For since, according to this belief, conception is caused by the entry of a spirit-child into a woman’s womb, he too was a spirit child by entering the womb of his mother….By believing in this cultural theory, then, the boy takes his father’s place…” ( s. 257). Vilka föreställningar som skulle kunna ha sitt upphov i flickors psykosexuella fantasier diskuterar inte Spiro.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I ett senare arbete (Spiro 1982) använder han samma förklaring på den trobrandiska andebarnteorin. Här är han mer utförlig. Han accepterar helt Malinowskis åsikt om att trobrianderna verkligen inte var medvetna om sambandet mellan samlag och reproduktion (s. 59 f) men liksom i det australiska fallet avvisar han att det skulle vara resultatet av en genuin okunnighet. Han påpekar att trobrianderna inte var mer okunniga om embryologiska fakta än något annat folk före upptäckten av mikroskopet. (s. 58). Han tillägger att teorin att havandeskap orsakas av samlag är nästan universell hos folk som även lever på en lägre ”nivå” än trobrianderna ( s. 59) och att detta inte talar för att ”okunnighet” i en naiv mening är den grundläggande orsaken. Spiro vill hellre se okunnigheten som ett resultat av att kunskapen bannlysts från medvetandet, d.v.s. ett förnekande. (s. 61). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Han pekar på det faktum att trobrianderna, trots att de förnekar fysiologiskt faderskap, är medvetna om de fysiska likheterna mellan far och barn Han ser detta som en motsägelse som endast kan förklaras med att faderskapet ändå är ”känt” på någon medvetandenivå. (Spiro 1982:62). Han pekar på det faktum att trobrianderna så intensivt motsatte sig påståenden om fysiologiskt faderskap och menar att detta snarare talar för förnekande än ren okunnighet – det finns ju ingen anledning att intensivt försvara sig mon nya kunskaper i sig ( s. 63)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spiro utgår i sin teori från att trobrandiska män, (liksom enligt honom alla andra män i alla andra kulturer) har en stark omedveten fintlighet mot sina fäder, Detta understöds bland annat av att män enligt trobrianderna, om vi får tro Spirors beskrivning , aldrig dör en naturlig död – döden orsakas alltid av svart magi utövad av antingen deras fruar eller barn (Spiro 1982:65). Slutsatsen är att fysiologiskt faderskap är plågsamt för de trobrandiska sönerna därför att det påminner dem om att fadern har en sexuell relation med den moder han själv åtrår. (s 65). När den trobrandiske mannen förnekar fadern som <i>genito</i>r ersätter han honom med en annan. Detta är enligt Spiro i sig inget ovanligt – västerländska barn förnekar inte alltför sällan att fadern är <i>genitor</i> och ersätter honom istället honom med en annan mer grandios gestalt. ( s. 68). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nu är ju andebarnet precis en sådan grandios <i>genitor</i> – med det lilla tillägget att det samtidigt ju är barnet självt: ”As the spirit of a clan ancestor, the spirit child…is a <i>grandiose </i>genitor, and since, after entering the woman’s womb, the spirit child becomes the human child-to-be each child (like the child in the fantasies of Western children) is his <i>own </i>genitor….Thus, to believe that a spirit-child is genitor is to deny that father is genitor, a denial which…gratifies in fantasy the wish to eliminate the father <i>qua </i>genitor, and to replace him in that role. …In short, to believe in the spirit-child theory so I am suggesting, is to gratify simultaneously, albeit symbolically, the two wishes that constitute the Oedipus complex” (Spiro 1982:69). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Nu är de trobrandiska fäderna enligt Spiro (och Malinowski) ovanligt välvilliga (benign) mot sina barn. Men eftersom enligt Spiro (och Freud) det manliga Oidipuskomplexet baserar sig rivaliteten om modern på fantasiplanet, och inte på reellt förtyck från faderns sida, skärper det den oidipala konflikten än mer. Skuldkänslorna för dödsönskningarna blir än större – och andebarnsteorin är ett försvar även mot dessa. Genom att förneka fadern slipper han kännas vid dödsönskningarna (Spiro 1982:69). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men andebarnsteorin avspeglar inte endast sonens fientlighet mot fadern utan även faderns fientlighet mot sonen. Enligt Spiro berör Oidipuskomplexet även fadern – sonens svartsjuka mot fadern motsvaras av faderns fientlighet mot sonen. Följaktligen är från faderns utgångspunkt uppfattningen att han inte är barnets far ett uttryck för hans egna fientliga känslor. (Spiro 1982:71).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spiros argumentering mot teorin om naiv okunnighet innehåller värdefulla uppslag. Men frågan är om hans alternativ är övertygande. Om kunskap om fysiologiskt faderskap nästan är universell idag så är Oidipuskomplexet enligt Spiro också universellt. Spiro (1982) argumenterar just för att Oidipuskomplexet verkligen är universellt och följaktligen också måste omfatta trobrianderna. Men om detta komplex är universellt och förnekande av faderskapet är ett uttryck för det - varför förnekar då endast trobriander och australiska urinvånare och några små isolerade folkslag på Melanesien och Polynesien fysiologiskt faderskap? För trobriandernas del kanske det skulle kunna hävdas att det just är fädernas ovanligt välvilliga och omvårdande inställning till sina barn som orsakade detta behov – men samma argument kan inte användas om det mer omfattande australiska materialet. De australiska fäderna hade inte samma position och inställning som de trobriandiska. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spiro argumenterar genom hela boken övertygande för att, givet att oidipuskomplexet är en universell realitet i västvärlden, det också måste vara det hos trobrianderna. Han visar att de skillnader som ofta anförs skulle finnas mellan västvärldens kultur och den trobrandiska som tyder på att den ena har ett oidipuskomplex men den andra inte antingen är överdrivna eller icke-existerande. Problemet är att Spiros teori bygger på den underförstådda förutsättningen att Oidipuskomplexet <i>är</i> universellt i västvärlden. Eftersom Malinowski aldrig förnekade detta slipper Spiro presentera beläggen för denna utgångspunkt. Om man betvivlar denna faller hela Spiros konstruktion samman som ett korthus. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Freuds grundteori bygger på ett antal antaganden – men det viktigaste är kanske den att barn har en sexualitet jämförbar med de vuxnas. Jag tänker här inte gå in i diskussionen, men jag vill ändå nämna att jag inte delar denna utgångspunkt (jfr gärna Miller 1983:128 ff).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Geza Roheim om avlånga, ihåliga och andra objekt</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En mer långtgående freudiansk tolkning av det australiska materialet får vi hos Geza Roheim. Geza Roheim var en freudiansk antropolog som bedrev fältforskning i Australien. Roheim hävdade att han iakttagit barnlekar som talade emot att förnekande av fysiologiskt faderskap verkligen skulle handla om okunnighet: </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”I have seen children of these western tribes enacting the whole process of coitus, conception, and childbirth. There was certainly no sexual ignorance in their case…. After initiation the majority really believes that something else is needed besides coitus to ensure conception – that is, repression has set in, but not gone very far”. (cit. i Montagu 1974:88). Vad Roheim här säger är att barnen är klart medvetna om att det är samlag som orsakar havandeskap men att de vuxna, efter de initiationsriter som tränger bort denna sanna kunskap och ersätter den med andebarnsteorin, inte är lika fullt medvetna om den saken. Om detta stämde skulle det australiska samhället ha utgjort en egenartad antites till det västeuropeiska samhälle där Roheim själv levde under 1900-talets första hälft, där det ju barnen normalt sett inte kände till dessa samband medan de vuxna gjorde det. De barnlekar som Roheim beskriver har dock, , mig veterligt, aldrig rapporterats av någon annan fältforskare, men å andra sidan finns det andra exempel på att Roheim rapporterar saker som ingen annat sett eller hört. Ett sådant exempel ges av Montagu: Roheim hävdar att hos de västra delarna av centrala Australien, anses det att andebarnen går i modern genom penis efter att först ha gått in i fadern . Montagu kommenterar: ”no other investigator had been previously able to secure similar statements from the native”(s. 89). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
För Roheim är den officiella okunskapen kanske, eller kanske inte, medvetet trodd, men i grunden endast en ytlig fasad som nödtorftigt döljer en sexuell och framförallt fallisk symbolvärld. För Roheim är den australiska urinvånarnas drömtid relaterad till dagdrömmar hos urinvånarna idag (Roheim 1945:7). Dagdrömmar i vår kultur är önskeuppfyllelser och så är också fallet i Australien ( s. 8) Att anfäderna vandrade runt i landskapet och lämnade andebarn efter sig antyder enligt Roheim att dessa ”vandingar” är ”libidiniserade” (libidinized) ( s. 9). Sexuell symbolik är central i drömtidsmyterna enligt Roheim – att några av anfäderna beskrivs utrustade med stora fötter betyder enligt Roheim i grunden att de sågs som havande stora penisar (s. 10). Vandringarna i drömtiden syftar också på de vandringar som de initierade pojkarna gör vid initiationsriterna (s. 13). Drömtiden symboliserar pojkens förvandling till man – de mytiska (enligt Roheim falliska) anfäderna är en symbol för pojken själv, och framförallt hans penis. Eller med Roheims ord: ”the penis becomes the hero of the drama”. (s. 16). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
För Roheim är det lätt att komma till denna uppfattning. Som ortodox freudian bygger han här på Freuds symbollära. Enligt denna är alla avlånga föremål i drömmen symboler för det manliga könsorganet, medan alla ihåliga representerar vagina. Denna symbollära tillämpar Roheim i stort sett helt konsekvent på sitt material. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;">Roheim hittar sålunda falliska symboler lite varstans. Vinaren (bull-roarer), ett kultobjekt som kan slängas runt med hjälp av ett snöre, är en fallossymbol (Roheim 1945:80 ff). </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Churingan, eller som Roheim stavar det, Tjurungan , det heliga objekt som är kopplat till andebarnsteorin, är också enligt Roheim en fallossymbol (Roheim 1945:84 f). Ritualerna runt denna är enligt Roheim symboliska samlag. ( s. 101). På så sätt kan vi kanske se en koppling mellan samlag och barnafödande, eftersom Churingan ju är intimt kopplade till de australiska föreställningarna om reproduktion. Å andra sidan är Churingan inte <i>direkt</i> kopplad till reproduktionen, själva stenen har inga reproduktiva egenskaper. (Montagu 1974: 309). Varför är då Churingan en fallossymbol? Roheim själv medger att dess form ofta inte är fallisk och att många churingor har en mer cirkulär form. (Roheim 1945:85), Här går det alltså inte att basera sig på Freuds symbollära. Men Roheim påpekar att i vissa delar av Australien har den faktiskt en fallisk form (s 85). Varför detta skulle ha någon relevans i de områden där den inte har det framgår inte hos Roheim. Ett annat argument hos Roheim är att Malpunga, en central anfader i västra Australien enlig Roheim är utrustad med en stor penis, som också kan kopplas till hans Churinga (s. 87). Att detta skulle säga något specifikt om Churingan som sådan är tveksamt – andra anfäder och anmödrar som inte framställs falliskt har ju också churingor.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men Roheim går vidare här och påpekar att det på Churingan brukar finnas koncentriska cirklar ristade – dessa är enligt honom symboler för vagina. (Roheim 1945:102). Andra cirklar, som exempelvis hål i marken, ingår i totemiska riter, och är också symboler för vagina (s. 103). Och så vidare. Roheim går igenom totemiska ceremonier och finner fallos- och vaginasymboler överallt. Han ser i stort sett varje hål som en vagina, i stort sett alla avlånga föremål som penis, och allt som läggs in i hålen som symboler för sädesvätska ( s. 102 ff). Hans slutsats blir, förutsägbart nog: ”What we have shown conclusively is that symbolic coitus rites performed for the multiplication of the totemic species are an essential part of Australian culture, notwithstanding the fact that some tribes deny the connection between coitus and the fertility of human beings”. (s. 129). När Montagu kommenterar att ”given Roheim´s methods I believe it is possible to detect any kind of significance in anything whatever”( Montagu 1974:306) är jag benägen att instämma. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Slutsatsen för Roheim är att den totemiska riten är en försvarsmekanism mot separationsångest, myterna avspeglar individens vandring från vagga till grav och hans dagdrömmar, återförening med modern och Eros. Churingan, som för Roheim har den centrala rollen, symboliserar både det manliga och kvinnliga könsorganet, primalscenen, d.v.s. barnets minne av att iaktta föräldrarnas samlag, samt olika aspekter av libidon (Roheim 1945:249 f). Det verkar uppenbart att ett folk som kopplar totemiska riter kopplade till mångfaldigandet och reproduktionen av totemet till denna överflödande falliska symbolik måste ha haft en djup och ingående kunskap om sambandet mellan sex och reproduktion. Det enda som egentligen är märkligt här är att den överhuvudtaget kan vara bortträngd. Men vi får hålla i minnet att Roheim hela tiden pendlar mellan vad hans informanter berättar och sina egna, freudianska tolkningar. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är svårt att riktigt ta Roheim på allvar. Och även om Spiro undviker en alltför hejdlösa djupdykning i freudiansk symbollära kvarstår det faktum att han baserar hela sin förklaring på Freuds i grunden helt obevisade oidipusteori. Men även om Spiros freudianska alternativ är tvivelaktigt, ställer han som nämnts väsentliga frågor och antyder också en kanske mer fruktbar inriktning än att diskutera i termer om ”okunnighet” och ”låga nivåer” på samhällen.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Okunnighet eller förnekande?</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Okunnighet” är ett inte helt klart definierat begrepp. Det finns en ren okunnighet – den okunnighet som grundar sig på att den okunnige inte känner till de fakta som krävs för att kunna känna till sanningen. Aristoteles kände inte till existensen av atomer, elektroner och protoner när han utvecklade sin naturlära. Han saknade helt de instrument som skulle kunna göra en sådan kunskap möjlig. Å andra sidan – de astronomer under 1500-talet som valde att tro på ett geocentriskt universum trots att de åtminstone kände till den alternativa heliocentriska teorin och i många fall kände till argumenten för dem var inte okunniga på ett enkelt sätt. Många av dem trodde säkert uppriktigt att universum var geocentriskt och att de argument som talade mot inte hade någon avgörande betydelse. Var de i så fall ”okunniga”? Nej, knappast mer okunniga än sina opponenter. Båda parterna kände till samma fakta – den ena parten tolkade den på ett, som det nu visat sig, riktigt, sätt, den andra kom senare att visa sig ha fel. Men de som hade fel var egentligen inte mer okunniga än de som hade rätt. De visste samma saker – det var den ena partens tolkning av kända fakta som inte visade sig stämma.<br />
<br />
Det finns här en likhet med diskussionen mellan trobrianderna och Dobu-folket. Ingenting tyder på att trobrianderna hade en lägre kunskapsnivå, eller intellektuell förmåga, än Dobu-folket. De båda folken kände troligen till i stort sett alla de fakta som var möjliga att känna till utifrån de erfarenheter de delade. Ingen av dem hade tillgång till mikroskop – båda kände å andra sidan till sådana fakta som att barn liknar sina fäder eller att oskulder inte föder barn. Skillnaden var inte att trobrianderna var okunniga men att Dobu-folket inte var det (kokosmjölksteorin är inte mindre ”okunnig” än andebarnsteorin, däremot betydligt mindre sofistikerad) utan att de valde två olika teorier för att förklara de fakta som båda folken kände till. Anledningen att de valde olika teorier kan knappast förklaras på kognitiva grunder - snarare borde förklaringen sökas i sociala och/eller psykologiska stukturer, och/eller religiösa lärosystem. Trobrianderna hade under långa diskussioner med Dobu-folket hört alla de argument som Dobu-folket baserade sin ”kunskap” på. Ändå vidhöll de sin alternativa förklaring. Ingen som tagit del av etnografisk litteratur om de båda folken torde ha fått intrycket att trobrianderna var mindre logiska eller mindre intelligenta, än Dobu-folket. En förklaring som baserar sig på att Dobu-folket kognitiva kapacitet var större än trobrianderna förefaller helt orimlig. Men vad berodde då trobriandernas fasthållande vid sin teori på? Det berodde nog delvis på att andebarnsteorin i sin komplexitet förklarade alla kända fakta lika bra som den ”kunskap” som Dobu-folket presenterade. Men det är också rimligt att anta att det i grunden fanns andra, ickekognitiva, faktorer som gjorde att trobrianderna förnekade den världsbild som dobuerna, och vid den tidpunkten praktiskt taget alla andra melanesiska folk, hade.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om trobrianderna var medvetna om de argument som talade för ”samlagsteorin” och alltså inte var ”okunniga” i en absolut mening torde det ändå ha funnits en tid i mänsklighetens historia då en sådan okunnighet verkligen existerat. Det enda alternativet till att anta en sådan okunnighet vore att utgå från att djuren instinktivt känner till delta samband och att denna instinkt på något sätt skulle ha överförts till en medveten insikt redan hos hominiderna. Detta skulle i så fall vara ett mycket tvivelaktigt antagande – så vitt jag känner till finns det inga belägg på att instinktiva eller rent kroppsliga ”kunskaper” på ett automatiskt sätt överförs till medvetna insikter. (Innerst inne ”vet” kroppen naturligtvis hur barn blir till, att tankeprocesserna sker i hjärnan, att många automatiska handlingar styrs från lilla hjärnan etc. etc., men ingenting tyder på att denna kroppsliga ”kunskap” automatiskt är åtkomlig för det medvetna tänkandet). Även Alexander Goldenweiser, som betvivlade att de australiska urinvånarna verkligen var okunniga om fysiologiskt faderskap menade att </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”ignorance of the physiology of conception no doubt once pervaded mankind…/denna okunnighet/ is indeed obvious and must be accepted even without hundreds of pages of evidence” (citerad i Montagu 1974: 250). Men han tillade att ” no proof is forthcoming that such was the case in a society at all comparable to that found among primitive peoples we know”. (aa, samma sida).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det går att argumentera för att en sådan okunnighet ganska snart skulle upphöra genom de iakttagelser som ackumulerades generation för generation. Men det skulle kunna vara ett kognitivistiskt felslut. Iakttagelser av naturprocesser leder bara till nya kunskaper om det finns någon form av medvetenhet om frågeställningen. ”Biologiska” fakta i vår mening ser inte ut att tillhöra de kategorier som var intressanta i traditionella samhällen. Existensen av unilineära släktskapssystem, även i kulturer som mycket väl känner till båda könens bidrag till reproduktionen, visar att kunskapen om detta faktum inte påverkade släktskapssystemet. Både det unilineära liksom det klassifikatoriska släktskapet ignorerar biologiska kategorier. I det unilineära släktskapssystemen räknas antingen faderns eller moderns släkt bort, oavsett kunskaper om avlandets (och födandets!) existens. I det klassifikatoriska släktskapssystemet skapas nära släktskap emellan en individ och människor som utifrån ett biologiskt synsätt knappast alls är släkt.. Det ser ut som om de traditionella släktskapssystemen skapats av människor som antingen inte var medvetna om eller ganska så ointresserade av ”biologiskt” släktskap i vår mening. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Leslie White föreslog att släktskapsystemen uppkom innan några kunskaper om <i>biologiskt</i> släktskap existerade: ”There is less than general agreement among anthropologists with regard to the proposition than in primordial times people did not understand the biological process of reproduction; specifically, they did not understand that copulation is the cause of pregnancy. I believe that it is highly probable that human society was organized upon the basis of genealogical social relationships long before the biological acts and processes of reproduction was understood. /White 1975: 23/….It is easy for people in sophisticated societies to assume that the cause of pregnancy is fairly obvious, but this is not so. Given the primitive man’s propensity to explain events in supernatural terms (it might be assumed that a hunter who brings down a deer with his arrow could not have done some without magical aid), to believe that event a was caused by event b, which took place nine months previously, in the midst of hundreds of other events that might have been the cause, is placing a heavy burden upon the perspicacity of primitive man. In our society today it seems to be necessary to have courses in sex education /s. 23f (not)/.”</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>Orsak till matrilinealitet?</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om man utgår från en allmän period av okunnighet kan det vara frestande att anta att det matrilineära släktskapsystemet har uppstått ur en sådan okunnighet. Som vi sett argumenterade Merlin Stone (1976) för denna åsikt. . Men den är problematisk, av flera skäl. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
För det första verkar det inte finnas något samband i dagens etnografiska material mellan förnekande av fysiologiskt faderskap och matrilineärt släktskap. Trobrianderna var matrilineära och förnekade fysiologiskt faderkap, men grannfolket på Dobu-öarna kombinerade matrilineärt släktskap med ett erkännande av faderns reproduktiva roll. Hos matrilineära folk i Afrika eller Amerika har något förnekande av fysiologiskt faderkap inte rapporterats.. Å andra sidan: den patrilineära befolkningen på Bellonaön förnekade fysiologiskt faderkap, liksom stammar i Australien, vars komplicerade släktskapssystem i stort lutade mer mot patri- än matrilinealitet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Och för det andra är det tveksamt om det ens finns något samband mellan en mer allmän ”osäkerhet” om faderkap och matrilineärt släktskap. Redan Morgan framkastade att osäkerhet om faderskap skulle ha kunnat vara kopplat till matrilineärt släktskap. Med detta menade han inte <i>okunnighet</i> om faderskap som kategori (han skrev innan de första rapporterna om detta från Australien hade kommit) utan om <i>osäkerhet</i> om vilken den individuelle fadern var. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Sidney Hartland (1909: 300 ff): har dock sammanställt en rad exempel på hur matrilineärt släktskap kan sammanfalla med de mest strikta och hårdhänt genomförda regler för kvinnors sexualliv, som torde göra faderskapet till en ganska så säker historia, liksom också exempel på hur den mest flexibla sexuella praktik, som torde gjort faderkapet osäkert och ibland praktiskt taget omöjligt att avgöra, kunnat kombineras med patrilineärt släktskap. Hans slutsatser blir: ”Motherright then is found not merely when paternity is uncertain, but also where it is practically certain. Fatherright on the other hand is found not merely where paternity is certain, but also when it is uncertain and even where the legal father in known not to have begotten the children. Nay, the institution of fatherright often require provision for, and very generally permit, the procreation by other men of children for their normal father. It follows therefore that their uncertainty of paternity cannot be historically the reason for the reckoning of descent exclusively through the mother. Some other reason must be discovered.” ( s. 325).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Detta gäller som vi sett även totalt förnekande av faderskap. I dagens etnografiska material kan det som vi sett inte kopplas till matrilineärt släktskap. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men detta utesluter naturligtvis inte att det en gång i tiden skulle kunnat finans en sådan koppling. Dagens etnografiska material behöver nödvändigtvis inte ens indirekt avspegla några förhållanden som existerade för 8000 år sedan i Europa, eller någon annanstans.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>En androcentrisk förklaring</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men det är på andra sätt ganska så problematiskt att förklara matrilineärt släktskap med ”okunnighet” I Stones resonemang ovan hävdar hon att om det råder en okunnighet om faderns roll kommer det att bli ”natural for children to take the name of their mother’s tribe or clan” (Stone 1976:12) Bortsett från att exempel från Polynesien och Australien visar att detta inte är alldeles själklart, har resonemanget andra svagheter. Ingen har någonsin försökt förklara patrilineärt släktskap med någon okunnighet om moderns roll för barnafödandet…. Det är visserligen sant att ett aggressivt förnekande av moderskapet kan förekomma i vissa patriarkala samhällen – ett exempel är det modersförnekande temat i Orestes. Men detta är naturligtvis inte okunnighet – det är ett glasklart exempel på förnekande. (jfr Fromm 1998:169 ff) Att hela sociala strukturer skulle skapas av kunskap respektive okunnighet om fysiologiska processer är i sig en extremt kognitivistisk inställning – men i detta sammanhang är det också androcentriskt. På något sätt är det här underförstått att släktskap på faderns sida är det naturliga, så fort faderns roll är känd. För att något folk ska kunna räkna släktskap på moderns sida krävs det okunnighet om faderns roll, åtminstone initialt. Om inte denna okunnighet hade funnits skulle samhället varit patrilineärt från början. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att evolutionister från sekelskiftet kunde förespråka sådana åsikter är inte anmärkningsvärt – att Merlin Stone gör det är det däremot. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
En mer sofistikerad utgångspunkt vore att se ”okunnigheten” som en rationalisering av den matrilineära ideologin. Det skulle kunna hävdas att ett matrilineärt system skulle kunna skapa en kognitiv överbyggnad som förnekade faderns roll för att inte skapa oreda i släktskapssystemet. Det innebär återigen inte nödvändigtvis at det hela vore ett spel – att ”alla” ”innerst inne” visste om faderns roll i reproduktionen men att de medvetet valde att inte låtsas om det. Den typen av kognitiv dissonans vore förmodligen inte tänkbar under några längre tidsperioder. Precis som i Spiros oidipusteori skulle det här gå att hävda att människor på det medvetna planet mycket riktigt var ”okunniga” om sambandet, men att de yttersta orsakerna till denna okunnighet var att en kunskap om detta samband vore farligt för släktskapssystemet och de ideologiska och ev. religiösa föreställningar som var kopplade till detta. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om vi enbart utgått från trobriandexemplet skulle teorin te sig rimlig – men den totala frånvaron av samband i dagens etnografiska material mellan matrilineärt släktskapsystem och förnekande av fysiologiskt faderskap talar inte heller för denna idé. Om de matrilineära systemen skulle hotas av kunskap om faderns roll är det i så fall märkligt att de flesta matrilineära system erkänner denna roll, utan att det verkat hotat systemet. Irokeserna är det folk som förmodligen ligger närmast någonting som liknar ett matriarkat i det etnografiska materialet – den manliga dominans som trots det matrilineära släktskapet ändå verkar funnits hos trobrianderna saknades, av allt att döma (McCall 1980) hos irokeserna. De trobriandiska männen har en större social tyngd än de irokesiska. Förutom att kvinnornas politiska och sociala makt är större hos irokeserna än hos trobrianderna är dessutom bosättningsmönstret matrilokalt – viket gör faderns direkta position i förhållande till modern och barnet mindre betydelsefull än det är hos trobrianderna Men vare sig hos dem eller hos andra matrilokala grupper i Amerika finns någonting som tydde på vare sig okunnighet eller förnekande av fysiologiskt faderskap.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Samtidigt bör det återigen påpekas att det etnografiska materialet idag inte säger något entydigt hur förhållandet mellan matrilineär ideologi (och/eller gudinnetro) och förnekande av faderskap skulle kunnat se ut för 8000 år sedan. Det är möjligt att dagens matrilineära system, liksom rapporter om förnekande av faderskap, endast är utspridda kvarlevor från ett system där både elementen en gång utgjorde en del av en större, och för alltid försvunnen, helhet. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Problemet är att det från dessa tidsperioder saknas alla etnografiska iakttagelser. Endast de arkeologiska beläggen finns att tillgå – och det är svårt, på gränsen till omöjlighet att utifrån delta säga någonting om okunnighet eller ens förnekande av fysiologiskt faderkap. Det innebär inte att det arkeologiska materialet inte säger något alls om dessa frågor, men det längsta vi kan komma är förmodligen att studera i vilken grad falliska rituella element förekommer i den materiella kulturen. Här kan vi å andra sidan finna intressanta skillnader mellan olika tidsperioder.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns visserligen författare som betvivlar att ens detta är möjligt. Så till exempel hävdar Ucko och Rosenfeld (1967) vad gäller grottkonsten under paleolitikum att det inte finns några säkra kriterier på vilka avbildningar som är exempelvis rituella och att alla förklaringar, inklusive konst för konstens egen skull, är möjliga. Det finns säkert artefakter och avbildningar för vilken denna metod kan te sig rimlig, men jag tror att en stor del av konsten från neolitikum och bronsåldern uppenbarligen ingår i ett någorlunda klart rituellt sammanhang.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Många författare anser sig kunna finna en förändring från en till större delen kvinnlig till en huvudsakligen manlig symbolik i slutet av neolitikum. Hodder tar ju detta som utgångspunkt i sin uppdelning av den neolitiska symboliken i ett ”Domus”-tema, som enligt honom dominerade det tidiga och mellanneolitikum i Europa (i Sverige skulle förändringen snarats komma i vad vi definierar som mellanneolitikum) som domineras av en symbolisk betoning på hemmet, det kvinnliga, omvårdnaden, det bofasta, och ett ”Agrios”-tema, som enligt honom dominerar det sena neolitikum och som domineras av symboliska representationer av det manliga och det vilda. För Gimbutas (1991) är ju denna uppdelning inte endast symbolisk utan avspeglar en skillnad mellan ett matrifokalt egalitärt samhälle där den Stora Gudinnan dyrkades och ett patriarkalt, krigiskt och stratifierat samhälle, där manliga och ofta krigiska gudomligheter dyrkades.. Både Hodder och Gimbutas räknar den västeuropeiska megalitkulturen till den ”kvinnliga” fasen och de kulturer som ersatte dem till den ”manliga”.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Som tidigare visats är de manliga inslagen i konsten före senneolitikum helt underordnade de kvinnliga. Det är svårt att i till exempel de ovan refererade materialet från Malta, kunna se tecken på en fruktbarhetskult som förutsätter en kunskap om en sexuell reproduktion. De enda undantagen är i så fall från den sista fasen av tempelbyggarkulturen, där avbildningar som med alla sannolikhet föreställer fallos för första gången uppträder. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
I olika sammanhang tas diskussionen om okunnighet om fysiologiskt faderskap upp i samband med diskussionen om neolitiska Malta. Vi såg tidigare hur Ferguson argumenterade för existensen av okunnighet om fysiologiskt faderskap. Själv är han böjd åt att anta att de påträffade figurinerna med av allt att döma sovande kvinnor i Hal Saflieni avspeglar en ritual, där en person tillbringar en natt i gravkammaren för att helas i sömnen, ungefär som den metod som beskrivs i berättelserna om Askleipos . och hans kultcenter i Epidauros. Nu menar Ferguson att en av de vikigaste kurerna i Hal Saflienis Hypogeum kan ha varit ritualer för kvinnor som vill ha barn, vilket han stöder med hänvisning till lermodeller av livmödrar och av Hypogeums egen livmodersliknande uppbyggnad. Detta kopplar han sedan till den ovan nämnda diskussionen om okunnighet om faderskap. (Ferguson 1986: 154 ff). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lite senare diskuterar han de falliska objekt som återfunnits i några av de maltesiska templen. Han påpekar att dessa inte i sig är integrerade delar av templet och hävdar att de är senare tillägg. Hans tolkning är att de är ett tecken på att malteserna, så småningom, upptäckte faderns roll i reproduktionen på egen hand: ”Would it be surprising if these Maltese farmers, as their control of knowledge and stock-breeding increased, had made this discovery for themselves, and had developed new rituals, incorporating these symbolic stone structures in their temple.” (Ferguson 1986: 157). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Cristopher Kinnimouth (citerad i Biaggi 1994: 57) drar än mer långtgående slutsatser än Ferguson: ”The invasion of the female religion by the men – an inevitable if delayed result of the discovery of man’s role in reproduction – is witnessed by the male figures retrieved from the temple. They wear skirts or kilts like the priestesses. These may represent a tacit admission that they had usurped duties formerly exclusively of women. They were possibly eunuchs, but they were men where once no man had officiated” </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är i citatet lite oklart vilka figurer han syftar på. Det finns inga figuriner som är klart manliga, och den enda som normalt brukar presenteras som sådan är rekonstruerad av arkeologer, uppenbarligen i syftet att presenteras som en ”präst” (Bild 12 ),. Christina Biaggi, som ser den ovan nämnda ”prästen” som en prästinna, och som gjort en egen rekonstruktion om hur hon tro den sett ut (bild 1) har gett ett eget alternativt scenario: ”Despite evidence that the male became included in Maltese religious practice, his presence and influence was harmonious and not at odds within the egalitarian and matristic Goddess-worshipping culture of the Late Tarxien Temple Period. The change from a female to a male identification appeared later in Malta and started with the bronze-wielding Tarxien Cemetery Folk…(Biaggi 1994:58).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det finns dock en avbildning från tidigt neolitikum som brukar anföras som ett argument för en tidig kunskap om sambandet mellan samlag och reproduktion. Det är en ganska så anmärkningsvärd avbildning från Catal Hüyük, som avbildar en man och kvinna i vad som ser ut att vara en sexuell förening; omedelbart till höger finns en annan bild som föreställer en kvinna som håller i ett barn. (Mellaart 1967:) Bilden utgör knappast något bevis för en kunskap om sambandet mellan samlag och reproduktion, lika lite som frånvaron av tecken på en fallisk fruktbarhetskult utanför Catal Hüyük är ett bevis på förnekande eller okunskap. Det är knappast möjligt att utifrån det arkeologiska materialet dra några säkra slutsatser i någon riktning. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
</span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;"><b>Orsakerna till manlig makt: kunskap eller vapen?</b></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Christina Biaggi är starkt påverkad av Gimbutas och det är naturligt att hon ser den avgörande faktorn i invaderande folk med en överlägsen militärteknologi än i nya kunskaper och upptäckter. Den underliggande logiken i Kinnimouths resonemang är ju att när väl den manliga rollen i reproduktionen blir känd följer automatiskt att männen tar över religionen. Liknande resonemang skymtar ofta fram hos andra författare, till exempel hos E O James i <i>The Curt of the mother-goddess</i> (1959). Liknande resonemang återfinns ju också ofta vad gäller matri- och patrilineärt släktskap. Om kvinnligt dominerade släktskapssystem och/eller religioner ska förklaras med okunskap medan dito manliga ska förklaras med ökande kunskap är detta naturligtvis rent logiskt en androcentrisk tankegång. Men dessutom är den idealistisk, eller mer exakt kognitivistisk. En enda upptäckt – att manlig sädesvätska skulle ha någonting att göra med att barn kommer till världen – skulle få omstörtande konsekvenser för en hel världsordning. Gudinnor skulle ersättas till gudar, prästinnor med präster, matrilineära släktskapssystem med patrilineära. Här finns det ena avgörande skillnad med Gimbutas och hennes skola. För Gimbutas sker den stora förändringen med hjälp av våld – grupper av beväpnade män, som från början uppkom i den speciella situationen i de otillgängliga sydryska stäpperna, kommer att slå sönder den europeiska kulturen och införa en ny, patriarkal ordning. Hos Gimbutas finns sålunda an koppling mellan manligt maktövertagande och våld. För de som för fram okunnigheten och den senare kunskapen som den väsentliga förklaringen blir scenariot ett annat. Det manliga övertagandet av religioner, släktskapsystem och i slutfasen även av hela samhällssystem är för dem ytterst betingat av en ökande kunskap. I en strukturalistisk uppställning skulle, karikatyrartat, dikotomierna kunna se ut</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
kvinnlig makt:manlig makt::okunskap:kunskap</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
respektive </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
kvinnlig makt: manlig makt:::fredlighet: våld</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Att kunskapen kan förändra världen är en sanning med modifikation. Det finns en rad exempel genom historien på att ny kunskap först uppkommer när det är socialt, politiskt och religiöst lämpligt. Det är också rimligt att anta att kunskaper som kommer ”för tidigt” kommer att ignoreras och falla i glömska – ända till en ny social situation uppkommer där den blir meningsfull. Det är också uppenbart att samhällen kan ta till sig kunskaper utan att låta det påverka de strukturer som redan finns. En lång rad matrilineära folk har genom århundraden, och kanske årtusenden, tagit sig till kunskapen om faderns reproduktiva roll utan att låta det påverka släktskapssystemet. De stora monoteistiska religionerna har gjort skapelseförmågan hos en implicit manlig gud till ett exklusivt privilegium för guden – trots att de känner till att kvinnor föder barn. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det var knappast ökad kunskap om faderns roll i reproduktionen som skapade de dramatiska förändringarna i Europa i senneolitikum. Och det var knappast okunskap som var den yttersta orsaken till det socioreligiösa systemet under neolitikum, vars grundläggande drag kan skönjas i det arkeologiska materialet. Även om en ren ”naiv” okunskap uppenbarligen måste ha funnits under mäsklighetens tidigaste fas, och även om en ”okunskap” på det medvetna planet, som i grunden troligen orsakas av sociala och religiösa strukturer snarare än av kognitiva brister, i vår tid har kunnat återfinna hos trobriander, Bellonafolket och australiska urinvånare, så är förmodligen denna ”okunskap” ett villospår, när den används som förklaring till samhällsstrukturer, släktskapssystem eller religioner. Vi vet inte i vilken grad den neolitiska befolkningen kände till eller inte kände till samlagets, sädesvätskans eller mannens roll i reproduktionen. Vi vet inte ens om de religiösa artefakterna som återfunnits till större delen ingick i en fruktbarhetskult, eller om de huvudsakligen hade andra funktioner. Det enda vi kan säga med en viss säkerhet är att falliska element spelade en mycket underordnad roll i den neolitiska religionen, ända till den stora förändring i slutet av neolitikum och i början av bronsåldern, som skapade en värld där fallos kom att bli en av de centrala symbolerna i en ny samhällsordning, med uppenbarligen helt nya värderingssystem.</div>
<div>
<br /></div>
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-13722776802393283982012-11-02T13:20:00.001-07:002012-11-02T15:19:02.757-07:006. Att idealisera neolitikum<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;">När Brian Hayden m. Fl. anklagar Gimbutas och hennes skola för att idealisera neolitikum utgår de ofta från att antagandena om egalitarism, fredlighet, och ett matrifokalt samhälle i sig är ett tecken på idealisering. Som jag försökt visa ovan är detta antagande tvivelaktigt. Det finns tillräckligt starka argument för dessa antaganden utifrån det arkeologiska materialet för att det skulle kunna ses som en seriös teori. </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 12px;"></span></span><br />
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Däremot är det sant att det finns tendenser till idealisering hos såväl Gimbutas som (i än högre grad) en del av hennes anhängare. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Många av anhängarna till Gimbutas, även de akademiska, är själva gudinnetroende. Det diskvalificerar dem naturligtvis inte från att forska om neolitisk gudinnetro – hur många kristna har inte skrivit vetenskapliga arbeten om kristendomen och kyrkan? Men det är naturligtvis en faktor som kan vara bra att ta hänsyn till vide en bedömning av deras arbeten.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men det gäller även Gimbutas själv, åtminstone i hennes sista arbeten. I Language of the Goddess avslutas det sista kapitlet med meningen: ”</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The Goddess gradually retreated into the depths of forests or onto mountain-tops, where she remains tom this day in beliefs and fairy stories. Human alienation from the vital roots of earthly life ensued, the results of which are clear in our contemporary society. But the cycles never stop turning, and now we find the Goddess reemerging from the forests and mountains, bringing us hope for the future, returning us to our most ancient human roots.” (Gimbutas 1989: 321).</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>a. Att bortförklara människooffer</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Även om det finns arkeologiska argument för grundantaganden om gudinnetro, egalitarism, fredlighet, och matrifokalitet, och det inte går att avfärda dessa antaganden som enbart en avspegling av författarnas idealisering av perioden, finns det ett annat område där idealiseringen verkar påverka författarnas behandling av materialet. Det gäller frågan om det existerade människooffer i det neolitiska ”Gamla Europa”. I Gimbutas första arbete om ”Gamla Europa” (Gimbutas 1982:74) nämner hon i förbigående tecken på människooffer i dessa samhällen.:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Human sacrifice accompanied by animal sacrifice was and offerings was performed in open-air sanctuaries. In a late Cucuteni site at Tsviklovtsi, Podolia in western Ukraine, the cremated bones of a youth aged about twenty were found, together with those of a bull, maten and sheep near an offering pit which contained eighteen vessels, grindstones, whorls, net sinkers, and an antler pick. Above another pit filled with charcoal and ashes stood a rectangular altar. There was one more pit plastered with clay, in which together with layers of ash, stood a large storage jar with remains of wheat grains. As the base of the pit, a stone polisher, an awl, and fragments of dishes and cups were discovered. This sacrificial area was adjacent to the excavated village (Moshva 1971 “</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men i de två efterföljande arbetena (Gimbutas 1989; Gimbutas 1991) verkar hennes positiva inställning till dessa samhällen fått henne att avstå från att beröra ämnet. Först i hennes sista, postumt publicerade arbete (Gimbutas 1999) tar hon upp ämnet igen, även om det är tveksamt om det är hon själv eller Miriam Robbins Dexter, som redigerat och supplementerat volymen, som gjort det. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Här blir behandlingen ganska så anmärkningsvärd. Närmast i förbigående noteras fakta, som står i strid med den starkt positiva känslomässiga behandlingen av dessa samhällen.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Så här låter beskrivningen av det brittiska Woodhenge:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”Woodhenge consists of a wooden structure surrounded by six concentric egg-shaped rings of postholes, all within a henge-type earthwork. At the centre of the monument, the archaeologists uncovered the crouched skeleton of a three-year old child.” (Gimbutas 1999: 106). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lite senare får vi en mer allmän kommentar:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The British roundels appear related in function to each other and to those found in central Europe, as evidenced by their similar designs, their ceremonial artefacts and the sacrificial or ritual nature of their human remains. It is very possible that roundels were sacred places, dedicated to the goddess”. (Gimbutas 1999: 107). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas (1999 108) fortsätter senare med fler exempel från s.k. causewayed enclosures, en annan typ av rituella strukturer, som inte är runda utan mer oregelbundna, som utgör ganska så starka belägg för människooffer: Men hon tillägger:</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
”The cause of these deaths of these individuals remains a mystery, so we do not know if these were human sacrifices or ceremonial burials of honoured individuals who died natural deaths” (Gimbutas 1999: 108). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den sista förklaringen förefaller ganska osannolik, med tanke på att flera av de skallar som återfunnits tillhörde små barn.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det är uppenbart att Gimbutas tilltagande idealisering av dessa samhällen påverkar hennes diskussion om människooffer. Hon är tillräckligt ärlig för att erkänna beläggen för dess existens, men i de två främsta arbetena om ”Gamla Europa” (Gimbutas 1989, 1991) undviker hon att ta upp ämnet och i den sista, postumt utgivna, boken är behandlingen av ämnet undvikande och ibland bortförklarande. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Beläggen för människooffer från åtminstone vissa regioner under den period av neolitikum som Gimbutas räknar till ”Gamla Europa” är i själva verket ganska starka. Från Storbritannien återfinns ofta benrester i de stencirklar som byggdes under neolitikum och bronsåldern. Ofta kommer dessa från barn, vars rester ofta återfinns under själva stenarna. Dessa stencirklar var inga begravningsplatser. Antalet ben är för litet för detta; dessutom återfinns många av stencirklarna i omedelbar närhet till begravningsplatser. I Loanhead vid Daviot, som antas ha byggts omkring 3000 f.kr. återfinns till exempel över 50 fragment från barnskallar. (Burl 1979: 55ff). Detta behöver inte nödvändigtvis bevisa existensen av rituella mord på barn. Det skulle kunna hävdas att redan döda barn deponerades i stencirklarna. I Woodhenge, däremot, är bevisläget klarare, eftersom det treåriga barn som hittas mitt i den rituella cirkeln hade ett krossat skelett. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
De mest klara exemplen på mänskooffer från Storbritannien ligger dock ganska sent. Woodhenge byggdes 2300 f. Kr, några hundra år efter at de första klockbägarna dyker upp på de britsiska öarna. I själva verket verkar de flesta människooffer på de britsiska öarna vara relaterade till klockbägare. Det gäller till exempel ett fall där de krossade resterna av en kvinnlig dvärg återfunnits i Avebury (Burl 2000: 330). Å andra sidan återfinns benrester under de s.k. Aubrey Holes vid Stonehenge, som konstruerades långt före det klockbägarkeramiken introducerades. (Burl 1979; 73). </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Människooffrens förhistoria är knappast tillräckligt utforskad. När det gäller Storbritannien är människooffer ofta förknippade med stencirklar; dessa fortsatte dock att byggas fram till ca 1.500 f. Kr. Ytters få författare har studerat människooffer med utgångspunkten att avgöra huruvida dessa ägde rum i de perioder som Gimbutas definierar som ”Gamla Europa” eller inte. Men trots detta torde det ändå vara klart att människooffer ser ut att ha praktiserats redan under dessa perioder,. trots att beläggen blir betydligt starkare under senare perioder.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<b>b. Att bortse från mångfalden</b></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px; text-indent: 65.2px;">
<b></b><br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Om det finns en klar tendens till idealisering av ”Gamla Europa” av Gimbutas och hennes skola finns det också en tendens till att beskriva kulturen och religionen över hela Europa som ett enhetligt symboliskt system. Närvaron av gemensamma symboler och frånvaron av tecken på patriarkal religion och patriarkal malt tar dessa författare till intäkt för e3n analys, där alla skillnader försvinner och det ideologiska systemet förutsätts vara i stort sett detsamma överallt. Men även om grundantagandena skulle vara riktiga, finns det ingen anledning att tro att ”gudinnetro” eller ”matrifokal kultur” skulle vara mer enhetliga fenomen än tron på manliga gudar eller patriarkatet. Det finns uppenbara skillnader mellan megalitkulturen och den sydösteuropeiska kulturen. Att anta att dessa skillnader endast avspeglar två olika sätt att uttrycka samma typ av gudinnetro är en ganska så tveksam utgångspunkt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Den största skillnaden mellan västeuropeisk megalitkultur och sydösteuropeisk figurinkultur förefaller mig att vara behandlingen av döden, eller hur döden representeras i det arkeologiska materialet. I Sydösteuropa var döden, åtminstone inledningsvis, inte central i det efterlämnade materialet. Bosättningar och figuriner dominerar, gravplatse4rna var oansenliga och förfaller inte varit centrum i någon kult. I megalitkulturen, däremot, är gravarna centrum för hela den materiella kulturen. Medan bosättningar ofta är oansenliga, där de alla återfinns, är många av gravarna arkitektoniska mästerverk. Om Gimbutasskolans antaganden stämmer, att megalitgravarna skulle vara representationer av jordmodern, innebär det ändå att begreppet ”gudinna” ser ut att ha haft andra betydelser och ett annat fokus än i Sydösteuropa. Om man bortser från det faraoniska Egypten är det svårt att finna en kultur där döden stått i centrum i lika hög grad som i det megalitiska Västeuropa. Det är sant att denna död vanligtvis inte associeras med våld, som i senare brons- och järnålderskulturer. Men den finns där som ett centrum, vilket den inte gör i Sydösteuropa.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Förutom detta finns det också stora skillnader i den symbolik som återfinns i konsten. Här har Gimbutas och hennes skola i stort sett helt koncentrerat sig på likheterna, och skillnaderna brukar ofta slätas över eller ignoreras. Att exempelvis krokar, kors, ok, ”bucklers”, eller solsymboler tillhör de vanligaste symbolerna i det megalitiska Västeuropa, medan de sällan, och o vissa fall aldrig, förekommer i det neolitiska Sydösteuropa blir för Gimbutas närmast frågan om olika konstnärliga uttryckssätt. Gudinnetron och världsbilden är identisk – sedan har olika konstnärliga traditioner betonat aspekter av denna på ett lite annorlunda sätt. För Gimbutas är det centrala att finna de gemensamma symbolerna för at6t visa att religionen i grunden var densamma i hela Europa. Men även om hon skulle ha rätt – att gudinnetro dominerade religionen i hela Europa under hela paleolitikum och neolitikum, ett inte helt osannolikt antagande, skulle det naturligtvis kunna finnas mycket stora variationer. Skillnaden mellan en pingstförsamling i Småland och en grekisk- ortodox församling i Thessaloniki är förvisso inte obetydlig. På samma sätt är det rimligt att anta att ett samhälle Västeuropa, som kanaliserade en mycket stor del av sitt ekonomiska överskott åt att bygga gravmonument, som utgjorde det arkitektoniska (och troligen rituella) centrat för hela bygden inte hade exakt samma världsbild som befolkningen i en neolitisk by på Balkanhalvön, där begravningsplatserna var anspråkslösa och låg i omedelbar anknytning till hemmet.</div>
<div>
<br /></div>
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-78708185089537570112012-11-02T13:17:00.001-07:002012-11-02T15:17:16.429-07:007. Reflektioner och slutsatser<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 12px;"></span></span><br />
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">Debatten om Gimbutas, och ”gudinneteorin” har snabbt blivit mycket polariserad. Med få undantag har deltagarna delats upp i två läger: Å ena sidan finns Gimbutas anhängare, som oftast accepterar hela, eller nästan hela, det system Gimbutas byggt upp; Detta läger tenderar till stor del bestå av personer som själva är gudinnetroende, ungefär på samma sätt som en stor del av anhängarna till William Foxwell Albrights teorier om Mellanösterns arkeologi utgjordes av troende kristna eller anhängarna till Wilhelm Schmidts kulturkretslära mer specifikt till stor del utgjordes av katoliker. </span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Å andra sidan finns ett läger, som ofta framställer sig som nyktert vetenskapligt, och ibland rentav avfärdar Gimbutas teori som ”fringe archaeology”. Detta läger förenas mest av vad de är emot – inläggen från deras sida har oftast det gemensamma att de antingen förnekar eller ignorerar att det finns en väsentlig skillnad i könsfördelningen i det antropomorfa materialet mellan å ena sidan de paleolitiska och neolitiska kulturerna och de kulturer som kommit efter. De får ofta in poänger på detaljerna i Gimbutas system men deras stora svaghet är att de praktiskt taget aldrig försöker ta upp den fråga som Gimbutas implicit ställer: vad beror det på att vi före slutet av neolitikum hade denna kvinnodominerade antropomorfa konst i tusentals år – och att detta sedan förändrades och de antropomorfa avbildningarna till den stora majoriteten blev manliga? På samma sätt som det ena lägret i debatten ofta okritiskt baserar sig på Gimbutas i sin helhet (inklusive antagandet att tjurhorn i den neolitiska konsten representerar livmoder och äggledare) baserar sig praktiskt taget alla på den andra sidan ytterst på Peter J Uckos teori, och godtar okritiskt såväl dennes formalistiska metoder för könsbestämning som hans till stor del etnocentriska kriterier på vad som skulle kunna vara religiösa representationer. .</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bortom denna polariserade debatt befinner sig Ian Hodder. Det är ingen tillfällighet att jag ägnar honom en så stor uppmärksamhet i avhandlingen. Domestication of Europé skiljer sig från Gimbutas kritiker genom att den trots allt tar sig utgångspunkt i de frågor som Gimbutas arbeten ställer. Hodder tar, åtminstone i detta arbete, den kvinnliga dominansen i den neolitiska symboliken på allvar. Samtidigt kan han ställa sig vid sidan av debatten genom att egentligen inte dra några slutsatser om den materiella verkligheten. Han inskränker sin analys till symboliska strukturer, och han gör vare sig anspråk på att säga någonting om vare sig religion, samhälle eller den <i>medvetna</i> ideologin under neolitikum. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Men detta är samtidigt den stora styrkan i Hodders system. Det utgår från en form av minimum – oavsett frågan om samhället var matrifokalt eller inte, eller om religionen centrerades kring en kult av gudinnor eller inte, <i>fanns</i> det en kvinnlig dominans i det neolitiska symbolsystemet. Hur begränsade än Hodders anspråk är har han ändå pekat på kärnfrågan – varje teori om den tidiga neolitiska ideologin måste utgå från den kvinnodominerade symboliken eller bli meningslös. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Frågan är om det egentligen går att komma längre än detta minimum. Jag tror ändå det. Det är svårt att tänka sig att en så konsekvent uppbyggt kvinnodominerat symbolsystem skulle vara helt oberoende av samhällsstruktur och religion. Exakt hur detta samband såg ut kommer vi aldrig att få reda på. Det finns inga etnografiska exempel som kan ge oss mer än ytliga paralleller till en värld som av allt att döma hade en helt annan karaktär än några nutida kulturer har. Alla mer konkreta teorier är föga mer än gissningar. Men här är möjligen Gimbutas gissningar, trots den massiva kritiken från större delen av det arkeologiska etablissemanget, mer kvalificerade än de flesta andra. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Det som ändå tycks visas av det arkeologiska materiellt är ett symbolsystem där kvinnor verkar ha spelat en annan, och mer framträdande roll, i samhället än vad de sedan har gjort i de kulturer som efterträdde Gimbutas ”Gamla Europa”. Detta måste även ha gällt religionen. Kultcentrum som de i Catal Hüyük eller på Malta visar att den kvinnliga representationen är densamma i uttalat kultiska sammanhang som i den materiella kulturen i övrigt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas är förvisso spekulativ när hon i detalj uttalar sig om den neolitiska religionen. Att tolka förhistoriskt material sex tusen år senare är vanskligt, att i detalj uttala sig om specifik symbolik är än mer vanskligt. När hon dessutom verkar utgå från att praktiskt taget alla ickefunktionella artefakter, liksom för övrigt en stor del av de funktionella, hade en religiös funktion, ger hon oss en bild av människor, som motsvarar begreppet ”Homo Religiosis” mer än något känt folk har gjort. Det ter sig naturligtvis osannolikt. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Medan Gimbutas svar ofta kan ifrågasättas har hon ställt väsentliga frågor som den etablerade arkeologin inte kunnat svara på. Den mest fruktbara inriktningen för en fortsatt forskning på den neolitiska religionen vore kanske att kombinera det bästa hos Gimbutas och Hodder – utan vare sig Gimbutas tvärsäkra dogmatism eller Hodders ovilja med att ta sig an några andra verkligheter än de abstrakta symbolsystemen. </div>
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5287455924291416598.post-21492897784890936232012-11-02T13:15:00.001-07:002012-11-03T18:46:55.319-07:00Referenser<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;">Abramova, ZA, Palaeolithic Art in the USSR, </span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;"><i>Arctic Anthropology</i></span><span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 17px;">, vol 4, nr 2, Wisconsin 1967</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
</span>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';"><br /></span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Times New Roman';">
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bahn, Paul och John Flenley, Easter Island, Earth Island, Thames and Hudson, London 1992</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Barnett, William, recension av Gimbutas Language of the Goddess, American Journal of Archaeology, 1/1992 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bender, Barbara, Gatherer-hunter to farmer: a social perspective, World Archaeology, vol 10, nr 2, 1978</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Biaggi, Christina, The Significance of the Nudity, Obesity, and Sexuality of the Maltese Goddess Figures, Bonnano, Anthony (ed)Archaeology and Fertility Cult in the Ancient Mediterranean, Amsterdam 1986 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Biaggi, Cristina, Habitations of the great goddess, Manchester, CT : Knowledge, Ideas & Trends, 1994</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Biebuyck, Daniel, Lega Culture: Art, Initiation and Moral Philosophy among a central African People, University of California Press, Berkeley – Los Angeles – London 1973 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Binford, Lewis, An archaeological perspective / with a contrib. by George I. Quimby </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ort/Förlag:<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>New York : Seminar P. 1972</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Binford, Sally, Myths and matriarchies, I: Spretnak, Charlene (ed), The Politics of Women’s Spirituality: Essays on the rise of Spiritual Power within the Feminist Movement, Anchor Press/Doubleday, New York 1982</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bonnano, Anthony (ed)Archaeology and Fertility Cult in the Ancient Mediterranean, Amsterdam 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Bonanno, Anthony, Malta – an Archaeological Paradise, MJ Publications, Valetta 1990</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Burenhult, Göran, Speglingar av det förflutna, Bra Böcker, Höganäs, 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Burenhult, Göran, Stenmännen: megalitbyggare och människoätare Bra Böcker, Stockholm 1992</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Burl, Aubrey, Rings of Stone: the prehistoric stone circles of Britain and Ireland, Frances Lincoln, London 1979</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Burl, Aubrey, The stone circles of Britain, Ireland and Brittany, Yale University Press, New Haven/London 2000</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Campbell, Joseph, The Masks of God: Primitive Mythology, Penguin Books, London 1976(1959)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Castleden, Rodney, Minoans; Life in Bronze Age Crete, Routledge, London, New York 1990a </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Castleden, Rodney, The Stonehenge People: An exploration of life in neolithic Britain, Routledge, London - New York 1990b</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Champion T, C Gamble, S Sherman, A White, Prehistoric Europe, Academic Press, London 1984</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Chapman, John, The Vinca Culture of South-Easter Europe: Studies in Chronology, Economy and Society, Part 1; BAR International Series 117, (i), Oxford 1981. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Christ, Carol P, Lady of the animals i: Mircea Eliade (ed), Encyclopaedia of Religion, Macmillan Publishing company, New York 1987</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Christ, Carol P, “A Different World”, The Challenge of the works of Marija Gimbutas to the Dominant Worldview of Western Culture, i: Joan Marler (ed), From the Realm of the Ancestors: an anthology in honour of Marija Gimbutas, Knowledge, Ideas and Trends, Manchester 1997</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Christ, Carol P, Mircea Eliade and the feminist paradigm shift, Journal of Feminist Studies in Religion,</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Collins, D., and J. Onians. 1978. The origins of art. <i>Art History </i>1:1-25.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Crawford, O.G.S. The Eye Goddess, Phoenix House LTD, London 1957. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Dames, Michael, The Silbury Treasure, The Great Goddess rediscovered, Thames and Hudson, London 1976</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Dexter, Miriam Robins, Whence the Goddesses: A Source Book, Pergamon Press, New York etc. 1990 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ehrenberg, Margaret, Women in Prehistory, British Museum Publications, London 1989</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Eller, Cynthia, The Myth of Matriarchal Prehistory, Beacon Press, Boston 2000</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Eisler, Riane, The Chalice and the Blade: Our History, Our Future; Unwin Paperbacks, London etc. 1990 (1987)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Eliade, Mircea, Patterns of Comparative Religion, London, New York 1958</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Elisofon, Eliot, The Sculpture of Africa, Thames and Hudson, London 1958</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Etienne, Mona och Eleanor Leacock, Women and Colonization: Anthropological Perspectives, New York 1980</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Evans, John D, The prehistoric antiquities of the Maltese islands : a survey, London, 1971 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ferguson, Ian F G, New views on the Hypogeum and Tarxien, I: Bonanno, Anthony, Archaeology and fertility cult in the Ancient Mediterranean : papers presented at the first International Conference on Archaeology of the Ancient Mediterranean, the University of Malta, 2-5 September 1985, Grüner, 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Fleming, Andrew, The Myth of the Mother Goddess, World Archaeology, vol 1, 1969</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Fortune, Reo Franklin, Sorcerers of Dobu : The social anthropology of the Dobu islanders of the Western Pacific / With an introd. by B. Malinowski </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Rev. Ed, Routledge & K. Paul, 1963</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Fromm, Erich, Det glömda språket : en första vägledning i konsten att förstå drömmar, sagor och myter, översättning av Inga Lindsjö, 6. utg. Stockholm : Natur och kultur , 1998, cop. 1951</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gailey, Christine Ward, Putting Down Sisters and Wife’s: Tongan Women and Colonization, i Mona Etienne/Eleanor Leacock, Women and Colonization: Anthropological Perspectives, New York 1980</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gesell, Town, Palace and House Cult in Minoan Crete, Paul Åströms förlag, Göteborg 1985</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, The Prehistory of Eastern Europe, del 1: Peabody Museum, Cambridge, Massachusetts, 1956</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, Ancient symbolism in Lithuanian Folk Art, Memoirs of the American Folklore society, volume 49, Philadelphia 1958</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, Proto-Indo-European Culture: The Kurgan Culture during the fifth, fourth and third millennia BC: I Indo-European and Indo-Europeans, University of Pennsylvania Press, Philadelphia 1970 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, Neolithic Macedonia, University of California, Los Angeles 1976</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, The Goddesses and Gods of Old Europe, Thames and Hudson, London 1982 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, Mythical Imagery in Sitagroi society, i: Renfrew, Gimbutas, Elster, Excavations at Sitagroi: a prehistoric village in Northeast Greece, vol 1, Institute of Archaeology, Los Angeles 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, Megalithic Religion, i: : Mircea Eliade (ed), Encyclopaedia of Religion, Macmillan Publishing company, New York 1987</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, Prehistoric Religion: Old Europe, i: : Mircea Eliade (ed), Encyclopaedia of Religion, Macmillan Publishing company, New York 1987</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, The language of the Goddess : unearthing the hidden symbols of Western civilization, Thames and Hudson, 1989</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, The civilization of the goddess : the world of Old Europe; edited by Joan Marler, 1. ed. San Francisco, Calif. : HarperSanFrancisco, 1991</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gimbutas, Marija, The Living Goddesses, University of California Press, Berkeley 2001</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Goldberg, Steven, The Inevitability of Patriarchy, Temple Smith, London 1977 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Gräslund, Bo, Gånggrifternas funktion i ljuset av primitiv själstro, i: Arkeologi och religion, University of Lund, Institute of Archaeology Report Series, No 34, Lund 1989 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Goodison, Lucy och Christine Morris, </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ancient Goddesses: The Myths and the Evidence, </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
London British Museum Press 1998</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Harrod, James, Great Goddess Flap, <i>Archaeology</i>, may-june 1992</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hartland, Edwin Sidney, Primitive paternity, the myth of supernatural birth in relation to the history of the family, Vol.1, Folk-Lore Society. Publications. 65.London 1909.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hawkes, Jacquetta, The Dawn of the Gods, Chatto and Windus , London 1968</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hayden, Brian, Old Europe: sacred matriarchy or complementary opposition?, i: Bonnano, Anthony (ed)Archaeology and Fertility Cult in the Ancient Mediterranean, Amsterdam 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hayden, Brian, Archaeology: the science of once and future things, New York, Freeman, 1993 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Heyerdahl , Thor, Reports of the Norwegian archaeological expedition to Easter Island and the East Pacific Vol. 1, Archaeology of Easter Island , 1961 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodder, Ian, The Present Past, Batsford, London 1982</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodder, Ian, The domestication of Europe : structure and contingency in Neolithic societies,</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Oxford : Basil Blackwell, 1990</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodder, Ian </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Reading the past : current approaches to interpretation in archaeology, 2. ed. Cambridge : Cambridge Univ. Press, 1991 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hodder, Ian </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Theory and practice in archaeology </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
London : Routledge, 1992</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hopkins, Thomas J, The Hindu Religious Tradition, Wadsworht, Belmont 1971</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hultkrantz, Åke, Bachofen and the Mother Goddess; An Appraisal after on hundred years, <i>Ethnos</i> nr 1-2, 1961</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Hultkrantz; Åke, Hällristningsreligion, i: Hällristningar och hällmålningar i Sverige / [huvudredaktörer: Sverker Janson, Erik B. Lundberg och Ulf Bertilsson] ; [fotografer: S. Bergström ...], 3., omarb. och utök. uppl. Stockholm : Forum, 1989 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
James, Edwin Oliver, Prehistoric religion : a study in prehistoric archaeology Thames and Hudson , 1957</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
James, Edwin Oliver, The cult of the mother-goddess : an archaeological and documentary study, London : Thames and Hudson, 1959</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Jayakar, Pupul, The Earthen Drum, National Museum of Delhi, u.å. (1980?)</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Jensen, Ola W, och Håkan Karlsson, Aktuell samhällsteori och arkeologi: Introduktion till processuellt och postprocessuellt tänkande, Göteborgs Universitet, 1998</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Jensen, Ronnie, Anteckningar om postprocesuell arkeologi, I Samhällsteori och källmaterial – aktuell arkeologi II, SAR nr 21, 1988</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Kaberry, Phyllis, Aboriginal Woman: Sacred and Profane, Routledge and sons, London 1970</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Kingsley, David, Hindu Goddesses, University of California Press, Berkeley etc. 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Kirch, Patrick Vinton </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
The evolution of the Polynesian chiefdoms </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Cambridge : Cambridge Univ. Press, 1984</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Leach, Edmund, Virgin Birth, Proceedings of the Royal Anthropological Institute, London 1966,</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Leach, Edmund, Commentary, <i>Man</i> 1968, 655 f</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lee, Georgia, Rock art of Easter Island : symbols of power, prayers to the gods, <span class="Apple-tab-span" style="white-space: pre;"> </span>Los Angeles, Calif. : Institute of Archaeology, University of California, Los Angeles , 1992 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lobell, Mimi, Ancient Religions in the Context of Cultural Types, i: Bonnano, Anthony (ed)Archaeology and Fertility Cult in the Ancient Mediterranean, Amsterdam 1986 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Lobell, Mimi, Gender-based paradigms in Archaeology, i Joan Marler (ed)From the Realm of the Ancestors: an anthology in honour of Marija Gimbutas, Knowledge, Ideas and Trends, Manchester 1997</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Malinowski, Bronislaw, The sexual life of savages in North-Western Melanesia : An ethnographic account of courtship, marriage and family life among the Trobriand Islands, British New Guinea. With a preface by Havelock Ellis. [Illustr.] , 3rd ed. London, 1932</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mallory, J.P. In Search of the Indo-Europeans: Language, Archaeology and Myth, Thames and Hudson, London 1989</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Malmer, Mats P, Bergkonstens mening och innehåll, i: Hällristningar och hällmålningar i Sverige / [huvudredaktörer: Sverker Janson, Erik B. Lundberg och Ulf Bertilsson] ; [fotografer: S. Bergström ...], 3., omarb. och utök. uppl. Stockholm : Forum, 1989 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Martinsson-Wallin, Helene, </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ahu - the ceremonial stone structures of Easter Island : analyses of variation and interpretation meanings, Uppsala : Univ. : Societas archaeologica Upsaliensis, 1994 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Malone, Caroline, God or Goddess: The Temple Art of Neolithic Malta, i Goodison, Lucy och Christine Morris, Ancient Goddesses: The Myths and the Evidence, </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
London British Museum Press 1998 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
McCall, Dan, The Dominant dyad: motherright and the Iroquois case, i: Theory and practice : essays presented to Gene Weltfish / ed. by Stanley Diamond, The Hague : Mouton, 1980</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Meggitt, Mervyn John, Desert people : a study of the Walbiri aborigines of Central Australia, Sydney : Angus and Robertson, 1962</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mellaart, James, Catal Hüyük: A Neolithic Town in Anatolia, Thames and Hudson, London 1976</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mellaart, James, Excavations at Hacilar 1-2, University Press, Edinburgh, 1970</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mellaart, James, The Neolithic of the Near East, Thames and Hudson, London 1975</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Mellaart, James, The Archaeology of Ancient Turkey, The Bodly Head, London – Sidney –Toronte 1978</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Milisauskas, Sarunas, European Prehistory, Academic Press, New York etc 1978 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Miller, Alice, Du skall icke märka : variationer över paradistemat, övers. av Philippa Wiking ; [fackgranskning av Emmy Gut], 2. uppl., Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1983</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Montagu, Ashley, Coming into being among the Australian aborigines : a study of the procreative beliefs of the native tribes of Australia, A fully rev. and expanded 2. ed. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
London, 1974</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Monberg; Torben, Fathers were not genitors, Man, nr 1/1975</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Neumann, Erich, The Great Mother: an analysis of an archetype, Bollingen, New York 1955</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Oates, Joan, Religion and Ritual in Sixth Millennium BC Mesopotamia, <i>World Archaeology</i>, Vol. 10, 1978</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Orme, Bryony, Anthropology for archaeologists, Duckworth, London 1981</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Patai, Raphael, The Hebrew Goddess, New York 1967</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Preston, James J, Goddess Worship: an overview, i: Eliade, Mircea (ed), Encylopedia of Religion, vol. 6, Macmillan Publishing Company, New York 1987 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrew, Colin </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrew, Colin, Before civilization the radiocarbon revolution and prehistoric Europe </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Harmondsworth Penguin 1972a</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrew, Colin, The emergence of civilization : the Cyclades and the Aegean in the third millennium B.C. London : Methuen 1972b </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrew, Colin, Introduction, i Colin Renfrew (ed). The Megalithic monuments of western Europe the latest evidence presented by nine leading authorities, London Thames and Hudson 1983</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrew, Colin, The Prehistoric Maltese Achievement and its Interpretation, I: Bonnano, Anthony (ed)Archaeology and Fertility Cult in the Ancient Mediterranean, Amsterdam 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Renfrew, Colin, och Urban Bahns, Archaeology: Theories, methods and Practice, Thames and Hudson, London 1991 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Reich, Wilhelm, The imposition of sexual morality, i: Sex-Pol : essays 1929-1934 /; edited by Lee Baxandall, New York : Random House, cop. 1966</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ridley. Michael, The megalithic Art of the Maltese Islands , Poole, Dorset , 1976 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ritchie, Anna, Prehistoric Orkney, Batsford Ltd, London 1995 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Róheim, Géza, The eternal ones of the dream : a psychoanalytic interpretation of Australian myth and ritual, New York : International Univ. Press, 1945</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Sahlins, Marshall D. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Tribesmen, Prentice Hall, 1968</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Service, Elman R. </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Primitive social organization : an evolutionary perspective, 2. ed. New York : Random House, 1971</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Shanks, Michael och Christopher Tilley, Social Theory and Archaeology, Polity Press, London 1987<br />
<br />
Sjöö, Monica och Barbara Mor, The Great Cosmic Mother: Rediscovering the religion of the earth, Harper & Row, San Francisco 1987</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Sorlini, Giulia Battiti, The megalithic Temples of Malta: An Anthropological Perspective, i Bonnano, Anthony (ed)Archaeology and Fertility Cult in the Ancient Mediterranean, Amsterdam 1986</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spencer, Baldwin och Gillen, F. J.</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
The Arunta : a study of a stone age people, Vol. 1 London, 1927</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spiro, Melford, Virgin Birth, parthenogenesis and physiological paternity: an essay in cultural interpretation, Man, nr 3 1968</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spiro, Melford E., Oedipus in the Trobriands, Chicago, Ill. : Univ. of Chicago P., 1982 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Spretnak, Charlene (ed), The politics of women’s spirituality: Essays on the rise of spiritual power within the feminist movement, anchor Press/Doubleday, New York 1982</div>
<div style="font: 21.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 25.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Stone, Merlin , When God was a woman, New York : Harcourt Brace Jovanovich, 1976 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Talalay, Laureen E, Deities, dolls and devices: Neolithic figurines from the Franchthi cave, Indiana University Press, Bloomington 1993</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Todd, Ian A, Catal Hüyük in perspective, Cunning Publishing Company, London etc. 1976</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Todorova, Henrietta, The Eneolithic period in Bulgaria in the fifth millennium BC, BAR international series, Oxford 1978</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Tringham, Ruth, Households with faces: The Challenge of gender in prehistoric architectural remains, I: Engendering Archaeology: Women and prehistory, Basil Blackwell, Oxford-Cambridge 1991</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Tringham, Ruth och Margaret Conkey, Rethinking Figurines, i Goodison, Lucy och Christine Morris, Ancient Goddesses: The Myths and the Evidence, </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
London British Museum Press 1998</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Trump, David , Malta : an archaeological guide, London : Faber & Faber, 1972</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Trump, David, Megalithic architecture in Malta, i: The megalithic monuments in western Europe, Thames and Hudson, London 1983 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Twohig, Elizabeth Shee, The megalithic art of western Europe, Oxford : Clarendon P., 1981</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ucko, Peter J., med Andrée Rosenfeld, Grottkonst, Stockholm : Aldus/Bonnier, 1967 </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ucko, Peter J., Anthropomorphic figurines of predynastic Egypt and Neolithic Crete, with comparative material from the prehistoric Near East and mainland Greece, London, 1968</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Wallin, Paul, </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Ceremonial stone structures : the archaeology and ethnohistory of the marae complex in the Society Islands, French Polynesia </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Uppsala : Univ. : Societas archaeologica Upsaliensis </div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
1993</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Weiner, Annette B., Women of value, men of renown : new perspectives in Trobriand exchange, 1. paperback pr., Univ. of Texas P., 1983</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
White, Leslie A., The concept of cultural systems : a key to understanding tribes and nations, New York : Columbia U.P., 1975</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Whittle, Alasdair, Neolithic Europe: a survey, Cambridge University Press, Cambridge 1985</div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; min-height: 20.0px;">
<br /></div>
<div style="font: 17.0px 'Times New Roman'; margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px;">
Whitehouse, Ruth, Megaliths in the central Mediterranean , i: The megalithic monuments in western Europe, Thames and Hudson, London 1983 </div>
</span>Erik Rodenborghttp://www.blogger.com/profile/08595607917224464847noreply@blogger.com0